Arkeologi, DNA och kulturkonflikter Del 2

Jag hade egentligen tänkt skriva en genomgång av dag 2 på konferensen om gammalt DNA, men Henrik Brändén har gjort en så bra genomgång att jag slipper det. Läs den! Det var väldigt kul att få tillfälle att träffa Henrik i Göteborg, och det är extra kul att göra det under omständigheter som visar hur viktigt det är för forskning om förhistoria att nå utanför gängse ramar. Henrik arbetar med läromedel och förmedling av naturvetenskap till skolan. Som humanist tycker jag att det är kul hur en sådan här konferens belyser att det inte är något bråddjup mellan naturvetenskapen och humaniora utan att de tvärtom sammanflätas och berikar varandra. Det är något jag gärna skulle se mer av i både grundskola och gymnasium.

Har du läst Henriks text nu? Inte? Kom tillbaka när du gjort det då! Nu? Ok.
Ett par egna kommentarer: Om det var något som var tydligt utifrån dessa presentationer så var det hur intressant och givande det är att göra genetisk-historiska studier på tamdjur. Människan har levt i mycket nära relation till vissa arter under tusentals år och i viss mån påverkat dem lika mycket som vi påverkat naturen runtom oss. Att studera vad som hänt i termer av avel säger därför en hel del om de samhällen som var involverade i processen. Både den kombinerade osteologiska-genetiska studien på nötkreatur från järnåldern och medeltiden som Anders Götherström och Ylva Telldahl genomfört, och Cia Anderungs analyser på gamla uroxeben från Europa fördjupar vår förståelse för komplexa ekonomiska processer.

Knut Røed visar hur renarnas populationer ser ut idag utifrån förekomst av haplogrupper. Detta motsvarar dock inte bilden vi får om vi analyserar renben från järnåldern och bronsåldern. (Foto: Å M Larsson)

Det visade även Knut Røed med studien på förhsitoriska, historiska och moderna renben frå Norge, Sverige, Finland och Ryssland. En viktig poäng var att dagens genetiska spridningsbild inte alls verkar motsvara den förhistoriska. Tvärtom var den mer homogen över hela Skandinavien.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, DNA, genetik, vetenskap, Skandinavien, renar