Orden stilla står

Klockan tickar. Nedräkning till semester som inleds nästa lördag. Det hör till mer patetiska inom den här branschen att semester inte sällan upplevs nästan som ett hot, ett oönskat uppdrag. Daniel vacklade iväg igår, inte helt lycklig över att behöva lämna sina nyanalyserade data. Cia kör en sista intensiv arbetsperiod likt mig själv. Annars är det tomt i korridorerna - och det passar mig utmärkt. Bäst är det på kvällen, när skymningsljuset kryper på och ljuden utanför tystnar. En kokong som skärper mina sinnen och underlättar koncentrationen. För jag har bedrövligt lite av det senare just nu. Så många tankar, idéer, tolkningar, diskussioner, kedjeresonemang och vilda spekulationer som snurrar runt. Jag har bara en uppgift - att skriva. Skriva, skriva, skriva. Och trots att det mest är klart och packeterat i mitt huvud och har varit det i månader, i stora drag iallafall, så är skrivprocessen som att sakta dra ut en molar med en glödhet tång. Eller som när Emil ska dra ut tanden på Lina genom att binda fast den med ett snöre som går till hästen. Bara för att få se Lina springa efter desperat när rädslan för processen tar överhanden. Just så.

Arbetsrummet med papper och post-it lappar som täcker ett par av mina kapitel jag arbetar med för nuvarande. Försök inte hitta någon logik som existerar utanför min sjuka hjärna.

I måndags satte jag igång med att tvinga mig själv till ordning och struktur genom att skapa en variant av mind-mapping. Varje underkapitel jag håller på med just nu fick en A3-sida upptejpad på väggen. De fylldes efter hand av post-it-lappar i olika nyanser, där termer, namn och bgrepp skrevs upp. Dessa lappar flyttades sedan runt en hel del kan jag meddela, innan nåt som är snarlikt ett kapitelupplägg kristalliserade sig. Lappar kommer utan tvekan att fortsätta flytta på sig hit och dit och upp och ned. Vissa kommer försvinna, andra dyka upp. Men på hela taget är nog huvuddelen satt på pränt. Det fanns inuti min överhettade hjärna, men det känns som jag kan släppa alla trådar och kommande ämnen och koncentrera mig mer på vad jag har för handen. Kanske lite av en placebo-effekt, men lite mer än så. Några viktiga omprioriteringar uppenbarade sig för mig under processen.

...och samma arbetsrum på tisdagen. De som vill kan roa sig med att hitta 15 fel (flyttade post-it lappar). Eller är det 50?

Det hjälpte att lossna lite. Igårkväll kom orden mer obehindrat och flera sidor kom på pränt. men vid kl 1-tiden började datorn strula och programmen hänga sig. Troligen pga något av alla dessa hysteriska underhåll datorsupporten roar sig med. Lite jobb försvann, men inte så mycket. Hade ändå börjat skriva fel på vartannat ord, så jag var nog trött. En cykeltur hem genom Uppsala i sommarnatten var ganska skönt. Vaknade i morse av en stressig dröm med något slags myteri som inbegrep en hel del arbetskollegor. Myteriet kan ha varit mot mig, mot arkeologi, eller mot stridsyxekultur. Orsaken varierade....

Upp flyger tanken
orden stilla står
ord utan papper
aldrig tryckeriet når

Nä, nån Shakespeare är man inte...


Andra bloggar om: arkeologi, forskning, vetenskap, doktorand, avhandling, stenålder, skriva, Uppsala, Uppsala universitet