måndagen den 17:e augusti 2009

Monstret jag födde

Tillbaka i verkligheten. På mer sätt än ett. Imorse gav jag klartecken att skicka iväg Monstret (dvs avhandlingen) till tryckeriet och om inget oförutsett händer (ta i trä) kommer den dimpa ned precis i tid för spikningen i slutet av nästa vecka. Kommer nog registreras som 3,4 allra minst på Richterskalan vid seismologen i Uppsala för det är en tjockis. Vilket har fler anledningar än jag orkar gå in på här, men lite kortfattat kan man säga att det beror på en ganska omfattande materialpresentation som ingen kommer orka läsa men som måste vara med, samt ett appendix skrivet av en annan forskare som ville ha med ganska omfattande material hon med. Så nu blev det som det blev och jag vill inte höra nåt gnäll om det när den väl kommer - ni kan fnissa fritt bakom min rygg, men jag undanber mig alltför många kommentarer mot mitt ansikte.

Jag hade definitivt kunnat korta ned den en 100 sidor om jag hade haft tid, pengar och energi. Nu hade jag ingetdera. Under de sista veckorna innan den skickades på språkgranskning och lämnades in till sättaren på universitetets grafiska enhet sov jag i genomsnitt 4 timmar per natt - och inte sällan på bäddsoffan på mitt arbetsrum som är allt annat än ergonomisk. Jag började likna Quasimodo. Jag har aldrig i mitt liv varit så slutkörd förut - och jag har fött barn. Två gånger.

Vi brukar lite skämtsamt jämföra avhandlingsskrivande med barnafödande, och den liknelsen är faktiskt skrämmande korrekt. Jag fick fysiska minnen av just förlossningssalen mot slutet. Det finns aspekter som är värre resp sämre med vardera upplevelsen

FB (Föda barn): 9 månaders graviditet kulminerar i förlossning som varar i några timmar alt ett par dagar.
AH (Avhandling): Allt från 4 till 24 års doktorerande (omöjligt att avgöra i förväg) kulminerar i mellan 6-12 månaders hysterisk slutsträcka...om man har tur.

FB: Otrolig fysisk smärta. Känns som man ska dö. Önskar att dö. Kan få smärtlindring
AH: Otrolig fysisk och mental smärta. Känns som man ska dö. Önskar att dö. Kan ej få smärtlindring (alkohol drar bara ut på eländet)

FB: Folk runtomkring kan erbjuda visst stöd, men det är upp till dig att få igenom åbäket.
AH: Folk runtomkring kan erbjuda visst stöd, men det är upp till dig att få igenom åbäket.

FB: Om förlossningen börjar gå dåligt kan man sätta in akut kejsarsnitt - på ett eller annat sätt kommer ungen ut.
AH: Om slutfasen går dåligt kan ingen alls ta över - inte alls säkert att all denna ångest resulterar in någonting alls.

FB: Resultatet, om allt går väl, är en underbar liten person som alltid kommer vara det bästa du preseterat med ditt liv.
AH: Resultatet, om allt går väl, gör dig illamående vid blotta åsynen och bör förpassas till en undanskymd plats så fort som möjligt.

Dopet/Disputationen (omskärelsen?) sker fredagen den 18:e september kl 13 i Geijersalen, Hus 6, Engelska Parken Humanistiskt Centrum, Uppsala

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

20 kommentarer:

Leif sa...

Jag vet vad du gått och går igenom, ja åtminstone den akdemiska biten. Vad gäller barnafödandet överlät jag det till min hustru, som av olika skäl lades under kniven.

Du har mållinjen inom synhåll, nu kan inte längre du göra speciellt mycket nu är det upp till andra (t.ex. tryckeri, opponent) att leverera det de skall.

Och hur ser det ut på betygsnämnds och opponentfronten?

ArchAsa sa...

Opponent är Joanna Sofaer vid Southampton University. Hon är arkeoosteolog som hållt på en hel del med keramikhantverk, och eftersom jag är en arkeoosteolog som skriver en hel del om keramikhantverk tyckte jag det var en bra (och något ovanlig) kombination. Hon har hållt på med tidsperioden ifråga i Centraleuropa, men inte i Nordeuropa så betygsnämnden får garantera det neolitiska:
Lars Larsson, Agneta Åkerlund och Kjel Knutsson.

Mina handledare är Anders Kaliff och Jan Storå.

inventerare sa...

Grattis och skönt att ha dig tillbaka i bloggosfären. Nu behöver jag bara försöka få ledigt så att man kan närvara.

Magnus

ArchAsa sa...

Skönt att vara tillbaka.
Och det vore hemskt kul om du kunde.

Martin sa...

WÖÖW! DOKTOR LARSSON! GRATTIS!

Martin sa...

Ge mig din abstract så pubbar jag den på min blogg.

ArchAsa sa...

Martin, försöker du jinxa mig eller nåt!? Här finns ingen doktor in da house ännu.

Jag mejlar dig abstractet, men det skrevs i panik sista dagen, bara så du vet.

Micke sa...

Stort grattis Åsa! Skönt att den äntligen kommit ut!

Anneli sa...

Tänk på att det nästan är över, har du kommit så här långt, klarar du resten också.

Jag har inte doktorerat själv, men hållit såväl svärdotter som son i handen, bokstavligt och bildligt under deras sluspurter, för att inte tala om natten innan dagen D.

Sedan gick det hur bra som helst och ingen av dem var det minsta nervös. Min svärdotter var under disputationen mest orolig för att brösten skulle läcka, sonen som satt hos sin far o lyssnade tillsammans med oss andra, var bara fem månader.

Så stort Grattis!

haecceities sa...

Grattis och lycka till! Hade kommit på disputationen men Uppsala ligger tyvärr lite off för oss här på bästkusten.

ArchAsa sa...

Tack igen allihop - Johan förstår precis om du inte orkar släpa in dig till centrum från periferin men om du ändrar dig är du mycket välkommen på festen.

Lars L sa...

Heja, hojtar vi glatt från Visby!

Pierre sa...

GRATTIS Åsa!! Uppsala ligger ju ganska perifert till för mig med, men jag ser fram emot att få ta mig en titt på ditt mästerverk framöver.

Kenneth Ekdahl sa...

Jag håller tummarna och hoppas få se en bild med hatten på här på bloggen. :-)

ArchAsa sa...

Hatt? Jag får ingen töntig hatt. Jag får en vacker och nobel lagerkrans att pryda min hjässa med. Såsom de gamla romarna.

Går även att använda i matlagning (sant - jag vet en fil-dok som gjort det). Försök koka soppa på en hatt får du se hur gott det är...
;-)

Kenneth Ekdahl sa...

Mmm, en bit högrev i en gryta i ugnen med salt, peppar och lite rödvin och ett lagerblad, 75° över natten. Ät steken och red av såsen med vispgrädde till sås!

Hoppas på bild en bekransad ArchAsa i galaklänning då! :-)

Samt en bild på steken med lagerblad på! :-)

inventerare sa...

Då ser det ut som att det är klappat och klart för ett besök till Uppsala i september så vida inte en force majeure inträffar och jag är tvungen att dra sjumilastövlarna på och terrängrekognosera något gudsförgätet hörn i någon avkrokssocken. M.a.o. semester är godkänd såtillvida inte… Jag räknar i alla fall med att komma.

Your most humble and obedient servant

Magnus Reuterdahl

karinsennefelt sa...

Grattis till att vara klar (i stort sett)! Det finns en sak som du missade i uppräkningen i din jämförelse: efter förlossningen av avhandlingen så är det ÖVER. Man ska klippa navelsträngen på disputationen, kanske några föredrag eller konferensbidrag, men sen behöver man inte se åt åbäket mer. Med barnen har man däremot en 18 år till att se fram emot. En klok vän sa en gång att ett avhandlingsarbete aldrig avslutas, det överges. Och det är just det som är tjusningen med hela slutskrivningen. När den är klar så överger man bokskrället!

ArchAsa sa...

Karin - du summerar det precis som det är.

Anonym sa...

När får man tillfälle att inhandla ditt monster? Den skulle nog se fin ut i bokhyllan efter att jag knäckt ryggen på den.

Tummen upp för att du klarat dig igenom hela.