Stenålder hela lörda'n lång

Det har varit ännu en hysterisk vecka och även om SJ nästan har lyckats leverera fungerande pendeltrafik (ett par inställda tåg, ett par avgångar med knökfulla tåg), så har jag tillbringat kvällarna i ett utmattat, stressat töcken. Ber om ursäkt att bloggen fått stryka på foten en hel del på sista tiden, men så har jag varit otrogen mot er också...

Lördagen spenderades inte i vila och kontemplation, utan på Södertörns högskola tillsammans med sambon. Vi hade blivit inbjudna av Björn Nilsson att delta i ett heldagsseminarium för deras studenter med tema aktuell stenåldersforskning. Kombinerar man min och Fredriks avhandlingar täcker vi in nästan hela neolitikum, så det sågs väl som ett effektivt val att ta oss båda. Arne Sjöström, som är doktorand vid institutionen i Lund, var också inbjuden att prata mesolitkum. Han kom upp från Skåne och inledde dagen med att berätta om sina undersökningar av Rönneholms mosse, en torvmark alldeles intill Ringsjön och Ageröds mosse. Båda de sistnämnda platserna är hushållstermer för arkeologer, där inte bara fantastiska offernedläggelser och boplatser från stenåldern hittats (och andra tider men det struntar vi i just nu). Jag vet nu inte bara lite mer om Rönneholm, utan även om Arne: Som barn var han ihärdig sakleterare, han förvarade sina fynd i hundmatsburkar, gillar naturgodis, är en mycket bra föreläsare och bakar väldigt gott bröd som han bjöd oss och studenterna på till lunchen.

I Rönneholms mosse finns alltså otroligt välbevarade mesolitiska lämningar från tiden då det fortfarande var en vassbeväxt våtmark. Det kompakta torv som sedan bildades har inte bara bevarat organiskt material som trä och ben, utan även "frusit" ögonblick i tiden på ett sätt som närmast liknar Pompeji. Omständigheterna var inte lika dramatiska, men eftersom de små rastplatserna i våtmarken användes sporadiskt hittar arkeologerna stenredskap och av slag nästan precis där de fallit till marken eller lagts åt sidan av människorna själva. Att fånga ögonblick så långt tillbaka i tiden, att hitta lämningar som inte är ett resultat av flera generationers sammanslagna handlingar, det är möjligen det enda som är mer unikt än att hitta över 8000 år gamla täljda träföremål. Just nu är det en kamp mot tiden att hinna undersöka och registrera platserna innan torvtäkten hyvlat av och torkat ut området.

Fredrik följde upp efter lunch med att berätta om lite om Motalas mesolitiska lämningar som han var med och undersökte i höstas och där de snart ska sätta igång igen i vår (om man nu kan kalla denna Fimbulvinter vår...). Det är faktiskt helt makalöst vilka roliga mesolitiska lämningar vi fått i Sverige de senaste årtiondena tack vare undersökningar av våtmarker och under leriga transgressionslager i Skåne och på Västkusten. Nästan så man inte behöver skämmas längre på internationella konferenser när ryssar, tyskar, bulgarer och spanjorer står och skryter om sina häftiga fynd. Sen fortsatte han med neolitikum och jordbrukets introduktion, identitet och hantverk mm. Slutligen, när studenterna låg utslagna på golvet och flämtande bad om nåd, susade jag in med nådastöten och pratade mellanneolitikum i nästan en timme.

Om vi inte med gemensamma krafter avskräckt arkeologistudenterna vid Södertörn från att någonsin specialisera sig på stenåldern då vet jag inte vad som hjälper. Vi körde hem i hagelskurar och solsken, vilket kändes mycket passande.

Kort och gott en mycket trevlig lördag, och stort tack även till Kerstin Cassel och Hans Bolin som hjälpte till med både det praktiska och diskussionen.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, stenålder, mesolitikum, neolitikum, södertörns högskola, Rönneholms mosse, Skåne