I veckan som gick publicerades en blänkare i DN att Finlands molekylmedicinska institut publicerat en kartläggning över genom-typer i landet, baserat på analyser av 40.000 finländare från olika regioner. Det som publicerats är inte hela DNA-koden för dessa tusentals individer, utan vissa genom-markörer som brukar användas när genetiker jämför "distans" mellan olika grupper. DN gav en ganska kortfattad och korrekt beskrvining av resultaten men jag skulle ändå rekommendera för intresserade att de går in på FIMMs hemsida och läser pressmeddelandet som är föredömligt lättfattligt och utan för många brasklappar. I sin nätupplaga länkar DN direkt till detta, något som förjänar en guldstjärna i min bok.
Studien gör en del viktiga poänger som är värda att lyftas fram:
Det finns påtagliga skillnader i genomuppsättning inom den finska befolkningen, som ofta relaterar till geografiskt område. Detta är inte det minsta överraskade, men är ändå något som alltför många populationsgenetiker verkar glömma bort när de jämför förhistoriska skelett med nutida representanter för nationalstaten. Finlands studie av 40.000 individer är närmast unik - många andra projekt att "isolera" genomer och haplo-typer utgår från några hundra individer. Dessa är ofta dessutom utplockade ur ett mindre geografiskt område - t ex Uppland - och förutsätts utan vidare källkritik vara giltigt för hela populationen.
Det ska man komma ihåg när den finska studien jämför med vilka omkringliggande grupper i Europa som man är mest lik. Det är inte nödvändigtvis så att deras jämförelsematerial håller samma höga klass som deras eget.
Samtidigt är jag inte förvånad över att studien visar på ganska liten genetisk överlappning med dagens ungrare, det enda europeiska folk söder om Estland som pratar ett finsk-ugriskt språk idag. Det många arkeologer kommer gilla med det här resultatet är att det återigen visar att språk inte alls kan utläsas utifrån vare sig geografisk närhet eller materiell likhet i många fall. Naturligtvis fanns kopplingen där någon gång, men språk är inte människor och det är definitivt inte krukor och pilspetsar. Framförallt måste vi komma ihåg att ett språk kan representera en historisk händelse men att oerhört mycket händer under årtusendena. Mänsklig kultur kan inte reduceras till biologi.
Vilket är en av anledningarna till att jag blir lite lätt olustig över ett projekt som kallar sig The Finnish Gene Atlas. Syftet ska tydligen vara att studera medicinska problem och egenskaper i befolkningen, men såna här projekt har en tendens att få helt andra konsekvenser...
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, genetik, DNA, Finland, etik, vetenskap, forskning
söndag 21 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Läste pressmeddelandet och ställer mig frågande till följande: "The linguistic link between Swedish-speaking Finns living in coastal areas and Swedes is also reflected in the greater genetic closeness of these two groups in comparison with Finnish speakers."
Visst, det är ju lätt att tro det där, men eftersom man i pressmeddelandet skiljer på finnar norr om Kuusamo och nere i Åbo så skulle det vara intressant att höra skillnaden till finlandssveskarna mellan just dessa två. Antagelsen kunde ju lätt vara att genetiskt sett har finnar i Åbotrakten en hel del gemensamt med finlandssvenskarna i trakten. En tidigare genetisk undersökningen berättar att det går en tvär "gräns" rakt genom Finland, och de följer de finska dialektgränserna rätt bra.
Och undersökningen tar inte alls i beaktande att finlandssvenskar i Österbotten högst antagligen har starkare band till Sverige jämfört med finlandssvenskar i Nyland. När det gäller finlandssvenska stadsbor i Helsingfors så har de dessutom ofta släktband till Tyskland, Ryssland för att inte glömma helt finskspråkiga Finland. Det här har ju att göra med faktumet att svenska var statsmaktens språk långt in på 1800-talet och ville man göra karriär var det svenska som gällde.
Goda poänger, särskilt det där om Österbotten och svenska som status-språk.
Tyvärr faller genetiker mycket fort i fällan att se på norrlänningar som "inte riktigt lika svenska som svenskar i Mälardalen" - vilket leder till ett cirkelresonemang. Folk i alla trakter har band och nätverk i många regioner, det är normalläge. Det som sker när sådant saknas är inavel och genetiska defekter.
Skicka en kommentar