tisdag 29 december 2009

Lite mer detaljer om stenåldersdiet

Studier av mikroskopiska spår på 100.000 år gamla stenredskap från Mocambique visar att de troligen använts av tidiga människor för att samla in och processa vilda sädessorter som durrum. Det här är en rolig upptäckt på så vis att det visar att insamling av växter och vegetabilier spelade en stor roll redan tidigt i mänsklighetens historia, något som ofta brukar glömmas bort när man gör populär-vetenskapliga program och böcker som visar modiga och heroiska jägare som mer eller mindre realistiskt ger sig på giraffer, mammutar eller sabeltandade tigrar. Att insamling var viktigt för människan under hela förhistorien är visserligen de flesta arkeologer helt på det klara med sedan en livlig och animerad debatt på 60- och 70-talen. Men det är ändå lätt att glömma bort att de stenredskap som vi hyllar och fascineras av inte enbart användes på djurkadaver, utan också kan ha utvecklats för att underlätta insamling av vegetarisk föda.

De vilda sädessorter som fanns att finna vid denna tid har inte mycket gemensamt ens med de enkla sädesslag som de första jordbrukarna sådde och skördade i Mellanöstern för runt 10.000-15-000 år sedan. Genom att medvetet främja, vårda och selektera bra sorter under årtusenden så hade de vid det laget förädlats en hel del redan, innan de ens blev "domesticerade" i sann bemärkelse. Uppenbarligen är människans intresse för dessa små frön mycket långvarig.

Fyndet i Mocambique är roligt och intressant, men är knappast omvälvande i termer av vad vi vet om de första människornas diet annat än i detaljerna, eftersom de hominider som föregick Homo sapiens uppenbarligen också varit omnivorer - allätare. Det visar våra tänder om inte annat (jämför med grisen, vi har mycket likartade tanduppsättningar faktiskt). Hur stor andel av dieten som upptogs av sädessorter går inte att avgöra. Det är också något som säkerligen varierade både över tid och mellan olika platser.

Nota bene: Det som kallas Mellersta Stenålder (Middle Stone Age) i Afrika är på inga vis jämförbart med mellanstenåldern (mesolitikum) i Europa, som snarare ligger mellan 12.000/10.000-7000/6000 år sedan. Allt är relativt som sagt, det som är gammalt för oss är snarast ungdomligt i ett afrikanskt perspektiv...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

6 kommentarer:

Terra sa...

Ja det här med en neolitisk "revolution" har alltid känts främmande för mig. Är det så revolutionerande att gå från att plocka vilda bär till att sätta en egen buske utanför björngrottan... Det är ju typ där det började liksom och det skedde ju uppenbarligen om de här fynden stämmer under en löjligt lång övergångsperiod som inte direkt gör att ordet revolution känns helt passande..

Micke sa...

Jo domesticering av växter är revolutionerande på så sätt att växter måste stå stilla och växa. Det innebär väldigt mycket i termer av mobilitet vilket i sin tur har stora sociala återverkningar.

/Micke

Terra sa...

Micke: Eftersom det finns vandrande jordbruksamhällen som flyttade mellan olika miljöer hela tiden så blir det argumentet lite märkligt. För att det ska kunna definieras som "revolution" rent språkligt så måste det ske en dramatisk och snabb process - det är just det jag inte kan se ett exempel på totalt. Möjligen kan det ha varit så lokalt - men att kalla hela neolitiseringen för en "revolution" är för mig fortfarande något folk får överbevisa mig om eftersom den skedde i steg och i vissa fall tydligen stegvis över hundratals generationer.

En övergång eller "process" möjligen, men allt för långsamt för att kallas revolution som fenomen som jag ser det.

ArchAsa sa...

Begreppet revolution är olyckligt eftersom det insinuerar en mycket snabb och dramatisk förändring. Som Terra påpekar var det nog mer en process. Däremot har Micke rätt i att det finns en mycket grundläggande skillnad i att samla in och vårda vissa grödor inom ett jägarsamhälle, och de tidiga jordbrukarsamhällen som uppstod i Levanten, Egypten, Indien, Sydostasien och Sydamerika.

Det handlade nog minst lika mycket om domesticeringen av djuren, som av grödorna. Tamdjur är biologiskt sett lite annorlunda än sina vilda släktingar, vilket man kan se på skelettet. Mer "barnsliga".
Att odla grödor för näring kräver också en helt annan organisation och andra prioriteringar. Relativt kort efter jordbrukets etablering i Mellanöstern ser vi stora koncentrerade boplatser dyka upp som inte alls fanns innan.

Kanske mest intressant är att männsikornas skelett också uppvisar spår av förändringar, de blir likt djurens lite mer "barnsliga", dvs spongiösa, inte lika kompakta, inte lika grova. Människan domesticerade även sig själv...

Björn Nilsson sa...

Hur spårar man små tillfälliga förkeramiska odlingar utförda av människor som grävde med en käpp i jorden, samlade skörden i flätade korgar och stannade bara ett eller ett par år på varje ställe och bodde i väldigt enkla hyddor? Går det ens att identifiera ett svedjefält som är 15000 år gammalt?

Vad jag förstår var det fram och tillbaka mellan jordbruk och äldre näringsregimer i en del områden i Bördiga halvmåen ett tag: grupper kunde odla en tid men sedan gå tillbaka till jakt och samlande. Och fyndet av helgedomar i södra Turkiet som går tillbaka till tiden före jordbruket rubbar väl rätt mycket av det gamla vana schemat hur utvecklingen har skett. Det verkar som om tågordningen för händelser i "revolutionen" inte är automatiskt given.

Jag läste för övrigt att jordbruk snart ledde till de första "yrkesskadorna". När man stod på knä och drog på en kvarnsten uppstod tydliga förslitningsskador. På den tiden fanns det ingen Försäkringskassa heller som med en magisk gest kunde friskförklara folk och skicka dem till Arbetsförmedlingen! Illa!

Gott Nytt ÅR, och så hoppas jag på nya intressanta inlägg under kommande år.

emerzak sa...

happy new year