Jag var lite av en katt bland hermeliner på grundkursen i arkeologi i Uppsala när det begav sig (bronsåldern?). De allra flesta drömde om att bli arkeologer och hade varit fascinerade av arkeologi en lång tid. Jag var en förvirrad nybörjare som ville studera historia och tänkte att man kunde väl lika gärna starta vid början och arbeta sig framåt. Två veckor senare var jag hopplöst förälskad. Nästan 15 år senare sitter jag här nu och kan inte ta mig loss.
Fast jag hade ett intresse i förhistoria på gymnasiet - mänsklighetens biologiska utveckling. Blev bara så hjärtligt trött på naturvetenskap efter de tre åren att jag inte kunde tåla att fortsätta läsa paleontologi och geologi och anatomi i det läget. Om möjligt än värre arbetsmarknad också. Men en första förälskelse blir man inte av med så lätt, så varje notis i i tidningarna om hominider och fossil fångar min uppmärksamhet. Som en blänkare i Svenskan idag om fynd av fossil från vad som troligen var människoapornas gemensamma förfäder för 10 miljoner år sedan. Påträffat i Kenya av kenyansk-japanskt forskarlag. I den kortfattade artikeln får vi veta att det funnits mycket få påträffade fossil från denna gren av ap-trädet innan gorillor, schimpanser och slutligen hominiderna avknoppades. En del har t o m velat föreslå att aporna utvandrade från Afrika, för att återinvandra i ett senare skede. En sorts "Europa/Asien var först ändå"-teori om man ska vara lite elak. Så fyndet av Nakalipithecus nakayamai (säg det tre gånger snabbt!) är viktigt som motbevis för den ganska krångliga tesen.
Det finns åtskilligt besvärligt med att tolka fossil, många jobbiga fallgropar i ett fragmentariskt och splittrat material. Så lite källkritik är aldrig fel. Men jag blir nästan mörkrädd när jag läser de läsarkommentarer som postats på SvDs nätupplaga under artikeln:
Varför är det alltid forskarlag som hittar dessa fynd, och inte någon av miljontals bönder som går och plöjer jorden varje dag? Vad är sannolikheten för att ett forskarlag ska leta i jorden och hitta ett 10 miljoner år gammalt käkbent som alldeles mirakulöst har stått emot tidens tand i alla dessa år?
OT
Tja, för det första vet jag inte hur många kenyaner som plöjer i just dessa trakter och gör de det så tar de nog sällan sig tid att studera det som lätt misstas som stenbitar (vilket de geologiskt sett är). För det andra ligger så här gamla fossil inte alltid och skräpar i marknivå. I Etiopien finns geologiska processer som lyft upp fossilen, i andra krävs det djupa gruvschakt för att hitta dem. Sedan har det här forskarlaget troligen spenderat decennier med att studera geologi, kenyansk geografi, inventerat och undersökt i flera år innan de slutligen fick en jackpot.
De som tror att Lucy var ett lyckokast borde läsa på lite om den själadödande tristess och plåga som föregår ett fynd av världsklass. och många forskarlag får aldrig ens uppleva detta - det är rysk roulette på hög nivå. Och ja, det har "mirakulöst" överlevt, till skillnad från de 99% som förstörts av tidens tand. Liksom gäller för alla andra fynd från förhistorien - från avtryck av 200 miljoner år gamla ormbunkar på skifferplattor, till förkolnade sädeskorn från stenåldern. Vårt material är fragmenterat och bristfälligt, det är därför vi inte bara kan säga precis hur det var för 10 miljoner år sedan, bara med tålamod och flit avtäcka detalj för detalj, så mycket det går. Med tanke på att dessa studier pågått i knappt 150 år är det rent fenomenalt hur mycket vi faktiskt vet.
P.S. Bönder hittar faktiskt runt 60% av alla arkeologiska fynd. 30% hittas av gravplundrare och fossiljägare, 10% av stackars utmattade arkeologer...(min subjektiva bedömning)
Så med en fossil som har några tänder kan de avgöra att det skulle vara den gemensamma förfadern? Mkay. Måste säga att jag blir mer skeptisk till evolutionsteorin efter varje artikel SvD publicerar.
Martin
Ja, om detta var det enda som nånsin hittats så kan man bli skeptisk till slutledningen. Men eftersom det vid det här laget finns tonvis med fossil och högvis med anatomiska studier så har det mer att göra med var fossilet passar in i sekvensen. På bilderna ser man att det rör sig om en del av en underkäke med tänder, som är ett diagnostiskt område på de flesta djur. Både för att bedöma art och diet. Sedan är det framförallt DNA-studierna som påvisat vår nära släktskap med schimpanserna, lite mer avlägsna med gorillorna osv. Samt beräkningar utifrån mitokondrie-DNA och dylikt som gett oss ungefärliga beräkningar av den tid som förflutit. Teorier som alltså undersöks och bekräftas via fossil och arkeologi och geologi. Mkay?
If we evolved from apes in Africa, then why is it there are still apes ?
Winjarra
Eftersom evolutionen bara rensar bort de arter som inte klarar av sin egen överlevnad. Det är inte Noaks ark där man har en kvot av rovdjur, gräsätare, apor osv ("Ledsen, vi har redan tre olika arter av partåiga gräsätare - vänlig utrota er själva. Tyvärr, inga fler människoapor, vår kvot är fylld!"). Vi har varelser i haven som i mångt och mycket är nästan identiska med sina förfäder för 100 miljoner år sedan - "if it ain't broken, don't fix it..."
Nu vill man ju gärna tro att de som skriver kommentarer under artiklar tillhör ett ganska speciellt skikt av allmänheten (ett litet och marginaliserat vill man hoppas). Men dessa kanske har utbildats i religiösa friskolor. Man kan hoppas det iallafall, för annars skulle jag vilja stämma skolväsendet på tolv olika punkter. Stackars journalist som skriver en bra, kortfattad artikel och får denna respons...
Kolla in på utmärkta bloggen Anhropology.net för lite mer om den senaste tidens fossil-fynd.
Andra bloggar om: hominid, arkeologi, Kenya, apor, förfäder, fossil, Nakalipithecus nakayamai, evolution
onsdag 14 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar