lördag 6 mars 2010

Infekterat om Österlens kulturmiljö

Det har ju varit lite stormigt runt Skånekusten denna vecka, ur arkeologisk synvinkel. Att dyka in i ett så här komplext och infekterat ärende i efterhand och utifrån är naturligtvis mycket svårt och det är lätt att göra ont värre. Nu hoppas jag att det inte blev så, för jag tyckte att detta förtjänades lyftas upp till diskussion. Det finns uppenbarligen ett gäng arkeologer nere i Skåne som representerar mycket olika enheter och som känner mycket starkt att något mycket katastrofalt är på väg att inträffa.

En av de som protesterade var Ulrika Wallebom som är ordförande i Österlens fornminnesförening. I deras senaste tidskrift Österlent 2010/1 berättar hon lite mer om bakgrunden till det som nu hänt. Jag fick den skickad till mig som pdf (kan skicka den till de som vill). Det framgår mycket tydligt att området runt de nyupptäckta hällristningarna vid tidigare utgrävningar visat sig ha fler fornlämningar drån just bronsåldern. Dels finns ett till hällristningsområde en bit bort (RAÄ 85), men dessutom boplatslämningar och vid en våtmark deponeringar av urnor och brända yxor. Området som nu ska exploateras för villabygge ligger alltså mittemellan dessa lämningar - att dra slutsatsen att detta rör sig om ett större bronsålderskomplex är knappast en gissning. Trots detta ska inget mer undersökas, hällristningarna har täckts över (bara det!) och de ska bevaras genom en godtyckligt dragen linje runt dem. Inget mer ska grävas ut.

Naturligtvis kan man tycka synd om en exploatör som råkar ut för detta (samtidigt borde en titt på fornminneskartan ha gett länsstyrelsen en vink om vad som kunde hända, kan man tycka). Men det kan inte vara så att en exploatör som vill bygga på en plats som är proppfull av fantastiska lämningar kommer undan sitt ansvar för att det är för dyrt, medan en som bygger på en mindre speciell plats måste betala för det som ska undersökas där. Inget i lagen säger att exploatörer bara behöver undersöka kulturminnen om de har råd. Lika lite som man måste använda asbestfria byggmaterial bara om de har råd med det.

Jag vill bara påpeka slutligen, apropå vad jag noterade om att en av handläggarna på Länsstyrelsen är tjänstledig från Wallins grävfirma. Jag har inte sett några uppgifter på om hon har varit involverad i några beslut eller ej, bara att hon uttalade sig i pressen om fallet. Arkeologsverige är litet och viss incest måste få förekomma, det är bra för alla parter om det finns rörelse i systemet. Problemet är i fall som dessa som är minst sagt kontroversiella - då kanske man borde inse det vettiga för alla inblandade att resa lite vattentäta skott mellan de intresserade parterna. Situationen just nu verkar minst sagt infekterad.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Martin sa...

En bra grej med denna sorgliga historia är att riktig arkeologisk verksamhet på Österlen får bevakning av medier som annars enbart rapporterar om Bob Lind.

Leif sa...

Angående handläggare:

Snabbkollade lite i länsstyrelsens diarium för Ystads kommun. Kikade bara på miljöavdelningens ärenden (kulturmiljöenheten sorterar därunder i skåne). Bland öppna ärenden som berör fornlämningar så såg jag endast Marie Olsson som handläggare, men jag kan ju ha missat något ärende det är inte omöjligt...
http://diarium.lst.se/m/

Leif sa...

Måste haft hjärnsläpp i förra inlägget. Dels sökte jag på Ystad när det är Simrishamn som gäller coh dels så kom jag på ett bättre sätt att söka.
Minst 5 olika lst tjänstemän har hanterat "ärenden rörandr fornlämningar på fastighet XXXX inför nybyggnation" eller liknande inom Simrishamns kommun.

ArchAsa sa...

Äh, Östskåne som östskåne ;)
Bra med tipset hur man kan söka själv i diariet. Skönt att se att det varit många involverade i besluten. Eller deprimerande. Jag vet inte riktigt...

Allvarligt talat, hur synd man än tycker om en exploatör så har jag svårt att se hur fornminneslagen godkänner ett sådant här beslut. Det är uppenbarligen en extremt rik bronsåldersmiljö, och det är sällan som arkeologer har chans att gräva runt hällristningar - just eftersom de är så skyddade i vanliga fall.