söndag 1 augusti 2010

Vetenskapsskribenter berättar hur de började

Har du undrat över hur man börjar som populärvetenskaplig författare/skribent? Ed Yong, en av de bästa vetenskapsbloggarna i min och många andras mening, får ganska ofta den frågan från sina läsare. Han delger gärna sina egna erfarenheter men vet samtidigt att det finns lika många vägar in i skrivandet som det finns skribenter. Så han startade ett upprop för att få författare och dylika att berätta om sin egen väg. I skrivande stund har han en lista på över 90 bidrag, med länkar till deras bloggar och twitter-konton i de fall dessa finns. En underbar källa att ösa ur och en chans att hitta nya intressanta bloggare att följa - eller författare att leta upp på biblioteket.

Apropå detta med vetenskapsbloggning så verkar ScienceBlogs/Pepsigate-kontroversen inte riktigt dö ut än. I veckan blossade den upp på nytt då Virginia Heffernan skrev en ganska bitsk kolumn i New York Times Magazine. Hon var framförallt kritisk till bloggarna som lämnat ScienceBlogs och kallade dem naiva och ohyfsade. Hon ondgjorde sig i allmänhet över den polemiska ton och svartvita världsbild som hon tycker förekommer på de flesta vetenskapsbloggar, med en aggressiv inställning till humaniora. Jag tycker personligen att hon är ganska polemisk och svartvit själv i den bild hon målar upp, även om jag sett deprimerande exempel själv. Reaktionen bland de bloggar hon läxar upp var förutsägbart irriterad och avvisande (sök på Google Blog Search eller Twitter). Men bloggen Neuroscience fann en del i hennes text som de tycker är värt att ta på allvar och skriver tänkvärt om det - men länkar även till bra bloggar som kritiserar hennes tes.

Uppdatering: En till tänkvärd blogg om Heffernans kolumn, som lyfter fram svagheter i hennes argument. Det verkar lite märkligt (och oroväckande) för mig att representanter för journalistkåren haft svårast att förstå ilskan hos bloggarna. Är det inte journalister som värnar extra mycket om att skilja på journalistisk text resp annonser och att det inte får förekomma ekonomiska intressekonflikter? Är jag naiv här?

4 kommentarer:

Henrik Brändén sa...

Är du verkligen förvånad över mainstreammedias ovilja att fatta? Etablerade journalister på etablerade media håller på att förlora makten över dagordningen för diskussionen i samhället och informationsflödet till medborgarna, och reagerar som alla mäktiga som ser sin makt hotad: förminskar, vantolkar, intalar sig att utmanaren är undermålig, förtalar...

ArchAsa sa...

Förvånad - inte särskilt. Däremot ganska trött. Jag tror de har rätt i att äkta journalistik är oerhört viktigt för hela samhället, däremot skulle jag önska en stor dos självkritik för mycket lite av dagens media lever upp till ens hälften av dessa rosenskimrande ideal. Det är inte sällan man läser artiklar som med viss förnumstighet lyfter fram förment briljanta "amatörforskare" som skriver etablissemanget på näsan. Ganska sällan som samma journalister är villiga att ta ett blad själva från den boken och erkänna att andra kan göra bra journalistik (vilket är vanligare i min mening än att hitta kvalificerade amatörforskare).

Henrik Brändén sa...

Jag tror inte det är frågan om någon brist i självdistans eller förmåga att analysera kvalitet. De journalister jag känner är beklämda och sorgsna över att tidspressen gör att de så sällan kan göra genomarbetade egna saker, utan nästan hela tiden måste följa standardformulär 1a (välja ut ett intressant pressmeddelande, hitta någon i Sverige som kan ge en begriplig kommentar och sedan skriva ihop). Men fram till för fem år sedan kom journalistkåren undan med detta; trots dessa förhållanden kontrollerade man informationsflödet till medborgarna, och eftersom alla gått samma utbildning för ungefär samma lärare hade man en mycket enhetlig syn på vad som skulle förmedlas och hur och vilka infallsvinklar som skulle ges. Så kommer plötsligt bloggar och sociala media, som berövar journalisterna dem deras kontroll över vad resten av landet ska få veta, vad de ska prata om och vilka perspektiv de ska få på sakerna! Inte undra på att många blir sura och aviga!

ArchAsa sa...

Journalisters motvilja mot bloggare är ironisk då det knappast finns någon annan grupp i samhället som skulle ställa sig mer genuint bakom ett uppror på mer tid till journalister för analys och grävande undersökningar. De borde utnyttja oss som påtryckningsmedel mot utgivarna...

Jag för min del köper numera bara månads- och veckotidningar med längre reportage som jag kan gotta ned mig i. Vill jag ha någon som blint upprepar vad politiker och företag matat dem med vänder jag mig till TT.