Hugget i sten

I lördags återvände Fredrik från en samexkursion till Frankrike för arkeologerna vid Stockholms och Göteborgs universitet. De hade besökt Dordogne, ett område som är världskänt för sina fantastiska grottkomplex med paleolitiska hällmålningar. Den mest kända är utan tvekan Lascaux, med sina makalösa avbildningar av hästar och mammutar, uroxar och hjortar. Jag fick titta på broschyrerna... Jippie.

Människan har troligen skapat bilder, mönster och prydnader under nästan hela sin existens på jorden, men det är inte alltid de bevaras. För att det ska hända behövs de antingen vara gjorda i beständiga material som sten, keramik, metall eller så måste bevaringsförhållandena vara optimala. Tack vare det kalla torra klimatet på de ryska stäpperna har vi hittat gravar där skinnet bevarats på de döda som visar att de ibland även prydde sig själva med fantastiska bilder i form av tatueringar. Men som sagt, under långa, långa perioder har vi mycket lite att gå på.

Vetenskapens Värld på SVT från i måndags hade ett inslag om bronsålderns hällristningar, främst de i Bohuslän. Det går att se i efterhand på SVT Play, ca 19 minuter in i programmet. Det var ett riktigt bra inslag, inte bara för att man fick se en hel del av bilderna och ganska roliga datoranimeringar som fick figurerna att bli 3-dimensionella (jag erkänner att jag gillar dom), utan för att det fanns utrymme för flera arkeologer att ge sin syn på dem. Framförallt intervjuades Li Winter och Åsa Fredell som båda håller på med att sätta in dem i en europeisk kontext - Åsa genom att jämföra med spanska ristningar och Li med jämförelser från Val Camonica i norra Italien. Det bästa med hela inslaget var att det visade bilder från hur de traskar runt i skogsmark, letar sig fram med hjälp av tidigare inventeringar och tålmodigt spårar märkena på hällarna. Skit under naglarna helt enkelt.

Programmet går till stor del ut på att diskutera i vilken mån det kan ha funnits en koppling mellan ristningarna i Italien och även Spanien, samt de i Bohuslän. Och i vilken mån det i så fall rör sig om direkta eller indirekta kontakter. Det är utan tvekan så att det finns likheter (Val Camonica-rosen var seriöst cool!), men det är också uppenbart att det finns påtagliga skillnader, även i hur man hugger in snarlika motiv. För mig är det stora problemet just detta att vi inte vet om det "glapp" vi ser mellan dessa Sydeuropeiska och Sydskandinaviska platser verkligen är ett riktigt glapp. Uppenbarligen förekommer många av motiven på andra material under denna tid, t.ex. brons. I vilken mån de även förekommer på läder och textilier och trä är svårare att veta.

Det är uppenbarligen tankeväckande att man i just dessa regioner valde att hugga in sina figurer, men var bildspråket en del av en mer allmänt delad begreppsvärld under denna tid då vi har åtskilliga bevis för långväga handel och resor över hela Europa? I nuläget är detta ganska debatterat mellan forskarna. Jag sällar mig mer till Lasse Bengtssons teori att detta är ett uttryck för en delad mytologisk bildvärld och indirekta kontakter i några led mellan Skandinavien och sydligare delar av Europa. Det faktum att hällristningarnas skepp så gott som alltid saknar segel är ganska talande för att det inte rör sig om flottor som seglat upp från Medelhavet i min mening. Men det är komplext och det finns fortfarande mycket vi inte vet om denna tid. Och även om jag inte tror på direkt kontakt är jag helt övertygad om att folk faktiskt reste imponerande långa sträckor för handel och utbyte, samt att det fanns ett oerhört komplext och vida spritt nätverk över Europa under denna tid, främst längs floder och kuster. Det finns nämligen en hel del föremål och råmaterial som vittnar om detta i gravar och på boplatser. Det är inget nytt för bronsåldern, det finns belagt även under neolitikum.

Jag hade med glädje gett inslaget toppbetyg om det inte vore för att de lät den italienska arkeologen Anati, som varit verksam vid Camonica i 40 år och säkerligen vet varenda skarv och spricka i dalen, avsluta programmet med sina minst sagt svagt underbyggda teorier om Bohuslän. Han vet uppenbarligen mycket lite om svensk bronsålder i allmänhet och om kontexten runtom Västkustens hällristningar i synnerhet. Så hans tal om flottor av "europeer" (till skillnad från lokalbefolkningen i Skandinavien får man gissa) som invaderade västra Sverige och drev undan "jägarna" ska inte tas som en särskilt seriös teori. Det var så plågsamt att jag gömde ansiktet i händerna de sista minuterna.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, bronsålder, hällristningar, Vetenskapens Värld, vetenskap, forskning