måndag 5 november 2007

Adjö Mäster Mats

I helgen begravdes Mats Petersson, som under namnet Malmer kom att bli en av mycket få svenska arkeologer som kom att få en pondus som forskare långt utanför Skandinavien. Hans avhandling, Jungneolitische Studien som utkom 1962 är ett mastodontverk i tyska fullt kapabelt att knäcka både skallben och forskare. Men dess vikt ligger inte (endast) på det rent materiella planet. Malmer var en av de tidigaste företrädarna till den generation som på allvar började ifrågasätta den gamla arkeologiska forskningen, som dittills ofta baserats på starkt subjektiva omdömen om tingen såsom avancerade/degenererade/primitiva/förfinade etc.

Malmer efterlyste vetenskaplig stringens, tydliga definitioner, klara sammanställningar på regional och överregional nivå. Han rensade upp bland ett sammelsurium av föremålstyper som var näst intill oanvändbart för alla andra än den som en gång slagit fast den. Malmer ville lyfta arkeologin från en position som halvdan, flummig historieforskning till en plats som mer naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig. Han krävde tydlig teoretisk medvetenhet hos forskare, under ett tidevarv då teori för arkeologer alltför ofta betydde personlig tolkning utifrån tyckanden. I sin totala genombearbetning av stridsyxekulturen i Sverige och Norge visade han genom konsekvent användning av seriation - vilka föremålskombinationer som fanns i gravarna - hur man kunde komma fram till en relativ kronologi för perioden som är giltig än idag. Han vände också sitt skarpa sinne mot järnålderns bildvärld och införde en hel del behövlig stringens i forskningen.

Malmer var ett barn av sin tid, det finns mycket kritiskt man idag kan säga om en del av hans forskning, hans resultat och hans metoder - men denna kritik vore nästan inte möjlig om det inte hade varit för att han själv var en av de som verkligen drev igenom en mycket mer gedigen vetenskapstradition inom svensk arkeologi. Den främsta anledningen till att jag idag kan vrida och vända på stridsyxekulturen, revidera och kritisera och problematisera, är att Malmer lade en sådan stabil grund att stå på och lämnade så rika sammanställningar efter sig.

Teckning av Jonathan Lindström

Fram till sin sista tid fortsatte han att engagera sig i allt som hade med stridsyxekultur att göra, trots att han själv mestadels skrev och forskade i senare tider. Jonathan Lindström fick en ivrig besökare till sitt unika dödshus med kremerade lämningar och förevigade den upplevelsen. Jag tar mig friheten att visa de teckningar av Malmer han gjorde för sin barnbok "Dödshuset", för det var denna Malmer jag själv kommer ihåg från seminarier och konferenser.


Teckning av Jonathan Lindström

Mats Petersson Malmer finns inte bland de levande längre, men hans forskarverk kommer troligen vara en del av arkeologers vardag efter det att jag själv gått hädan. I hans dödsannons hade familjen valt ut en underbar strof av Lucretius:

Likaledes existerar inte tiden i sig själv,
men från tingen kommer en förnimmelse
av vad som har tilldragit sig i det förgågna,
vad som händer nu
och vad som sedan ska följa


Vila i frid Mäster Mats

Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer: