Akademiska koder och digitala vildar

Vissa funderingar ligger liksom och gnager och skaver mellan hjärnhalvorna utan att jag riktigt får chans att klia dom. Om nån förstår hur jag menar... Sedan SULF-mässan för ett par veckor sedan som fokuserade på de utmaningar universitetslärare står inför med den nya teknologin har jag gått och funderat mycket på begreppet "digital natives" som har blivit en poppis benämning på den snara framtidens studenter som kommer ha växt upp med datorer, internet och sociala medier som en självklar del av sin vardag. I kontrast ska lärarna vara "digital immigrants" som mer eller mindre lyckat försöker bemästra det nya språket och den nya kulturen.

Det finns naturligtvis en hel del sanning i detta, men det finns också grava logiska felslut som det är lätt att förtränga när man ställs inför snärtiga uttryck. För det första får man inte glömma bort att det fortfarande finns stora klasskillnader när det gäller närvaro av datorer i hemmen, och vilken typ av teknologiska pryttlar ens föräldrar har råd med eller ser som nödvändiga. För det andra har många ungdomar visserligen levt och andats internet under flera år, men det gör dem inte nödvändigtvis haj på datorer och mjukvara. Grabben som tar sig fram i cyberrymden lätt och ledigt kan samtidigt vara helt hopplös på ordbehandlare och ett totalt frågetecken inför ett enkelt bildprogram. 

Många av oss som varit med sedan allt drog igång på allvar i forntiden (1990-tal) har haft förmånen att se och ta del av hur utvecklandet gått till. Vi har ofta tvingats lära vissa viktiga grunder eftersom det förut var nödvändigt för att ta sig fram på webben. Jag lär bli en tjatig mamma som tvingar mina barn att förstå hur nätet är uppbyggt rent tekniskt och hur man tar sig igenom de vanligaste arbetsprogrammen. Kommer alla andra föräldrar göra det? Kommer universitetslärare i framtiden förvänta sig att alla nya studenter kan powerpoint, photoshop, word, excel utan att ge dom en introduktion? Kommer de verkligen få lära sig allt detta i grundskolan?

Det finns en påtaglig risk att man kommer förutsätta att dessa digitala urinnevånare inte behöver hjälp, stöd eller dialog, liksom en del förutsatt att (analoga) urinnevånare är närmare naturen och klarar sig bäst utan modern sjukvård eller skola... Två av mina förra kollegor som arbetat mycket med nätkurser och teknologi i undervisningen, Mats Cullhed på ULL och Daniel Löwenborg på arkeologen i Uppsala, har vittnat om att det ofta är extremt komplicerat att få studenterna att faktiskt använda de fiffigt uttänkta digitala hjälpmedlen och sociala medier som kurserna erbjuder. Det kräver pedagogisk klurighet minst lika mycket (om inte mer) som fiffig programutveckling.

Hur fel det kan bli när vi glömmer bort att akademin är en främmande kultur och en mystisk samling koder för de flesta männsikor visar Maura Smale på bloggen ACRLog när hon referear forskningsstudier som gjorts på studenters uppfattning om plagiat (tack Rimm för tipset). En ofta förödande avgrund i kommuikation finns mellan studenterna och de lektorer som förmanar dem att inte plagiera. Inte sällan framstår refernsreglerna inom akademiska världen som flummiga, oklara och oförståeliga och lektorer verkar ofta mer fokuserade på att berätta vad man gjort fel än hur man ska göra det rätt. Jag kan delvis förstå dem, om man bortser från ren kopiering av text utan hänvisning, så kan gränsen mellan vad som ska ges referenser och vad som inte kräver referenser påminna lite om det klassiska uttalandet om porr: Jag vet vad det är när jag ser det. 

Sakta men säkert börjar universitetsundervisning ta intryck av den pedagogiska forskning som ironiskt nog bedrivits i samma kvarter. Det sker en professionalisering av lärandet även inom högre utbildning och det är hög tid för det. Så jag hoppas att vi inte glömmer bort vad det är vi behöver lära ut - förutom ämnet i sig. i min mening vore det bäst om alla studenter på högskolor som sin första termin läste en gemensam kurs i vetenskapshistoria och -teori, med undervisning i informationssökande, vetenskapligt skrivande och etik. Tänk vad mycket tid och frustration vi skulle kunna spara in under de kommande åren...

TIPS

Om man vill ta del av något mer intelligent och genomtänkt när det gäller teknologi, undervisning och mänskliga rättigheter så har Mathias Klang lagt ut ett antal underbara pp-presentationer på SlideShare

NU2010: Oktober nästa år kommer en stor konferens om universitetslärande hållas i Stockholm, i samarbete med ett flertal högskolor och universitet, t ex Stockholms universitet, Uppsala universitet, KTH, SLU med flera. Konferensen är öppen för verksamma vid samtliga högskolor/universitet i Sverige. Fram tills den 28:e februari är det möjligt att skicka in abstract och det kommer finnas 8 olika huvudteman på 3-dagars konferensen. Keynote speakers från Norden, Storbritannien och Kanada kommer delta. 

Läs även andra bloggares åsikter om universitet, pedagogik, högskola, student, teknologi, digital native, plagiat, nu2010

Folk mittemellan - arkeologisk avhandling

Jag omges av en mindre störtflod av intressanta arkeologiska avhandlingar som är på väg mot disputation med stormsteg. Tidigare i veckan beskrev jag Thomas Erikssons avhandling om bronsåldern, men dagen innan han försvarar sin avhandling kommer Charlotta Hillerdal respondera på sin:

People in Between. Ethnicity and Material Identity - a New Approach to Deconstructed Concepts.

Lottas avhandling diskuterar identitetsskapande processer hos folk i historisk tid, samt hur detta samverkat med den syn på vad folk och etnogenesis är inom historisk och arkeologisk forskning under 1800- och 1900-tal. Vi dras fortfarande med sviterna av ett synsätt inom både forskning och allmänhet att folk är fasta, tydliga grupper med någon sorts autentisk essens som kan spåras årtusenden tillbaka i tiden. För arkeologer har detta ofta inneburit problem då de försökt frigöra sig från gamla kulturhistoriska förklaringsmodeller av förhistorien där krukor och yxor blir synonyma med biologiska grupper.

Lotta har tagit tre intressanta exempel som utgångspunkt för sin diskussion:

Varjagerna: I delar av västra Ryssland finns stora mängder materiella lämningar från vikingatiden som starkt påminner om det vi hittar i Sverige. Arkeologer, historiker och lingvister har diskuterat och debatterat detta sedan 1700-talet, inte sällan med mycket politiska och nationalistiska övertoner.

Métis: I Canada fanns i början av koloniseringen mycket intensiva och etablerade kontakter mellan franska pälsjägare/handlare och lokala indiangrupper. En hel de av fransmännen gifte sig med indiankvinnor och över tid kom dessa grupper att se sig som ett eget folk med eget språk, klädedräkt, traditioner. Den uppfattningen delades inte alltid av staten då de i deras ögon var ett blandfolk - inte "ursprungliga". Men Métiserna har trots detta och stor fattigdom hållt sin identitet levande ända upp i nutid.

Ruhnu (Runö): Utanför Estlands kust ligger denna lilla ö som enligt historiska källor haft en svensktalande befolkning sedan medeltiden åtminstone. Ösamhället har haft en mycket självständig ekonomi och ett särpräglat kollektivistiskt ägosystem. De har under de senaste två århundradena fått bli symboler för mer eller mindre romantiserade koncept om svenskhet.

Lotta avslutar med en diskussion kring de äldsta skandinaviska städerna Ribe, Kaupang, Birka och Hedeby. Hon argumenterar för att en central kungamakt troligen inte var lika viktig som en lokalt formad självständig identitet av själva stadsbefolkningen. Även om vi idag ser dessa städer som grundplåten i framväxande nationalstater så behöver den dåtida befolkningen inte alls ha uppfattat sig som ett center för en större befolkningsgrupp, utan snarare sett sig själva som annorlunda, separata.

Lotta har lite erfarenhet av att vara mellan identiteter - hon är antagen som doktorand vid Södertörns Högskola, men enligt regelverket måste hon examineras vid ett universitet och det är då Uppsala universitet. Trevligt nog för oss som doktorerade där har Lotta de senaste åren varit en del av vår arbetsplats och en aktiv deltagare i våra seminarier.

Opponent är Neil Price, och disputationen sker fredagen den 4:e december kl 13 i Geijersalen, Engelska Parken Humanistiskt Centrum, Uppsala

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, etnicitet, historia, avhandling, uppsala universitet, södertörns högskola, varanger, Estland

Tekno-ologiskt

November lider mot sitt slut och vi lider med henne (fast idag fick jag faktiskt lite solglimtar). Om jag ska ge ett tema för min vardag denna månad får det nog bli Teknologi. Jag skaffade mig en ny mobil med 3G och touch screen och sociala medier och för en som de senaste 6 åren levt med en och samma Nokia som på sin höjd kunde sms:a så var det som att ta klivet från häst och vagn till att köra automobil: Svindlande kul och samtidigt åksjukeframkallande.

SULF-stämman handlade om universitetslärarnas nya utmaningar med digital teknologi både i föreläsningssalarna och de allt talrikare nätkurserna. En hel del intressant, inte minst om hur långt lärarnas upphovsrätt sträcker sig. Som så ofta hamnar diskussionen ofta mellan "de frälsta" och "ludditerna". Ett par problem som jag ser är att man dels underskattar problemen med att få studenterna att dra nytta av de digitala verktyg man erbjuder, dels faktiskt överskattar deras allmänna kunskap och kompetens inom detta område. Ofta kan de vara extremt duktiga och kunniga på vissa aspekter av sociala medier, men helt bortkomna med ett vanligt ordbehandlingsprogram. Förkunskaperna skiftar också markant och detta kommer snarast öka. De som kommer från hem med datorintresserade föräldrar kommer ha ett enormt försprång över de andra. Att tro att grundskolan kan täcka upp i den utsträckning som behövs är naivt - isåfall behövs hundratals miljoner till extralärare.

På det temat: Neuroanthropology tipsar om en del bra nya blogginlägg i teknologins tema, som t.ex Erkan Saka, lektor vid Istanbul Bilgi University, som listar gratisprogram och webbaserade hjälpmedel för studenter.

Jo - jag har börjat Twittra också... Jag kombinerar viss skepsis mot nymodigheter med extrem svaghet för grupptryck och skapade till slut ett konto. Har hittat en hel del intressanta personer, myndigheter och kulturinstitutioner att följa. Savage Minds hjälper till med en lista över antropologer som twittrar och meddelar att AAA efterfrågar potentiella twittrare för den kommande konferensen. Det twittras på konferensen min sambo just nu besöker (fast allt för sporadiskt för min smak).

Apropå skepsis och grupptryck så har jag efter att först fattat beslutet att Våga Vägra Google Wave tiggt en invite från de som ligger lite mer i bräschen (typ samma mänskor som fick mig att börja twittra: Johan, Lars, Micke - det här sker på ert ansvar). Ska man klanka ner på nåt borde man ju pröva på det först - det säger jag i allafall till mina barn när de vägrar smaka på maten.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, teknologi, open access, universitet, undervisning, twitter, google wave

Vad dukade man med på bronsåldern?

I helgen bevittnade jag hur en kollega blev filosofie doktor och passade då på att plocka upp ett exemplar av nästa avhandling som är på gång:

Thomas Eriksson: Kärl och social gestik - Keramik i Mälardalen 1500 BC - 400 AD

Thomas avhandling kommer utan tvekan bli ett standardverk för alla som intresserar sig för Sydskandinavisk bronsålders- och järnålderskeramik framöver. Det är ett imponerande storverk med grundlig genomgång av allt från stora grova förrådskärl till små tunnväggiga polerade dryckesbägare. Poängen med avhandlingen är inte bara att gå igenom de olika typer och uppsättningar som finns och hur dessa förändras över tid, utan i än större utsträckning diskutera vad detta kan säga oss om de dåtida samhällena och deras interna förändringar och externa kontakter runtom Österjön.

Försök inte tigga exemplar av mig! - jag är inte solvent nog att skicka tegelstenen med posten och jag tror dessutom det är bäst att Thomas själv får ha lite kontroll över distributionen. Kontakta honom direkt, eller institutionen som har en del till försäljning eller dyk upp på disputationen där man ofta kan knipa åt sig ett eget ex alldeles gratis.

Den går av stapeln lördagen den 5:e december kl 13.00 i Universitetshuset i Uppsala, sal X. Opponent är Lotta Fernstål från Historiska museet.

Abstract:

The thesis aims to study the pottery of the Bronze Age and Early Iron Age societies in Eastern Central Sweden (Uppsala and Västmanlands counties). The basis of the thesis is the material from c. 70 sites in the region. The majority are rescue excavations. The focus is on the function of the pottery, both technically and socially. It is a long-term study where changes in the traditions of handicraft are important. The handicraft is studied by analysis of ware, surface treatments and vessel forms. Lipid analyses have been made to determine probable functions of different vessels. The vessels are regarded as parts of different services or assemblages. The composition of the service is considered to be a signifying the complexity of the table manners. The proportions and degree of the restrictedness of the vessels are seen as an indicator of the table manners were meant to be individual or collective.

The Bronze Age tradition seems to have been a more collective way of feasting with a service with unrestricted vessels for drinking- and eating. This tradition, influenced by continental ideas, disappears on the transition to the Iron Age. The entire tradition of making and handling with pottery was undergone radical changes around 500 BC. The causes to this change and others are discussed. A multiple causal explanation is presented with ideological, social, economic and climatic causes. The tradition with feasting including more elaborate ceramic vessels reoccurs later on during the Roman Iron Age. The different ideological backgrounds to the traditions of feasting are considered.

External influences are considered. They are seen in terms of course of invention, implementation and finally the transformation to tradition. Influences from Central and Eastern Europe are discussed and dated. During some periods external influences are few or even lacks. This is discussed and also the problem with connections between morphological traits and pottery styles versus ethnicity. Thin-section analyses of the pottery are used to investigate if imported vessels are to be seen.

The pottery in the graves is studied. The analysis indicates that graves seldom contain remains of entire vessels. The causes behind this phenomenon are discussed. The occurrence of different types of vessels in the graves are studied and correlated to gender. Eschatological causes are argued to be an important reason for choice of material. Pottery in cremations versus inhumation graves are separated due to different conditions for performing rituals. Ceramic vessels in inhumation graves during the Roman Iron Age are rare compared to other regions. The use of drinking vessels seems to have been more exclusive during the period.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, bronsålder, järnålder, keramik, avhandling, disputation, uppsala universitet

Tre notiser: Klimat, samtidsarkeologi och jobb utlyst

Tre korta noteringar:

Fredrik Charpentier Ljungqvist, doktorand i medeltidshistoria vid Stockholms universitet, gav i höst ut en bok om klimatförändringar de senaste 10.000 åren: Global nedkylning - Klimatet och människan under 10 000 år . Han håller ett föredrag nu på torsdagen den 26:e november på Historiska museet kl 18. Föredraget är gratis, men man ska anmäla sig i förväg för att vara säker på att få biljett.

Riksbankens Jubileumsfond har pungat ut 35 miljoner till en forskargrupp ledd av Hans Ruin vid Södertörns Högskola: Tid, minne, representation. Projektet syftar till att ge perspektiv på hur historieberättandet har förändrats över tid och påverkats av olika strömningar. Mats Burström, professor i arkeologi vid Stockholms universitet, medverkar i gruppen med ett forskningsprojekt; "Det recenta som arkeologisk kategori, problem och möjlighet"

Fredrik Svanberg vid Historiska museet har också fått bidrag beviljat av Jubileumsfonden för sitt projekt Huvudjägarna, Museum Anatomicum och samlandets sociala dynamik


Slutligen söker Regionmuseet i Kristianstad efter en VD till ett nystartat bolag för uppdragsarkeologi. Sista ansökningsdag är den 6.e januari och man kan läsa mer här.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, historia, klimat, stockholms universitet

Det Gamla Uppsala avhandlat och klart

Disputationen skedde i universitetshuset. I betygsnämnden satt Birgit Arrhenius (laborativ arkeologi), Jan Lindegren (historia) och Frands Herschend (arkeologi). Stig Welinder var opponent.

I lördags disputerade Magnus Alkarp på sin avhandling Det Gamla Uppsala: Berättelser & metamorfoser. Magnus har själv grävt och undersökt delar av platsen, men avhandlingen är framförallt en studie av hur platsens politiska, religiösa och ideologiska betydelse växt fram och förändrats under historisk tid. Han har främst valt ut personer och händelser under 1600-talet, 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Det rör sig inte bara om "the usual suspects" som Olof Rudbeck och Sune Lindqvist, utan ett imponerande galleri av präster, ambassadörer, myndighetspersoner, bönder, lurendrejare och brunskjortor och många, många fler som på ett eller annat sätt skapat och påverkat bilden av Gamla Uppsala. I förlängningen handlar avhandlingen till stor del om hur skapandet av nationsbilden och arkeologin som forskningsämne gick hand i hand.

Magnus arbete inbegriper en hel del ordentligt grävande i arkiven (kanske mer så än i jorden) och det finns flera justeringar och tillrättaläggande av vad vi tidigare trott om hur teorierna kring hednatemplet kom till. Magnus är sedan tidigare författare med god vana av att skriva skönlitterärt så boken är til skillnad från de flesta akademiska alster av motsvarande dignitet mycket läsbar även för de som inte är inskolade sedan tidigare.

Opponent var Stig Welinder som uttryckte glädje och fröjd över boken både i termer av dess gedigenhet och vetenskapliga tyngd, och i termer av hur välskriven den är. Invändningarna hade mest att göra med att det skönlitterära ibland tog över lite väl mycket, vilket kunde innebära lite färre referenser och tydliga källhänvisningar än vad en akademiker skulle kunna önska. Kommateringen var han å andra sidan nöjd med - och det händer inte ofta!

Else Nordahl, hedersdoktor vid Uppsala universitet, överlämnar en bukett till Magnus Alkarp. Handledaren professor Anne-Sofie Gräslund syns till höger.

Kartmaterialet var alldeles för omfattande för att allt skulle kunna få plats i den redan ganska tjocka boken, och dessutom hade priset för tryckning blivit alldeles för högt. Magnus jobbar med att så snart som möjligt kunna lägga ut en hel del på en hemsida som ska ses som ett komplement till texten.

Andra bloggar om: arkeologi, historia, avhandling, Uppsala universitet, Gamla Uppsala, nationalism

Gyllene skatter och Hominider från Georgien

Imorgon öppnar Medelhavsmuseet en tillfällig utställning med guldsmycken och konstskatter från Georgien från århundradena före Kristus. För de flesta som ens känner till Georgien så brukar man associera till en lite utbrytar-republik som är i ständiga konflikter med Ryssland. Och som födelseort för Stalin. Den känns avlägsen, inklämd mellan de två karpatiska bergskedjorna i norr och söder och med Svarta Havet i väster. De hellenska grekerna däremot kände landet under namnet Kolkhis och enligt legenden var det där Medea och det gyllene skinnet fanns att finna. Det finns åskilliga antika lämningar i västra Georgien, från gudastatyetter i brons till riktiga teatrar. Om det känns lite konstigt ska man ta en titt på en karta och då inser man snabbt att som så ofta i förhistorien så är det vattnet som förenar, medan land separerar. Svarta Havet var som en nod i nätverken som gick öster, väster, norr och söder.

David Lordkipandize föreläser om de Homo erectus-kranier man hittat vid Dmanisis i Georgien. Naturhistoriska Riksmuseet 20:e november 2009. (Foto: Åsa M. Larsson)

Den som inviger utställningen ikväll är David Lordkipanidze, chef vid Nationalmuseet i Georgien. Jag träffade David för 13 år sedan då jag hade privilegiet att få resa lite i detta helt makalösa land (med makalöst god mat dessutom). Jag var där med en annan osteologistudent och vår osteologilärare för att delta i några veckors volontärgrävning i ett schakt i en medeltida borg vid namn Dmanisi i sydöstra Georgien, nära gränsen till Armenien. Anledningen till att två studenter betalade (okej, fick våra föräldrar att betala) en rejält dyr flygbiljett var inte för att få gräva medeltida skräphögar. Under borgen, under bronsålderslämningar, låg något alldeles fantastiskt. Ett ovanligt välbevarat lager med ben som var över 1,5 miljoner år gammalt. Bland dessa ben hade några år tidigare en hominid-käke hittats, troligtvis från en Homo erectus - fast den såg ovanligt primitiv ut.

