Apropå NE så tar de emot nomineringar till Kunskapspriset i 10 dagar till, fram till den 20:e juli.
Kunskapspriset delas årligen ut till de som på ett nyskapande, lustfyllt och framgångsrikt sätt förmedlar kunskap till andra.Gnugga geniknölarna och nominera någon välförtjänt person!
Kunskapspriset vill göra nyskapande kunskapsspridare till Sveriges kunskapshjältar. Pristagarna skall vara goda förebilder och våga tänka i nya banor. På så sätt kan priset bidra till att göra Sverige lite klokare
Lingvistbloggen ar upp frågan om de Nordiska språkens ställning rent politiskt - ska de ses som giltiga varianter av varandra utan att översättning ska behöva göras, eller ska man kämpa för att vart och ett får status som eget språk? Nordiska rådet har ju länge propagerat för det förra, men samtidigt sågs det som en viktig seger när svenskan erkändes som officiellt språk i EU. Är det överhuvudtaget en god idé att fortsätta kämpa för de skandinaviska språken som en kulturell enhet, med tanke på att så många faktiskt inte förstår de andra språken ordentligt? Är det inte bättre på att satsa på god språkundervisning i fler internationella språk: europeiska, asiatiska, afrikanska?
Jag gillar att jag lärt mig förstå danska och norska riktigt bra i skrift tack vare min arkeologiutbildning, men språkförbistringen består ofta när man går över till tal. På de kontaktseminarier som har hållts för studenter och yngre forskare i arkeologi i Norden var det länge seden att var och en skulle kunna prata sitt eget språk, med resultatet att de flesta svenskar och finnar inte förstod ett ljud av de danska föredragen. Finnarna hade inte sällan problem med att förstå något språk - inte konstigt. Och som lingvistbloggen säger så finns det ett intresse bland de finsk-baltiska länderna att agera samstämmigt politiskt med de nordiska. Det är en allians som är logisk både historiskt och geopolitiskt, inte minst ur Östersjösynvinkel. Och samiskan är ju ett finsk-ugriskt språk dessutom. Är det värt att sabotera det samarbetet för en rosaskimrande romantisk idé om Norden som inte funnits annat än i en götisk fantasi på 1800-talet?
Jag tycker man ska kämpa för att bevara mångfald i språk, men när det gäller politiska och vetenskapliga frågor är jag en rabiat internationalist som förespråkar god kommunikation över nationalistiskt patos var dag i veckan.
Läs även andra bloggares åsikter om språk, lingvistik, Norden, Skandinavien, eböcker, mp3, Kunskapspriset
5 kommentarer:
Finnarna hade inte sällan problem med att förstå något språk
De var förstås hemskt berusade hela tiden?
Ska man vara ärlig kanske de hade svårt att förstå oss för att VI inte talade helt osluddrigt... ;-)
Efter att ha kastat ut TV:n så ser jag på både dansk och norsk TV på nätet, och jag laddar regelbundet ner radioprogram från DR, NRK och YLE (svenskspråkiga). I Norge säljs det gott om svenska böcker som inte ens är översatta till norska, däremot har svenskarna märkligt svårt att läsa böcker på norska.
Det där är ju en knivig fråga, som du säger, utan någon riktigt bra lösning.
Det är bra att vi blivit så mycket bättre på engelska, men det är sorgligt att vi tappar bort alternativa sätt att kommunicera med de närliggande språken. Det är inte ett svenskt problem; mina danska kollegor säger att deras barn och studenter tycker att svenska är hopplöst. Själv lyssnar jag mycket på DR i förhoppningen att jag en dag verkligen ska kunna kommunicera framgångsrikt med kollegorna i Köbenhavn (se där, inte ens varandras huvudstader kan vi enas om namnet på! i alla fall inte den danska) på skandinaviska. Men med närmaste samarbetspartnern blir det engelska, för ingen av oss talar flytande skandinaviska och med hans danska och min svenska måste vi båda tänka så mycket på vilka ord vi ska välja och anstränga oss att förstå att det vi skulle prata om kommer bort.
Det är ju ett faktum att samarbetsområdet Norden alltid innehållit ett land där skandinaviska faktiskt inte är ett alternativ, och att området nu kommit att innefatta tre länder till. Och eftersom esperanto fortsätter att befinna sig i språkvärldens bakvatten återstår engelska, Hur sorgligt det än är att höra folk knaggla sig fram på ett språk som ingen kan något vidare.
EU skulle för länge sedan ha lyft esperanto till toppen av prioritetslistan, enligt min mening.
@Kurt - anledningen till att vi har så svårt att läsa norska är för att det är totalt felkonstruerat som skriftspråk - förmodligen gjorde de det med flit för att försvåra för de kolonialistiska grannarna i söder och öst... ;-)
@annannan - ja, jag gillar grundtanken att vi faktiskt ska kunna prata med våra närmsta språkgrannar. Problemet är ju att man inte lär sig förstå varandra genom att plugga, man måste umgås, läsa varandras böcker och se filmer etc. Och det finns kanske bara plats för ett allmän-språk, vilket blir engelskan.
Intressant nog har språkvetare studerat hur engelskan omvandlats till ett sorts vulgärlatin över världen, med egna språkregler. Så länge de som kommunicerar med varandra alla har negleskan som 2:a språk fungerar det för man anpassar sig till varandra. Problemt uppstår om några har engelska som 1:a språk för de anpassar sig inte, vilket stör kommunikationen.
Jag är för att vända¨på steken: alla med engelska som modersmål måste en gång om året antingen skriva en kortare text eller framföra ett skrivet föredrag på ett annat språk, valfritt vilket. Bara för att påminna dom om hur svårt det är för alla andra...
Skicka en kommentar