Akademiska koder och digitala vildar

Vissa funderingar ligger liksom och gnager och skaver mellan hjärnhalvorna utan att jag riktigt får chans att klia dom. Om nån förstår hur jag menar... Sedan SULF-mässan för ett par veckor sedan som fokuserade på de utmaningar universitetslärare står inför med den nya teknologin har jag gått och funderat mycket på begreppet "digital natives" som har blivit en poppis benämning på den snara framtidens studenter som kommer ha växt upp med datorer, internet och sociala medier som en självklar del av sin vardag. I kontrast ska lärarna vara "digital immigrants" som mer eller mindre lyckat försöker bemästra det nya språket och den nya kulturen.

Det finns naturligtvis en hel del sanning i detta, men det finns också grava logiska felslut som det är lätt att förtränga när man ställs inför snärtiga uttryck. För det första får man inte glömma bort att det fortfarande finns stora klasskillnader när det gäller närvaro av datorer i hemmen, och vilken typ av teknologiska pryttlar ens föräldrar har råd med eller ser som nödvändiga. För det andra har många ungdomar visserligen levt och andats internet under flera år, men det gör dem inte nödvändigtvis haj på datorer och mjukvara. Grabben som tar sig fram i cyberrymden lätt och ledigt kan samtidigt vara helt hopplös på ordbehandlare och ett totalt frågetecken inför ett enkelt bildprogram. 

Många av oss som varit med sedan allt drog igång på allvar i forntiden (1990-tal) har haft förmånen att se och ta del av hur utvecklandet gått till. Vi har ofta tvingats lära vissa viktiga grunder eftersom det förut var nödvändigt för att ta sig fram på webben. Jag lär bli en tjatig mamma som tvingar mina barn att förstå hur nätet är uppbyggt rent tekniskt och hur man tar sig igenom de vanligaste arbetsprogrammen. Kommer alla andra föräldrar göra det? Kommer universitetslärare i framtiden förvänta sig att alla nya studenter kan powerpoint, photoshop, word, excel utan att ge dom en introduktion? Kommer de verkligen få lära sig allt detta i grundskolan?

Det finns en påtaglig risk att man kommer förutsätta att dessa digitala urinnevånare inte behöver hjälp, stöd eller dialog, liksom en del förutsatt att (analoga) urinnevånare är närmare naturen och klarar sig bäst utan modern sjukvård eller skola... Två av mina förra kollegor som arbetat mycket med nätkurser och teknologi i undervisningen, Mats Cullhed på ULL och Daniel Löwenborg på arkeologen i Uppsala, har vittnat om att det ofta är extremt komplicerat att få studenterna att faktiskt använda de fiffigt uttänkta digitala hjälpmedlen och sociala medier som kurserna erbjuder. Det kräver pedagogisk klurighet minst lika mycket (om inte mer) som fiffig programutveckling.

Hur fel det kan bli när vi glömmer bort att akademin är en främmande kultur och en mystisk samling koder för de flesta männsikor visar Maura Smale på bloggen ACRLog när hon referear forskningsstudier som gjorts på studenters uppfattning om plagiat (tack Rimm för tipset). En ofta förödande avgrund i kommuikation finns mellan studenterna och de lektorer som förmanar dem att inte plagiera. Inte sällan framstår refernsreglerna inom akademiska världen som flummiga, oklara och oförståeliga och lektorer verkar ofta mer fokuserade på att berätta vad man gjort fel än hur man ska göra det rätt. Jag kan delvis förstå dem, om man bortser från ren kopiering av text utan hänvisning, så kan gränsen mellan vad som ska ges referenser och vad som inte kräver referenser påminna lite om det klassiska uttalandet om porr: Jag vet vad det är när jag ser det. 

Sakta men säkert börjar universitetsundervisning ta intryck av den pedagogiska forskning som ironiskt nog bedrivits i samma kvarter. Det sker en professionalisering av lärandet även inom högre utbildning och det är hög tid för det. Så jag hoppas att vi inte glömmer bort vad det är vi behöver lära ut - förutom ämnet i sig. i min mening vore det bäst om alla studenter på högskolor som sin första termin läste en gemensam kurs i vetenskapshistoria och -teori, med undervisning i informationssökande, vetenskapligt skrivande och etik. Tänk vad mycket tid och frustration vi skulle kunna spara in under de kommande åren...

TIPS

Om man vill ta del av något mer intelligent och genomtänkt när det gäller teknologi, undervisning och mänskliga rättigheter så har Mathias Klang lagt ut ett antal underbara pp-presentationer på SlideShare

NU2010: Oktober nästa år kommer en stor konferens om universitetslärande hållas i Stockholm, i samarbete med ett flertal högskolor och universitet, t ex Stockholms universitet, Uppsala universitet, KTH, SLU med flera. Konferensen är öppen för verksamma vid samtliga högskolor/universitet i Sverige. Fram tills den 28:e februari är det möjligt att skicka in abstract och det kommer finnas 8 olika huvudteman på 3-dagars konferensen. Keynote speakers från Norden, Storbritannien och Kanada kommer delta. 

Läs även andra bloggares åsikter om universitet, pedagogik, högskola, student, teknologi, digital native, plagiat, nu2010