Även om kranierna är välbevarade så är de lite deformerade av all tid i jorden, så det är inte helt lätt att avgöra vilka skillnader som är signifikanta gentemot andra hominid-kranier. Roligt nog var en skalle med bevarad underkäke närmast helt utan tänder och tandsocklarna hade växt igen vilket visar att han levde en lång tid efter det att han blev tandlös. Det tyder på ett omhändertagande inom gruppen. (Foto: Åsa M. Larsson)

För att göra en lång och komplex historia kort så fick jag tyvärr gräva ganska lite (fast jag hittade en snygg rovdjurstand från ett stort kattdjur som troligtvis var lejon men jag tänker hävda att det var en sabeltandad tiger i alla fall), och den mesta tiden lades ned på exkursioner och museumbesök (som var fantastikt kul det med, även om det inte är lika kul som att gräva). Åren därpå, när man kom lite längre ned i lagret, hittades skalle efter skalle av en hominid som var mer utvecklad än Homo habilis, men mindre och med lite mindre hjärnkapacitet än de Homo erectus vi är vana vid. Fast erectus är en långlivad och lyckad hominid så det finns stora variationer.

David var under min vistelsetid mest upptagen med att med intensiv diplomati hålla vissa egon från att hamna i total konflikt och skapa en internationell incident. Trevligt nog fick han mer möjlighet därefter att fokusera på dessa fantastiska fynd som numera är de erkänt äldsta Hominidfynden utanför Afrika. Så Naturhistoriska riksmuseet tog tillfället i akt att se till att han höll en presentation av dessa nu på fredagen, när han ändå var i landet. Föredraget var mycket allmänt hållet, och den lilla klunga osteologer som satt där fick väl inte riktigt sitt lystmäte mättat, men det var kul ändå att se bilderna. Fynden är troligtvis mellan 1,8-1,75 miljoner år gamla utifrån dateringar av de vulkaniska lagren som finns både över och under dem. Under denna tid var området en kombination av savann och gles skog med noshörningar, strutsar och allehanda kattdjur (inklusive megantherion - den sabeltandade katten). Och så dessa hominider. Lite stenredskap har hittats i flodbädderna, det rör sig om en tidig variant av Oldowan vilket innebär ganska osofistikerad tillslagning av kärnor för att skapa skärredskap.

Man kan läsa mer om Dmanisi på deras egen hemsida. Som så ofta tar tyvärr diverse politiska och nationalistiska känslor över när det gäller så pass unika fynd. Det är lite smärtsamt att de valt att kalla Dmanisi för "the cradle of the first Europeans". Att det finns diverse förmildrande omständigheter kring detta behov att knyta an till Europa, med tanke på dagens levande konflikter, så vill jag införa ett globalt embargo mot begreppet "vagga". I detta fall är det ungefär så missvisande det bara kan vara dessutom, då det inte finns något som indikerar att den erectus som levde i området under denna tid är den gren som gav upphov till de första Homo sapiens. Tvärtom är det osannolikt med tanke på att det i Afrika finns hominider som är långt mer troliga kandidater. Dmanisi är en för paleoantropologer helt fantastisk plats, och oerhört viktig när vi försöker kartlägga de tvåbenta människoaporna. Det behövs inga gimmicks för att sälja in det.

Kanske är det också en konsekvens av vad David själv påpekade i sin föreläsning, till auditoriets stora munterhet.

"Unfortunately there are more paleoanthropologists than fossils"

Och paleoantropologer behöver mat på bordet och tak över huvudet.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, antiken, Georgien, hominider, Homo erectus, Dmanisi

Gamla och nya skelett i garderoben

Det har varit åtskilliga diskussioner och debatter och bråk och försök till medling när det handlar om mänskliga kvarlevor i museernas magasin. Å ena sidan finns inget som intresserar och fascinerar oss mer än just mänskliga lämningar när vi vandrar genom museiutställningar. Å andra sidan kan en hel del av dem vara uppgrävda under ganska konstiga eller rent av kriminella omständigheter. Ibland kan insamlingen ha skett lagligt när det begav sig, men ändrade politiska förhållanden har gjort det ohållbart att ha dem kvar.

Sveriges Radio och Svenska Dagbladet skriver idag om de Hawaiianska kranier som återbördas från det Historiska museet. Om någon vecka komemr maoriska skelett återbördas från Etnografiska i Göteborg. På samma gång håller britterna på att återlämna maoriska kvarlevor till representanter från detta folk.

Nu rovgrävdes inte bara skelett utan även artefakter friskt av mer eller mindre peningahungriga och berömmelsesökande individer. En tragisk konsekvens av de oftast slarviga och enkelspåriga grävningarna är att det allra värdefullaste ur arkeologisk synpunkt - kontexten, sammanhanget - gick förlorat. Ur vetenskaplig synvinkel är dessa föremål fråntagna en stor del av det värde de borde ha, även om man får behålla dem.

Att problemet med denna typ av aktivitet inte alls är något i det förgågna kan vilken museintendent, antikvarie och arkeolog som helst upplysa om. Den globala handeln med förhistoriska föremål omsätter mångmiljonbelopp. Längst ned i kedjan finns fattiga och desperata individer som får ihop till sin överlevnad genom att spränga tempel och gräva sig igenom gravfält. Högst upp i kedjan sitter inte sällan extremt rika samlare som skaffar sig renommé, inflytande och lyskraft genom att äga dessa ting. Genom att antingen vända dövörat till eller medvetet bidra till finansieringen ser de till att beröva än fler länder sitt kulturarv samtidigt som de gärna framställer sig som konstens beskyddare.

