Min 100-miljonersidé

Härom kvällen tänkte jag kolla upp ett inlägg som Mathias Klang skrivit på bloggen Techrisk - han har två igång och jag hinner inte alltid med att läsa igenom allt när jag först ser det i mitt informationsflöde. Jag var just då inne på min egen blogg och rullade ned till min blogglista bara för att förvånat upptäcka att jag inte kunde hitta den där. Rullade upp och ned i flera minuter i total förvirring, övertygad om att jag måste blitt blind. Sen insåg jag att jag troligen bara hade lagt in den i mitt blogger buzz flöde som jag ser när jag loggar in, och att jag ändå mestadels ser de nnya posterna när de dyker upp i nyhetsflödet på Facebook. Och numera på Twitter dessutom gu'bevars. Så jag hade helt enkelt glömt bort att lägga in den i tipslistan.

Det fick mig att reflektera lite över hur alla dessa superfiffiga sociala medier som gratis och enkelt håller oss ständigt inpluggade och uppdaterade, ibland kan amplifiera varandra och ibland faktiskt motverka varandra. Förutom de jag nämnde ovan finns mitt iGoogle med alla feeds jag lagt in och olika bloggportaler och epostlistor och nyhetsbrev och nyhetsfeed på andra sajter. Vi vet att vi inte kan hålla koll på allt, det är inte heller syftet, men jag är nog inte den enda som känner att det kan bli lite överväldigande. Det finns tonvis med fiffiga digitala lösningar, men bara att hålla koll på alla dom är ett företag i sig.

Vilket gav mig min 100-miljoners-idé - den som ska göra mig Skype-rik: I kölvattnet på den ekonomiska avreglering och tokskallarnas torgmarknad som kallas valfrihet, med fonder och aktier och pensionsförsäkringar, så dök det upp en lukrativ liten yrkesgrupp av professionella ekonomiska rådgivare som inte servade bolagsdirektörer utan mer vanliga medborgare. Mot betalning övertog dom det ångestframkallande jobbet att kolla upp räntor, placeringar, erbjudanden och dylikt och flyttade runt slantarna där det verkar passa. Förmodligen tjänar de flesta inte särskilt mycket på att betala för detta, men de tjänar in något bättre: frihet från att slösa bort sin tid och sin sinnesfrid på det.

Min idé är att det borde finnas en firma med feed-experter. Som en kombination av ekonomiska rådgivare, städpatrull och mänskliga TiVo. Din personlige handläggare lägger till feeds som verkar intressanta, sållar fram den senaste timmans höjdpunkter, favoritmarkerar vissa inlägg utifrån dina intressen, anger dagens "jokers" (okonventionella tips) och ser efter att ej aktiva eller icke relevanta bloggare, twittrare och medier sållas bort efter hand, samt föreslår nya genom att hålla sig ajour med det senaste.

Om du läste det här först så beror det nog på att du och jag inte surfat runt nog på nätet, för naturligtvis finns det inget nytt under The Matrix...  Eftersom jag inte har sett det direkt nån annanstans tänker jag ändå hävda intellektuellt ägandeskap. Men eftersom jag är en passionerad förespråkare av Creative Commons släpper jag denna nobelpris-värdiga idé fri för någon entreprenörssinnad själ att ta sig an. För sanningen att säga är jag alldeles för upptagen för att dra igång det själv. Allt jag begär i utbyte är erkännande och ett livstids gratis-abonnemang på tjänsten. Det vore värt 100 miljoner bara det...

Hör av dig när det är fixat.

P.S. Vad sägs om att döpa det till Qvasir, efter guden Kvasir som skapades av alla gudarnas spott och därmed var den visaste och all-kunnigaste av dem. Fast med Q alltså, eftersom det ser coolare ut...

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, teknologi, web 2.0, bloggar