Manliga män i antikens Athen

Maskulinitetsforskning är fortfarande lite i sin linda, jämfört med hur långt genusteorin kommit med det feminina. Samtidigt borde det vara uppenbart att socialt konstruerade könsroller i ett samhälle inte kan förstås i isolation. Det kvinnliga definierar ofta det manliga och vice versa, och alla övriga könsroller måste också komma in i bilden. Jag vill minnas att jag i en mycket simpel B-uppsats i kulturantropologin försökte lyfta fram detta (som jag trodde) mycket självklara att analyser av kvinnlighet och femininitet i olika samhällen måste vara per definition bristfälliga om man inte samtidigt problematiserar vad det är att vara man. Bara för att västerländsk ideologi ofta placerat mannen som något ursprungligt mänskligt ideal som alla andra roller ska relateras emot, så betyder inte det att det manliga är mindre konstruerat för det.

Det var inget originellt tänkande från min sida, jag lutade mig tryggt mot en del andra gensuforskare inom antropologin som tagit upp detta. Jag möttes av totalt bristande förståelse från den manlige docenten som höll i momentet. Det utvecklades till en helt bisarr "goddag yxskaft"-diskussion. Det manliga var det det var - vad menade jag egentligen? Jag lämnade det spåret och gottade ned mig i mer kollektiva sociala identiteter under stenåldern istället (minst lika infekterat). Men det finns andra som har tagit itu med maskulinitetsanalyser mer kvalitativt och kreativt.

Henrik Berg är antikare som delat sin avhandlingstid mellan Institutionen för arkeologi och antik historia i Uppsala och Centrum för Genusvetenskap. På fredag disputerar han på sin avhandling:
Constructing Athenian Masculinities: Masculinities in Theophrastus' Characters and Menander's Comedies

Henrik har studerat de mansideal i det tidiga hellenistiska samhället i Athen (3-200-talet f.Kr.), under en tidsperiod som i övrigt genomgick stora sociala och politiska omvälvningar. De män/karaktärer som beskrivs i Theophrastus och Menanders verk har både positiva och negativa egenskaper, och utifrån detta är det intressant att studera vad som lyftes upp som den ideale mannen - direkt eller indirekt.

The hegemonic masculinity seems to be one of nostalgia, focusing on how the contemporaries of Theophrastus and Menander perceived the hegemonic masculinity of a past era when Athens was one of the great powers in the region without foreign domination and interference.

Opponent är professor David Konstan, Brown University.
Datum: 21 maj, kl 10:00
Plats: Universitetshuset sal IV


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, antiken, hellenism, Grekland, genus, genusvetenskap, maskulinitet, forskning, Henrik Berg, Uppsala universitet