En extremt oroväckande nyhet har nu sipprat ut från England där ett antal ovärdeliga arameiska böneskålar som funnits i privat samlares ägo men varit utlånade till UCL med största sannolikhet visat sig varit plundrade från Irak. Det är inte det mest oroande: den utredning som visade detta och som klandrade både samlaren och universitetet för i bästa fall kriminell naivitet har belags med juridisk munkavle och allt har sopats under mattan. Men nu börjar allt fler tips läcka ut och Colin Renfrew (en av Europas främsta arkeologer) är en av de som öppet uppmanar Iraks regering att formellt kräva skålarna tillbaka.

förutom det rent etiskt förkastliga så kan man notera att pengarna säljarna fått för föremålen troligen gått till att köpa vapen och understödja allvarliga oroligheter.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, antropologi, osteologi, etik, skallar, museum, antikviteter, Irak, Storbritannien, Historiska museet

Praise Step-Hen Free, Praise the TWOMF!

Dyrkansvärd!

Läs även andra bloggares åsikter om Stephen Fry, Twitter, video, humor

Arkeologer om upphovsrätt och världens undergång

Arkeologins bästa egenskap är att den ger perspektiv på saker och ting. Mänsklighetens tid på planeten är antingen mycket kort (ur en geologs perspektiv) eller mycket lång (ur en politikers perspektiv). Eftersom så mycket omkring oss bedöms och värderas ur förutfattade meningar om vad som är 'naturligt', uråldrigt, nytt, självklart, ovanligt osv så kan arkeologin spela en viktig roll att ifrågasätta den ofta skakiga grund dessa övertygelser vilar på. Att arkeologer är användbara även i något så modernt som diskussioner kring digital delning av information kan man läsa om på Mathias Klangs blogg. På FSCONS 2009 nu i helgen höll arkeologen och linux-entusiasten Mikael Nordin ett föredrag om kulturell förändring och informationsspridning ur ett stenåldersperspektiv.

I samband med den nya katastroffilmen 2012, och den utan tvekan annalkande stormen av masspsykos och hysteri inför året som enligt vissa läsningar av Mayakalendern ska innebära slutet för oss alla, så har mayanisten och arkeologen Johan Normark tagit sitt ansvar och tåtat ihop The 2012 Circus for Dummies på sin blogg. Läsvärt och kul.  

Själv är jag lite klen i huvudet efter C G Ojalas disputationsfest igårkväll, så en presentation av avhandlingen och disputationen får vänta. Måste ha varit något fel på det torkade renköttet...

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, 2012, mayakalendern, internet, copyright, FSCONS

Tre trevliga nyheter fredagen den 13:e

1. En totalt supergullig liten vikingatida silverfigurin har hittats vid Lejre i Danmark. Arkeologen som tog hand om fyndet tolkade den av förklarliga skäl som Oden, men Martin Rundkvist har ett par tänkvärda invändningar och en alternativ tolkning. How queer!

2. Riksantikvarieämbetet har hamnat på tidningen Internetworlds topp 100-lista över landets bästa webbplatser. Ett föredöme för svenska myndigheter låter motiveringen. Instämmer.

3. Archaeological Institute of America och Center for American Archeology (CAA) har inrättat ett nytt bokpris för arkeologisk populärlitteratur för att uppmärksamma de som hjälper till att sprida kunskap om förhistorien till allmänheten: The Felicia A. Holton Book Award for popular, non-fiction in archaeology. Nomineringen är öppen till 1:a februari 2010.

Läs även andra bloggares åsikter om internetworld, arkeologi, vikingatid, Lejre, Oden, Freja, populärvetenskap

OA och Newtons första lag

Newtons första lag, lagen om tröghet/inertia, är även en sociologisk förklaringsmodell:

En kropp förblir i vila eller i likformig rörelse så länge inga yttre krafter
verkar på kroppen

Det finns en inneboende tröghet mot alla former av förändring, vare sig det gäller individer som måste förändra sina arbetsrutiner eller stora kollektiva enheter som ska ändra riktning. I grund och botten är det vettigt, att handlöst kasta sig in i allehanda nymodigheter och agera vindflöjel för varend trendig bris leder lätt till totalt sammanbrott på en arbetsplats. Alla ny idéer är inte bra idéer - eller iallafall inte bättre än det som redan finns. Men förändring måste ske ibland och det svåra är just att få den jättelika klumpen i rullning - med lock, pock och hot om våld (eller indragna bidrag). När ett visst momentum uppnåtts börjar saker och ting ske allt snabbare, nästan av egen kraft (typ rörelseenergi)

Det är precis det jag tycker mig se i frågan kring Open Access inom vetenskapen och forskningen. Hög tid dessutom, vi var på väg att bli helt tillplattade av kommersialismens monsterboll som dundrade ned för slänten med jet-motorer i baken. Det började utomlands med att Harvard och flera tunga universitet slog fast att forskning som bedrivs inom deras väggar och finansieras av deras verksamhet måste göras tillgänglig i öppna databaser. Nu i oktober slog Vetenskapsrådet fast att

För att få bidrag för forskning kräver Vetenskapsrådet nu att forskarna
publicerar sitt material fritt tillgängligt för alla. Allmänheten och andra
forskare ska ha fri tillgång till allt material som finansierats av allmänna
medel.

VR står för en stor andel av de bidrag som ges till forskare och det här är en otroligt viktig princip. Allt fler universitet börjar nu aktivt använda DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet) för att ladda upp både avhandlingar och artiklar. Jag väntar dock fortfarande på den dag då Sveriges samtliga universitet tar samma principiella ställningstagande som Harvard.

CODEX - regler och riktlinjer för forskning


Läs även andra bloggares åsikter om open access, publicering, universitet, vetenskapsrådet, vetenskap

Språkråd, livsråd

Jag lever i ett konstant tillstånd av förändring - smått såväl som stort. På studentkåren där jag numera arbetar sliter man hårt med att få upp en ny och förbättrad hemsida i december - ny struktur och delvis ny information. Kan inte låta bli att minnas hur jag under minst 5 år slet med och tjatade på att arkeologiska institutionens hemsida vid Uppsala universitet skulle förbättras så att den åtminstone inte såg ut som en 90-talsprodukt. Den är fortfarande inte fixad. Det går tydligen snabbare att skriva en avhandling än att fräscha upp en hemsida i universitetsvärlden.

Fast det är väl viljan och intresset som saknas, inte förmågan. På kåren saknas varken vilja eller intresse eller förmåga trevligt nog, fast man har varit vettig nog att också ta in professionell hjälp utifrån för själva kodskrivandet. Vi som sitter på arbetsrummen ska under de kommande veckorna försöka kopiera över det som ska bevaras från den gamla hemsidan och skriva till det som behövs. Och särskilt se över informationen på engelska dessutom.

Till vår hjälp har vi bland annat fått ta del av TT:s råd för textskrivande. Ett 85-sidigt dokument som jag finner vara lika fascinerande som en hel roman (är lite knäpp på det viset). Mestadels är det rent konkreta och handfasta råd, men ibland blir det närmast filosofiskt:

Människor avlider eller omkommer. Det gör däremot inte djur, de dör.

Se där en master-uppsats serverad på fat.

Absolute Gräv vol 1

På Arkeologiforum nyligen kom Morran på den briljanta idén att efterfråga ett Soundtrack of Gräv - den grävande arkeologens låtlista. Många förslag trillade in, mer eller mindre oroväckande. Morran själv förordade Nick Cave & The Bad Seeds - Dig, Lazarus, Dig. Gorm föreslog Faith no more - Digging the grave, där både låtens och bandets namn passar osedvanligt bra för en utgrävning. Jasaw erkände att han döpte sin licentiatsavhandling efter Iron Maiden-låten Caught Somewhere in Time och var kanske bara lite bitter när han föreslog ett annat IM-alster kallat Wasted Years som alternativ. Micke hittade den utmärkta Dig Up Her Bones med Misfits. Lars kontrade med Dirt med Lou Reed. Och många fler förslag fanns - kolla in själva.

Magnus påpekade dock att den perfekta skivan redan skapats: Samlingsskivan Archaeology av the Rutles. The Rutles var en parodi på The Beatles skapad av Eric Idle och allt som innehåller en eller flera av Monty Python-gänget utses automatiskt till segrare i alla arkeologiska sammanhang. 

Men jag måste ändå påpeka att det amerikanska barn-programmet Sesam fyller 40 år denna vecka och måste därför lobba lite för min absoluta favorit Oscar the Grouch och hans sång om hur mycket han älskar sopor. För mig är Oscar arkeologins globala maskot.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, musik, humor, video, sesam

The riddle revealed

It's so cute!

The suspense which has gripped the global population is finally at an end. That, or the mild curiosity of a few friends of mine after my persistent posting of cryptic statements on Facebook and a video-riddle here at the blog.

Thanks to the contributions of a large number of wonderful friends I got a big wad of money as a present when I defended my dissertation this September. The money was meant for me to finally stop whining and buy a cell phone that had fancier uses than just phoning people or sending text messages (which was all my by now antique Nokia could do). After a few weeks of blissful surfing the net and comparing phones I developed a crush on the HTC Tattoo which was launched this October. Not too expensive, but with turbo 3G, touch screen, radio, GPS, Bluetooth 2.0+EDR and a bunch of other stuff I can't bother to remember. However, it's operative system is Android, the Open Source programming developed by Google and that was a big plus for me. Not just because I like OA, but also because Spotify has a deal with them which means I can use that wonderful application on my phone.

So the video-rebus/riddle was pretty obvious in my opinion.

Blondie - "Call Me": It's a phone. Duh!

Bladerunner - Rutger Hauer: Perhaps the most famous android of movie history

Biohazard - Sell Out: Ok, this was a bit tough. I tried to find a clip of Miami Ink on YouTube but they couldn't be embedded. The singer of Biohazard (which is a great band btw) is covered in tattoos and has in fact been tattooed on Miami Ink. And yes, I am a sell out who has discarded my still functioning Nokia for a shiny new toy.

So there you have it. Now I don't have time to write any more, I want my htc

The kids liked it too

Andra bloggar om: HTC Tattoo, mobiltelefon, android

Stucken men inte arg

Så har hela familjen vaccinerats för svininfluensan (H1N1). Fredrik tog med sig ungarna till en vaccinationscentral i måndags. Förutseende som han var tog han med en del matsäck och det var tur för de tvingades stå i kö i uppemot en timma - större delen utomhus dessutom. Eller rättare sagt: Fredrik stod i kö medan ungarna roade sig hejdlöst med andra barn. Sen var det hela över på ett litet nafs, fast den stackars personalen såg nästan svimfärdig ut.

Själv hann jag inte tillbaka från jobbet i tid så jag passade på att smita förbi ett vaccinationsställe i närheten där vi bor som skulle öppna för vaccination 7.30 just idag. Jag var där 7.10 och det var en himla tur för fem minuter senare hade antalet väntande 10-dubblats. Personalen var föredömligt effektiv, men att de inte skaffat nya nummerlappar övergick mitt förstånd - de som fanns gick bara upp till 40 och sen började de om igen. När jag var färdigstucken var det ganska stora väntrummet helt packat med folk och kön fortsatte uppför trappen till ytterdörren så kaoset hade precis inletts. Inte så farligt krångligt för oss med andra ord, fast andra har uppenbarligen haft det än lättare. Det visade sig vara tur att jag var ute i så god tid, för stället jag vaccinerade mig på fick slut på sina doser efter första dagen!

Ungarna fick lite feber och dottern fick dessutom lite huvudvärk kvällen efter vaccinationen. Lite alvedon räckte för att de skulle sova gott och imorse var de på topp igen. Fredrik var lite trött men klarade sig annars utan problem. Min arm värker just nu, men inte värre än efter de vaccinationer jag tagit när jag rest utomlands, och då betalade jag åtskilliga tusenlappar för det privilegiet... 

Att vaccinera sig eller ej är naturligtvis frivilligt, men betänk att man inte gör det för sig själv så mycket som för de mycket gamla och mycket unga och mycket sjuka som kan råka så hemskt illa ut om du smittar dem i all välmening på bussen, i mataffären, hemma hos släkten. Om du är beredd att må dåligt av flunsan så finns det inga skäl att avstå från vaccinet för att du har en chans på 1000 att få flunsaliknande symptom.

Läs även andra bloggares åsikter om vaccinering, Uppsala, H1N1, svininfluensan

Videorebus

Uppdatering: Det rör sig alltså om att gissa ett objekt - ett ting - som är på väg till mig...

Uppdatering 2: Lite mer tips - eftersom ni är så tröga ;-). Första videon ger en ledtråd till vilken typ av ting det rör sig om (väldigt uppenbart dessutom). De två efterföljande ger tips om objektets specifika egenskaper. Där ska man koncentrera mindre på vad man sjunger/pratar om och mer på egenskaperna hos de som uppträder.

Jag har varit lite pillemarisk och lämnat kryptiska meddelanden på Facebook de senaste dagarna. Något är i rörelse, närmar sig. Jag skapar denna lätta rebus för de som vill gissa (inte du Johan!)

+

+

= ?

Bon Voyage Claude Lévi-Strauss 1908-2009

På bloggen Savage Minds meddelas via Lydia Robin på EHESS att ännu en intellektuell gigant gått ur tiden. Claude Lévi-Strauss har avlidit vid 100 års ålder. Antropolog och filosof extraordinaire. Fransktalande kan läsa mer på Le Monde.

Bon Voyage

Uppdatering:

Tributen börjar nu dyka upp i media - SvD, New York Times, Washington Post, Times

Uppdatering 2:

Savage Minds-bloggen (som snott sitt namn från en av Lévi-Strauss mest berömda publikationer om ni missat det) har en mycket fin och intressant text om vad han tillfört forskningen.

Läs även andra bloggares åsikter om antropologi, claude lévi-strauss, levi-strauss

Läslust på papper och på skärmen

På familjemiddag i söndags för att fira min mormor som fyllde år och gosa ohejdat med barnens fyra månader gamla kusin (som mottog massornas beundran med självklar fattning) hamnade vi som vanligt i diskussion runt matbordet. Det är en sak jag alltid gillar med min släkt - de är fulla med åsikter och funderingar och inte det minsta hämmade över att dela med sig av dem. En sak som diskuterades denna novemberkväll var dagstidningens (o)umbärlighet. Som stressad barnförälder med pressade finanser och än mer pressad morgontid är en prenumeration något som man tyvärr ofta väljer bort. Surfa nätupplagorna blir ett trevligt alternativ, och kan ge en större bredd i åsikter, men man saknar helt klart prasslet från papper och den stilla förnöjsamhet som kommer av att försjunka i artiklar man inte hade en aning om att man ville läsa förrän de pockade på ens uppmärksamhet. Att just göra upptäckter i lugn och ro är något man mister med nätläsandet.

Det är en av anledningarna till att jag är så glad över att min arbetsplats prenumererar på DN och att min mamma tillhandahåller Svenska Dagbladet som har den absolut bästa kultur-journalistiken (en åsikt jag delar med andra). I söndags blev det jackpot hos mamma eftersom det denna dag publicerades en ovanligt bra Under Strecket av ingen mindre än Martin Rundkvist. Martin hade tagit på sig det inte helt lätta uppdraget att skriva en recensions-krönika över Norstedts Sveriges Historia del 1 och 2, där förhistorien förtäljs av Stig Welinder och i viss mån Dick Harrison. Mycket läsvärt och tänkvärt - kolla gärna in den inte minst för Martins diskussion om mötet (dvs kulturkrocken) mellan arkeologi och historia som blir extra påtagligt i detta sammanhang.

Så det blev en trevlig helgläsning av Svebskan i söndags, men jag är glad att det finns en digital version som är lättillgänglig även i efterhand. Det bästa av båda världar?

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, kultur, historia, sveriges historia, norstedts, SvD, under strecket, böcker