Jag omges av en mindre störtflod av intressanta arkeologiska avhandlingar som är på väg mot disputation med stormsteg. Tidigare i veckan beskrev jag Thomas Erikssons avhandling om bronsåldern, men dagen innan han försvarar sin avhandling kommer Charlotta Hillerdal respondera på sin:
People in Between. Ethnicity and Material Identity - a New Approach to Deconstructed Concepts.
Lottas avhandling diskuterar identitetsskapande processer hos folk i historisk tid, samt hur detta samverkat med den syn på vad folk och etnogenesis är inom historisk och arkeologisk forskning under 1800- och 1900-tal. Vi dras fortfarande med sviterna av ett synsätt inom både forskning och allmänhet att folk är fasta, tydliga grupper med någon sorts autentisk essens som kan spåras årtusenden tillbaka i tiden. För arkeologer har detta ofta inneburit problem då de försökt frigöra sig från gamla kulturhistoriska förklaringsmodeller av förhistorien där krukor och yxor blir synonyma med biologiska grupper.
Lotta har tagit tre intressanta exempel som utgångspunkt för sin diskussion:
Varjagerna: I delar av västra Ryssland finns stora mängder materiella lämningar från vikingatiden som starkt påminner om det vi hittar i Sverige. Arkeologer, historiker och lingvister har diskuterat och debatterat detta sedan 1700-talet, inte sällan med mycket politiska och nationalistiska övertoner.
Métis: I Canada fanns i början av koloniseringen mycket intensiva och etablerade kontakter mellan franska pälsjägare/handlare och lokala indiangrupper. En hel de av fransmännen gifte sig med indiankvinnor och över tid kom dessa grupper att se sig som ett eget folk med eget språk, klädedräkt, traditioner. Den uppfattningen delades inte alltid av staten då de i deras ögon var ett blandfolk - inte "ursprungliga". Men Métiserna har trots detta och stor fattigdom hållt sin identitet levande ända upp i nutid.
Ruhnu (Runö): Utanför Estlands kust ligger denna lilla ö som enligt historiska källor haft en svensktalande befolkning sedan medeltiden åtminstone. Ösamhället har haft en mycket självständig ekonomi och ett särpräglat kollektivistiskt ägosystem. De har under de senaste två århundradena fått bli symboler för mer eller mindre romantiserade koncept om svenskhet.
Lotta avslutar med en diskussion kring de äldsta skandinaviska städerna Ribe, Kaupang, Birka och Hedeby. Hon argumenterar för att en central kungamakt troligen inte var lika viktig som en lokalt formad självständig identitet av själva stadsbefolkningen. Även om vi idag ser dessa städer som grundplåten i framväxande nationalstater så behöver den dåtida befolkningen inte alls ha uppfattat sig som ett center för en större befolkningsgrupp, utan snarare sett sig själva som annorlunda, separata.
Lotta har lite erfarenhet av att vara mellan identiteter - hon är antagen som doktorand vid Södertörns Högskola, men enligt regelverket måste hon examineras vid ett universitet och det är då Uppsala universitet. Trevligt nog för oss som doktorerade där har Lotta de senaste åren varit en del av vår arbetsplats och en aktiv deltagare i våra seminarier.
Opponent är Neil Price, och disputationen sker fredagen den 4:e december kl 13 i Geijersalen, Engelska Parken Humanistiskt Centrum, Uppsala
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, etnicitet, historia, avhandling, uppsala universitet, södertörns högskola, varanger, Estland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar