Minisymposium om stridsyxekulturen

Neolitiska stridsyxor i (omvänd) kronologisk ordning. Från höger till vänster: Mångkantig stridsyxa (tidigneolitikum); dubbeleggad stridsyxa (mellanneolitikum A); tidig resp sen stridsyxa/båtyxa (mellanneolitikum B); enkel skafthålsyxa (senneolitikum). Foto: Historiska Museet, Samlingarna.

Det kollektiva undermedvetna är ett intressant fenomen. Det framträder kanske extra tydligt i hur vissa barnnamn helt plötsligt blir extremt populära inom en generation nya föräldrar, medan de äldre skakar på huvudet i förundran över att namn som William och Wilma plötsligt ses som acceptabla. Samma sak händer även inom forskning, inte minst arkeologi. Det finns ingen underliggande konspiration bakom att det under de senaste två åren dimpt ned fyra avhandlingar som fokuserar på mellanneollitikum, specifikt stridsyxekulturen. Om man utökar det till en femårs-period och avhandlingar som berör mellanneolitikum i största allmänhet ur olika perspektiv blir ketchup-effekten än mer tydlig.

Man ska inte dra alltför hårda växlar på detta, delvis är detta ett resultat av att det helt enkelt dragits igång fler avhandlingsprojekt de senaste 20 åren, delvis maskerar den gemensamma nämnaren att det rör sig om forskningsprojekt med mycket olika utgångspunkt och metoder. Från långtidspespektiv över en region (Gill, Nordquist, Andersson), till fokus på en viss typ av föremålskategori (Stenbäck, Edenmo, Papmeh-Dufay), till utveckling av nya metodiska hjälpmedel för arkeologer som DNA och GIS (Linderholm, von Hackwitz).

Men det ska inte förnekas att för många av oss är det kontroverserna kring mellanneolitikum B i allmänhet och stridsyxekulturen i synnerhet som utgör litet av kärnan i vårt intresse. En fragmenterad och komplex fornlämningsbild kombinerat med ett enigmatiskt europeiskt gravskicks-fenomen som sträcker sig från Holland till Sydryssland, Schweiz till Mellansverige. Som så ofta så är det "något i tiden" som får bollen i rullning, i detta fall de intensiva diskussionerna i samhället i allmänhet kring begrepp som etnicitet och folk under 90-talet då många av oss läste våra grundkurser i arkeologi. Men en annan viktig aspekt är nog också att de stora namnen inom denna periodsforskning började trappa ned och inte längre utgjorde en sådan formidabel dominans på institutionerna.

På torsdag ska jag ned till institutionen i Lund och tillsammans med Kristian Brink hålla ett mini-symposium kring temat stridsyxekulturen arrangerat av Debbie Olausson. Kristians avhandling utgår från de mycket märkliga pallissader som konstruerades i framförallt västra Skåne under övergången mellanneolitikum A-B, runt 3100-2800 f.Kr. Vi inleder med varsitt anförande och sedan blir det öppen diskussion. Jättekul och ganska nervöst på samma gång...

Datum: Torsdag 8/4

Tid: kl 15-18

Plats: Stora Salen, Institutionen för arkeologi, Lund

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, stenålder, Lunds universitet, stridsyxekultur