Studien de publicerar rör brunbjörnens utbredning och spridning i slutet av istiden. Tidigare har man ansett att björnen, liksom de flesta andra djurarterna, trängts undan av inlandsisen i små fickor i olika delar av Europa och blivit ganska inavlade, innan de åter spritt ut sig lite efter det att isen försvann. DNA-studier utförda på dagens populationer och 20.000 år gamla ben verkar istället indikera att björnen trivdes alldeles utmärkt i det snöiga Europa, och fanns som en enhetlig population med intern variation över hela centrala och södra delarna. Det vi ser idag, med relativt små inavlade grupper från Spanien till Finland, är resultatet av flera tusen års hård jakt från deras värsta fiende - människan. Ännu ett exempel på hur människan intensivt påverkat sin miljö under den korta tid vi funnits här.
Anders Götherströms forskargrupp i Uppsla intresserar sig även i övrigt för hur analyser av forntida populationer av olika djurarter i Europa kan säga oss en hel del om interaktionen mellan dessa och det mest påträngande djuret av dem alla - människan. Tidigare har man studerat domesticering av olika arter, såsom hunden, hästen och nötkreatur med intressanta resultat. Cia Anderungs studier av hundar är en av flera som påvisar att de definitivt domesticerades för över 13.000 år sedan, innan invandringen av människan till Nordamerika. Sedan tidigare har det varit känt at de nötkreatur som hittas i neolitiska lager i Skandinavien inte härstammar från en egen domesticering av uroxar, utan från redan framavlade tama nötkreatur som ursprungligen härstammar från Mellanöstern. Götherström har inte bara befäst det resultatet, men även visat att människorna i norra Europa tillfört sina hjordar lite nytt genetiskt material genom att låta kor para sig med uroxar. Sådana resultat är både intressanta och viktiga för arkeologer som vill förstå hur jordbruk och djurhållning infördes och utfördes i Nordeuropa för 6000 år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar