Okej, jag kan bara inte låta bli att posta den här videon också, på temat serier. Jimmy Fallon har en helt lysande sketch där han besöker Comic-con för att pitcha sin superhjälte-idé The Recharger. Han träffar Stan Lee, Jon Favreau, Joss Whedon, Dan DiDio, skådisar från Lost och Iron Man 2 - man kan inte direkt säga att nån är imponerad. Men trägen vinner...
Om jag skulle hitta på en superhjälte som inte redan finns...Hmmmm
Academica! Kan läsa in och processa enorma mängder information på rekordtid, talar och läser samtliga språk,är aldrig svarslös inför ignoranta idioter och ondskefulla sanningsförvrängare. Evildoers Beware!
Läs även andra bloggares åsikter om serier, film, joss whedon, jon favreau, Iron Man, Lost, humor, video, comic-con, jimmy fallon
tisdag 28 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Jag skapade mina egna superhjältar som barn och lyckades något senare utarbeta en relativt omfattande fantasivärld med en Conanliknande figur (inte direkt superhjälte). Undrar bara vart teckningarna och berättelserna tagit vägen? Vem vet, kanske jag skulle lyckats bättre än Fallon. Hittar jag teckningarna kanske jag lägger ut dem på bloggen.
Jag var och är seriöst handikappad när det kommer till att rita levande varelser (ting går bra av någon anledning), men jag kalkerade av superhjältar och ritade till andra kostymer.
Conan var kul, och Red Sonja. En anledning till att jag fastnade för Cerebus var att den började som en parodi på de serierna, med en liten grå aardvark istället för en muskulös cimerian.
Jag skulle vilja Arkeotomen, förhistoriens förkämpe, empirins vän och artefaktens beskyddare som kämpar mot ärkefienden Po Mo för upplysning och mot fördunkling.
LOL! :D
Johan - låt honom inte komma undan med det där!
Vad sägs om Doctor Haecceition...?
Groo svärdsbäraren var en favorit bland barbarerna, annars regerade länge Blixt Gordon och Mandrake (Formatic utgåvorna är att dö för) samt allt av Will Eisner. Därefter belv det en hel del amerikanska underground serier typ Feta Freddies katt, Freak brothers och Clive Barkers horror comics... shit jag kan fortsätta hur länge som helst.
Också jag ritade en hel del serier, mitt problem var snarast att jag ofta tröttnade ganska snart och staratade ett nya projekt.
Åh, Mandrake, Fantomen - nu fick jag en flashback till Seriemagasinet och X9 också med de underbara serierna Kerry Drake, Rip Kirby, Modesty Blaise.
Will Eisner var och förblir en idol. Min bror gav mig nyligen hans halvbiografiska seriebok som utspelades på 30-talet då superhjälteserierna började bli till. The Dreamer heter den. Jättekul läsning - rekommenderas!
Någon borde göra en tecknad serie beserad på en av våra verkliga levande superhjältar, Lieutenant-Colonel Dick Strawbridge och hans TV-serie Planet Mechanics.
Han åker runt Storbritannien och ett par andra ställen med en rullande verkstad och hjälper folk att lösa problem genom att bygga uppfinningar för mestadels förnyelsebar energi.
I den serien kommer han nog så nära en modern superhjälte man kan komma! :-)
Hans mustasch går inte heller av för hackor, den är fullt i klass med Jamie Hynemans (MythBusters).
Dick Strawbridge. Med ett sånt namn är man ju närmast född att bli superhjälte!
Alias: Captain Sustainable
Vad gäller Arkeotomen så har hans kamp mot PoMo redan rönt lite framgång. En av granskarna av min JAMT artikel menade att jag var funktionalist/processuell... Beror nog helt enkelt på att jag använder ordet neo-materialism och inte babblar på om subjekt, symbolism, och tar avstånd från Shanks, Tilley och Hodder.
Plockar de in grundkurs-studenter att granska artiklar i JAMT som nån sorts hazing-ritual? En sak om granskarna inte riktigt kan hänga med i nya forskningsinriktningar, men man blir mörkrädd av att de inte verkar veta vad termen processuell innebär - vilket borde vara del av allas utbildning.
Inte för att jag läst din artikel, men jag har läst annat av dig. Bara för att du gillar att utgå från arkeologiskt material och diskutera relationen mellan människor och deras materiella omgivning betyder inte att du processuell. (Och en processualist är inte nödvändigtvis en funktionalist heller)
Michael Smith skrev ganska roligt om processen att få sin artikel granskad på sin blogg tidigare i somras.
Texten kommer nog att klassas som både processuell och postprocessuell beroende på vem som läser. Det är det jag gillar med Deleuze, hans idéer går inte riktigt att klassificera. DeLanda för honom åt det komplexitetsteoretiska hållet och så har Deleuze använts av t.ex. Jonna och Fiona i deras avhandling. Det finns nämligen något som för dem samman, och det är att Deleuze tar bort det dikotomiska tänkandet som alltför länge plågat vårt tänkande. Arkeotomen får en svår motståndare i Deleuze Man.
Det låter som om det område jag sysslar med (som lekman) inte är ensamt om bitvis ganska låg kvalitet på forskningen och tolkningen av den.
Jag tittar på forskningen om kost, och då framför allt animaliskt fett, kolesterol och kolhydrater men stöter naturligtvis på annat inom området också.
Inom det området står och faller det mesta av den etablerade "sanningen" med två studier av Ancel Keys, studier som han avslöjades för grovt forskningsfusk med 1957.
Det kanske skulle behövas en superhjälte rent allmänt för att rensa upp inom vetenskapen?
Dessutom hör man ofta folk som på fullt allvar påstår att människan varit vegan under större delen av tiden sedan hon klättrade upp i träden!
Staffan Lindeberg som ju skrivit mycket om stenålderskost tror att man på stenåldern bara åt de magra delarna av djuren och kommer att ha mycket svårt att acceptera tanken att människan antagligen varit nomadiserande boskapsuppfödare (som Maasaierna t.ex.) långt innan man blev bofast jordbrukare.
Det finns alltså många delar som tangerar både mitt intresseområde och arkeologin, det är huvudskälet till att jag hittade hit, men kanske inte huvudskälet till att jag fortsätter att läsa här. Det är ju en mycket lärorik och underhållande blogg också. :-)
Nu kom jag att tänka på seriestrippen där Peter Englund är History Man. Som motståndare har han historieförvrängaren Herman Lindqvist och nynazister.
Wow - inte dåligt att bli utnämnd till superhjälte av sin samtid. Jag instämmer och önskar de kunde börja tillverka action-figurer av honom.
"Check your facts or check my fist!!"
*Kapow! Pow!*
Kom ihåg att jag ockå ritade en del serier som barn, främst supehjälteserier. Även någon serie om stenåldern där jag blandade allt från apmänniskor till neandertalare och Cromagnonmänniskor. Gjorde också en hel del serier om djur, t ex vargar och deras kamp mot elaka jägare.
Jag vill minnas att jag läst en grupp seriealbum som utspelar sig ungefär när Cro Magnon kommer till Istidens Europa och möter neanderthalare - minns inte vad den heter, kanske "Det första folket"? Mycket vackert tecknad, otroligt detaljerad och kunnigt uppbyggd - om än fantasirik. Det roliga var att författaren gjorde neandertalarna ljushylta och de nya människorna mer mörkskinnade i olika nyanser.
Det är en poäng som flera paleolitiker velat göra, att de första homo sapiens i Europa nyligen utvandrat från Afrika/Mellanöstern och knappast var blonda och rödhåriga. Tanken att neandertalare kan ha varit ljusare har debatterats. Björn Kurtén har skrivit riktigt bra romaner på det temat: Den Svarta Tigern t ex
Ännu ett exempel på hur kostdebatten och arkeologi hänger ihop:
Sägnen om det fettlösa fornfolket
Skicka en kommentar