Det finns två saker mycket högt upp på alla arkeologers önskelista: Välbevarade organiska lämningar (ex. trä, textilier, ben, läder) samt platser som förslutits under ett mycket snabbt förlopp. Det viktiga med Pompeii är inte så mycket att det finns välbevarade romerska hus, utan att allt slutade så abrubt och oväntat. Vanligen är slutna lämningar av denna sort gravar som planerats och regisserats enligt kulturella normer. Att få en ögonblicksbild av vardagen som inte är tillrättalagd är guld värt - mer än guld.
Vulkanutbrott hör dock inte till vanligheten i Skandinavien så det var mycket glada arkeologer i Norge som i höstas påträffade en extremt välbevarad stenåldersboplats överlagrad av sand. Husstrukturer och krukor och slagen sten låg kvar närmast orörda efter 5500 år. Det är extra lyckosamt då materialet de hittat hör till trattbägarkulturen, den första jordbrukande kulturen i Sydskandinavien. TRB-kulturen finns representerad även i södra Norge, men det har varit ganska små material och spridda lösfynd och det har därför varit omtvistat huruvida det verkligen rört sig om "riktig" trattbägarkultur eller en lokal variant med enbart svaga kopplingar till det vi hittar i Danmark och södra Sverige denna tid. Hamresanden vid Kristiansand innehåller dock rejäla mängder riktigt fin trattbägarkeramik, så det blir tydligare att det verkligen rör sig om en etablerad kultur i området.
Inget gott som inte för något ont med sig. Undersökningsbudget brukar sällan innehålla provisioner för unikt välbevarade lokaler, så både omkostnad och tid behöver omförhandlas. Det var därför en både glad och oroad Lars Sundström som jag träffade i Uppsala för några veckor sedan. Lasse är grävledare på platsen, vilket passar mycket bra då han skrev sin avhandling om tidigneolitikum och trattbägarkulturen. Det ska bli kul att höra mer om fynden när utgrävningen är klar. Det är Kulturhistorisk museum i Olso som håller i projektet, ett av flera som nu är igång.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, stenålder, Norge
söndag 10 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar