Granne med grekiska gudar

Är nu på plats i Athen, där jag deltar i en veckas workshop om mobilitet av ting och tankar. Om ni undrar var Kim på bloggen "Arkeologisk Pendlare" tagit vägen så är hon här också - vi flög tillsammans från Arlanda via Franfurt och kom fram vid kl 17 lokal tid. Eller ja, Kim och jag och min väska kom fram - Kims väska är på äventyr med Ingmar Janssons Vänbok (längtade kanske till Ryssland). Får se om den är framme imorrn. Minst tre personer i gänget, som kom med olika flyg, kom fram utan väskor, fast de andra har hunnit få tillbaka sina.

Till hotellet blev vi inkörda av en taxichaffis med utmärkt engelska och tillika filosofistudent. Så vi pratade religionsvetenskap och politiskt brännheta frågor kring skogsbränder, casinobyggen och korruption. Han var ganska bitter på myndigheterna. Mycket trevlig resa, om man bortser från återkommande panikattacker när han getikulerade med båda händer under körningen, vid inbromsningar, omkörningar och annat skräckinjagande. Samtidigt, när alla kör som tokiga så är beredskapen bättre - allt flöt på väl.

Vi bor jättefint, i flådigt hotell nedanför berget med akropolis och intill det nybyggda museet dit alla konstverken håller på att förflyttas. Museet ja, en monstermodern sovjet-liknande byggnad som totaldominerar kvarteret med höga mörka väggar och skarpa vinklar. Entrén såg lite mer trevlig ut dock. Vår taxichaffis var nästan mållös av motvilja. Men vad vet vi - kanske byggandet av Akropolis möttes av samma skräckslagna förbittring bland dåtidens Athen-bor: "Vårt fina berg desekrerat ev den där marmor-tingesten!" "Hur många pelare kan ett tempel ha egentligen!?" "Har ni sett de där smaklösa friserna? Kan inga barbarer från norr komma hit nån natt och befria oss från dem...?"

O Tempora, O Mores

Ciao!