Det har varit upp-och-ned-dag på alla vis idag. Fenomenalt vacker med nyfallen snö imorse och lyckliga barn (lycklig vuxen också), följt av inställda tåg och grova förseningar på uppsala-pendeln eftersom en grad under fryspunkten och några centimeters snö tydligen räcker för att lamslå kollektivtrafiken. Att TiM-organisationen (som sköter pendeltrafiken i Mälardalen) hade valt just denna morgon att dela ut påkostade blanka tidningar som hyllade sin verksamhet och visade upp foton på nöjda resenärer verkade nästan som ett hån. Hemresan på eftermiddagen var även den drabbad av trasiga lok och förseningar. Så jag var ganska sur när jag dök upp på jobbet, bara för att få uppleva hur en mycket trevlig och duktig kollega fick det fantastiska meddelandet att hon blivit antagen som doktorand (ej arkeologi - vid en annan fakultet).
Nyhetsflödet gav sina egna toppar och dalar. På den glada sidan fanns förslaget i Kulturproppen som debatterades igår att man skulle satsa mer på att digitalisera och tillgängliggöra kulturarvet och museisamlingar, och att Riksantikvarieämbetet isåfall blir nationell koordinator. Mindre roligt är föreslagna hårda nedskärningar av Riksutställningar bland annat.
Mer katastrofala nyheter i kulturminnes-synpunkt var beskedet att den fruktade skeppsmasken verka sprida sig in i Österjön. Våra fantastiska skeppsvrak i dessa vatten har enbart bevarats för att denna närmast skallösa mussla inte klarar av bräckt vatten. Men varmare temperaturer gör den mer tålig för detta tydligen och marinarkeologer har till sin fasa upptäckt att de mumsar i sig mesolitiska stockbåtar och vikingavrak i Danmark och utanför Rügen. Den unika skatt som så länge bevarats i våra vatten kan därför vara under direkt hot och det är svårt att göra något åt det. Förutom att försöka hindra ytterligare uppvärmning av Östersjön då...
Skeppsmasken kom till Europeiska vatten med handelsskepp som rest runt i Asien och höll på att orsaka en katastrof i Holland där de raskt började äta upp de timmerkonstruktioner som skyddade holländarna från att bli översvämmade. I panik byggde man nya av sten - inte sällan tagna från de många megalitgravarna. Om arkeologer har en nemesis (efter nazister) så är det nog det blötdjuret.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, kulturarv, kulturproppen, kulturpropositionen, kultur, skeppsmask, klimat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar