Psion handdator series 3a (bild från wikipedia). Min första handdator, som nu samlar damm i min källare."...when you use a device every day, you cannot help, as a human being, but have an emotional relationship with it. It's true of cars and cookers, and it's true of computers. It's true of office blocks and houses, and it's true of mobiles and satnavs. (...) So, yes, beauty matters. Boy, does it matter. It is not surface, it is not an extra, it is the thing itself."
Jag bara älskar att sno citat från ämnen egentligen helt frånkopplade min egen inskränkta intressesfär och utnyttja dem som ovedersägliga bevis på att mina teser är korrekta. Läste den ovan citerade texten i Stephen Fry's kolumn för Guardian om datorprylar och dylikt, den första i en utlovad serie som jag personligen kommer vara helt besatt av. England är den torra humorns och det rika språkets Eden, och Fry är dess ärkeängel. Det är helt enkelt ett ohejdat nöje att ta del av hans utläggningar om allt - och att han tydligen är en besatt tekniknörd med fler smartphones än vad som är riktigt sunt, är en oväntad bonus Blog har han också - ytterligare en spik i kistan för alla surmagade journalister som ondgör sig över bloggandet mellan sina spalter om kändis-bondens favorit-ko och godtroget upprapande av regeringens senaste mediala utspel.
Texten som jag fräckt snodde ur sin kontext handlar främst om varför Apple varit så framgångsrikt - att trots alla sina missar så förstår bolaget något oerhört fundamentalt - att människor vill knyta an till ting, måste knyta an till ting, definierar sig genom ting och formulerar sig genom ting. I dagens industrialiserade samhällen är vi ofta helt frånkopplade från 99% av processen som leder fram till ett färdigt ting (Marx, trots sin brister, hade en del viktiga insikter) och det handikappar oss. För inte bara tinget i sig, utan dels tillverkningen, dels hur vi kom att få det i vår ägo, dels hur dess användning varit en del av våra liv, påverkar vår inställning till det. Skålen morfar täljde, kitschiga ljusstaken man hittade på loppisen i Camden med dåvarande Stora Kärleken, den uppsydda kjolen från Laos, det skeva askfatet dottern gav dig i julklapp som fortfarande finns kvar trots att du slutat röka för 10 år sedan...första lilla handdatorn från Psion som man bara inte har hjärta att slänga i elektronikåtervinningen.
Så det finns stunder då jag inte alls beklagar att jag fastnat för arkeologi, fastnat för stenåldern, fastnat för en disciplin och ett tidsskede då tingen är vårt huvudsakliga material. Som etnologer, historiker och sociologer långsamt börjar upptäcka - vi lägger ner hela vår värld i tingen, inte bara det tänkta, utan även det osagda.
P.S. Stephen Fry är på Facebook också, så nu känns det okej att ha trillat dit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar