Utsikt över Halikkos omnejd, från kyrkan. På samma ås finns även gravfält från merovingertid (vår vendeltid, ca 550-880 e.Kr).För att göra finlandsresan rättvisa måste jag fortsätta med fredagens exkursion till Åbo, med stopp på vägen. Förutom Anna Wickholm följde även Mervi Suhonen med som guide, eftersom hon deltagit i undersökningarna av Åbos fästning. Men dit har vi inte hunnit än - efter att ha släpat oss upp ur våra sängar för grötfrukost vid 7.30, lagom utvilade efter samkvämet med kollegorna kvällen innan (knappast!), packade vi oss in i två bilar och for iväg. Vi susade förbi den klassiska stenålderslokalen Suomusjärvi (jag var den enda som satt med näsan pressad mot rutan för denna åsyn av en slänt i vilken en av södra Finlands äldsta bosättningar grävts ut) och stannade först i Halikko.
Sari Mäntylä visar på bronshängen i form av stiliserade björntänder som var relativt vanligt förekommande i kvinnogravarna i yngre järnålder.Vi hade nu lämnat de bygder bakom oss där tillräckligt många invånare var främst svenskspråkiga för att alla skyltar skulle finnas i två upplagor. Vid kyrkan möttes vi av Sari Mäntylä och även kommunordförande (eller liknande) som bjöd på fika i ett mycket vackert trähus som numera fungerar som en liten utställningslokal. I dessa trakter har nämligen en hel del gravar från yngre järnåldern hittats som innehöll ett flertal välbevarade svärd. Inget ont om exemplaret Daniel snubblade på i Dalamalm, men dessa var snäppet värre med inlägg i klingar av både dekor och latinsk åkallan av Gud.
Landskapet i Halikko är fascinerande, det är extremt kuperat på ett sätt som känns bara halvt bekant från Sverige. Dalgångar och åkerjordar bryts plötsligt av urberg som skjuter upp ur jorden och bildar relativt små men branta kullar. Även åsarna bildar skarpa krön och ger en fantastisk vy över området. Under stenålder omslöt haven flera av dessa och skapade öar på vilka har hittats stenyxor och fint huggna kvartspilar. Under sen järnålder hade havet dragit sig undan mer, med syntes som ett kustband med ån som en farled in i landet, nedanför den nästan hotfullt markerade fornborgen Linnamäki. Inte mycket mer än ett stenkast från denna plats finns alltså åsen/kullen Rikalanmäki där gravfältet grävts ut. Förutom läckra svärd hittades även välbevarade klädesdräktsdetaljer från kvinnodräkter, bevarade delvis tack vare seden att använda sig av cylindriska kopparpärlor inbroderade på huvudbonader och dylikt. Sari Mäntylä som forskar kring denna plats guidade runt oss innan vi fick hasta oss vidare till Åbo.
Detalj av gravkors på Halikkos kyrkogård. En mer sentida immigrant, mademoiselle Helena Rinander (ogift?), som föddes i Sverige 1779 och avled i Halikko vid den ärevördiga åldern 83 år. Inte bara forntida människors öde kittlar nyfikenheten.
Andra bloggar om: arkeologi, Finland, resa, Halikko, järnålder, svärd, gravar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar