söndag 9 maj 2010

Högt och lågt om historia och kulturarvet

En härlig nyhet för alla historie-älskare: Maja Hagerman har återuppväckt sin blogg och även efter lite mixtrande lyckats få igång kommentarsfunktionen. Jag hoppas att hennes tilltro till mänskligheten inte straffar sig, för jag ser verkligen fram emot att kunna läsa och kommentera hennes inlägg. Föga förvånande är Maja inte direkt imponerad av Sveriges Historia-serien på fyran, men jag måste framförallt tipsa om hennes senaste inlägg där hon skriver en liten blänkare om en ny essäsamling av Stefan Jonsson med den underbara titeln "Rapport från sopornas planet". Tydligen är kulturarvet och dess användning i dag i fokus i en av essäerna: "De dödas testamente". Efter att ha läst vad Maja skriver om den har jag insett att jag måste köpa den här boken om så bara för den här essän - den är en uppmaning att låta förhistorien vara något annat än en rak okomplicerad marsch mot nutiden, att hylla det komplexa, konfliktfyllda, fragmentariska, tvetydiga.

Apropå det där med historieintresse så uppmärksammade Lars Lundqvist mig via Facebook på en kulturkrönika i Ekot av Johannes Ekman som får mig undra lite över hur pass mycket förberedelse som går in i dessa krönikor (förmodligen lika mycket som ett genomsnittligt blogginlägg...). Det är Historiska Museet, inte Nordiska Museet, som ska öppna upp utställningen Sveriges Historia. Och namnet uttalas Harrison - inte Härrison. Ekman tar i sin krönika i alla fall upp en intressant artikel i tidningen Fokus om det ökade antalet populärvetenskapliga historietidningar. Intresset har visserligen ökat bland män som söker sig till högskolekurserna, men tyvärr verkar flera ha ett ganska snävt militärhistoriskt perspektiv, á la Discovery Channel. Vilket återigen väcker den svåra frågan: är all förmedling av godo? Är den nya tidens 'gimmick'-vetenskapliga TV-program en hjälp eller ett hinder för att skapa djupare historieintresse hos allmänheten?

Lästips: Barbarossas blogg ger en liten recension av en utställning på Musei Capitolini och funderar lite kring historikers och antikares ibland onödiga besatthet över vem som egentligen erövrade vem och "vann" i slutänden.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 kommentarer:

Martin sa...

Många menar ju att lagsporter är ett ofarligt sätt att ge folk (män) utlopp för deras krigsdrift. Jag tror att MÖPeri (Militärt Överintresserad Person) fyller samma funktion för sådana som inte gillar sport. Krigsporr i stället för krig.

Martin sa...

Jag kan faktiskt förstå MÖPeriet, fast jag själv inte är lagd åt det hållet. Det närmsta jag kommit en kamp på liv och död, där allt står på spel, är debatter om arkeologins ämnesdefinition. Eller laserdome. (-;

ArchAsa sa...

Jag förväntar mig att det finns en wikipediapost för MÖP. :D
Personligen skulle jag önska att fler arkeologiska debatter avgjordes med Laserdome!

Martin sa...

Gärna laserdome, bara debatten faktiskt handlar om arkeologi och inte om allmänt ordbajseri i gränslandet mellan humanistisk och samhällsvetenskaplig djävla fakultet.