tisdag 23 februari 2010

Smartare, fast dummare, fast...kolla det där!

Den senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Mycket på jobbet och pressande deadlines i övrigt är normaltillståndet, men kombinerat med kollapsad kollektivtrafik och en rejäl förkylningssmäll så blev det för mycket. Tillbringade helgen i ett töcken och måndagen mestadels sovande. Tänker inte tråka ut er med snyfthistorier om min vardag på pendeln mellan Uppsala-Stockholm, som den senaste månaden kostat mig mer i både arbets- och familjetid än jag vill tänka på. 

I tåget finns hursomhelst SJs egen tidning Kupé som man kan roa sig med när man blir stående i en kvart endast två minuter från perrongen, för femtielfte gången. I senaste (februari)numret hittade jag ännu ett bidrag till min pågående samling av allehanda texter och inslag där beteckningen "stenålder" används, mer eller mindre obefogat. I detta fall gällde det hur vårt moderna leverne överhettar vår "stenåldershjärna". Vi klarar uppenbarligen inte av att fokusera och integrera kunskap på en djupare nivå, i vårt eviga användande av internet, mobiler, twitter, TV-spel etc. 

Artikeln, som naturligtvis bara är menad till att roa en allmän läsekrets och inte informera om något djupsinnigt, lyckas själv vara ett utmärkt exempel på vad den kritiserar. Den hoppar friskt mellan teser och teman. Å ena sidan inleder den med att fråga om vi är på väg att bli dummare eftersom vi hela tiden blir distraherade. Å andra sidan noterar den att IQ stigit konsekvent i befolkningen under 1900-talet. Det senare kallas Flynn-effekten och vad denna stigning beror på är extremt omdebatterat. Till stor del är den en konsekvens av att vi blir mer upplärda i hur vi ska tänka och svara på prov som mäter just denna form av intelligens...

Artikeln vacklar mellan teknologi som hot och teknologi som frälsare. Torkel Klingberg på KI som forskar på kognitiv neurovetenskap lyfter fram att vi blir smartare av vår komplexa verklighet. Medan Micael Dahlén på Handelshögskolan får uttala sig om att Twitter gör oss mindre empatiska. (Han är dessutom intervjuad om konsumenter som entreprenörer i Computer Sweden som jag hittade kvarlämnad på tåget.) Forskning på det här området är ju mycket nytt och jag är extremt tveksam till hur dessa studier utförts och deras resultat. Inte minst är det ofta en risk att man misstar en slumpmässig korrelation för ett orsaksförhållande. Typ: Svenskar äter mycket mjölkprodukter. Svenskar har hög andel självmord. Ergo: Mjölkprodukter gör oss självmordsbenägna. Wired har t ex en artikel ute som starkt försvarar användandet av social media och twitter på arbetsplatsen - det gör oss mer kreativa. 

Men visst, jag ska inte förneka att informationssamhället ofta kan leda till stress och splittring, samtidigt som jag anser att det för med sig mycket gott då vyerna vidgas, kontakter knyts mellan personer som aldrig skulle träffats annars, nyfikenhet belönas. Som alltid när man gläntar på dörren och sänker garden mellan sig själv och omvärlden får man vara beredd på att bli lite mörbultad. Men vi får väl hoppas att det inte slutar lika illa för oss som för Beaker från Mupparna...

Tack till Elwira Kotowska och Nätkoll för detta underbara tips. Ett välbehövligt garv när jag led mig igenom ännu en utdragen tågresa över Märstaslätten. Ibland behövs det lite distraktion i tillvaron...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

kai sa...

För att mythbusta lite: Sverige har inte en särskilt hög andel självmord globalt sett.

ArchAsa sa...

Fer true! :D

elwira kotowska sa...

Tack för tacken:)Och för den delen för klok och mättande inlägg, ha en skön dag, elwira