söndag 21 februari 2010

Eldsjälar och Ölands järnålder

Nättidningen Svensk Historia tipsade i veckan om en pågående inspelning av en film om Ölands järnålder och en artikel om detta i Ölandsbladet. Det handlar om att levandegöra denna tidsperiod genom att utgå från de unikt välbevarade lämningarna i Skäftekärr. Projektet har en blygsam budget och har främst fått pengar från stiftelser, men klarar sig genom att samarbeta med Fornverkstan som ställer upp med gratis aktörer och inte minst med sin oersättliga hantverksexpertis. Det har slitit hårt med att tillverka kläder och redskap som används vid inspelningen. Projektledare är Daniel af Wåhlberg som själv har växt upp vid Skedemosse. Det är ett platsnamn som får alla arkeologer att le igenkännande, för här finns en fantastisk våtmark i vilken rika offernedläggelser från järnåldern grävts upp: guld, vapen, djur.

Skäftekärr på norra Öland undersöktes av Jan-Henrik Fallgren som en del av hans avhandlingsarbete. Det innebar att flera årskullar arkeologistudenter vid Uppsala universitet fick det stora privilegiet och nöjet att gräva i denna fantastiska omgivning. Järnåldern är mycket väl representerad på Öland, och det är också på gång nya doktorandprojekt. Artikeln nämner Anne Monicander som forskar vidare på Skedemosse och jag kan tipsa om osteologen Ylva Telldahl som studerar förändringar i tamdjurshållning och tamdjurens hälsa under järnåldern, med utgångspunkt i Eketorp och Skedemosse på Öland, samt Fröjel på Gotland. 

Lokala entusiaster på Öland har fortsatt intressera sig för att levandegöra järnålder och fördjupa kunskaperna om forntida teknik. Det som är väldigt slående är att när tunga officiella instanser med mer eller mindre kommersiellt intresse drar igång projekt så ligger fokus ofta på eliter, guld, konflikter, maktförhållandenn. Men när det är mer gräsrotsförankrade projekt intresserar man sig för dagligt liv, vardagen, livsförhållanden och inte minst konkreta frågor: hur gjorde man sina redskap, hur klarade man vintern, hur hade barnen det? 

Faktum är att det är denna inställning som egentligen har mest gemensamt med arkeologins grundforskning. Båda utgångspunkterna är viktiga så klart, men det är lite ironiskt att detta med vardag, hantverk, ekonomi, familjeförhållanden och livsvillkor så ofta glöms bort eller nedprioriteras på museer och i vetenskapsprogram/medier. Inte sällan med argumentet att det inte är lika intresant som guldet och vapnen. Jag ifrågasätter starkt den tesen. Det är tvärtom detta som levandegör den mystiska forntiden, som ger skuggorna form och detaljer, som ger oss möjlighet att relatera till människorna som levde då. Det är inte annorlunda än vad som gäller i nutid. Det är när vi delar någons vardag som vi både kan finna de gemensamma nämnarna och samtidigt belysa alternativa och annorlunda sätt att vara och leva.


Sportlovstips

Historiska museet inviger ett rum med myter och sagor för barn (och hugade vuxna): "Sagoträdet Yggdrasil". Under invigningshelgen 27-28/2 bjuds det dessutom på dramatiseringar av en del av sagorna. Det pågår en hel del på Historiska under de närmsta veckorna, kolla in hemsidan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Inga kommentarer: