Ännu en förtappad själ

Jaha, så har man fallit in med facebook-sekten då. Efter att benhårt ignorerat alla rekryteringsförsök från diverse släktingar, vänner och medarbetare så såg jag inte ens att attacken skulle komma inifrån. Sambon föll till föga och då gick det inte att hålla emot längre. Så om det inte bidde någon avhandling nästa år vid denna tid, då vet ni vad vi har att skylla på (min totala brist på självdisciplin...).

Hade alls inte tid med sånt här bjäfs - jag hade mycket viktigare saker för mig på fredagen. Som att översätta det sista av Bagges tyska text om gropkeramik från 1951, skriva färdigt underkapitlet i avhandlingen och skicka iväg det till handledaren, byta vinterskorna till dottern som var ett nummer för små - och rafsa ihop mängder med utskrifter, texter och litteratur som jag ska släpa med mig till Athen på söndag. För då sticker jag iväg på workshop anordnat av Nordic Graduate School, denna gång på temat "Mobility & Transfer". Ska bli kul att snacka teori och metod och material med en mycket disparat grupp likasinnade, fast Chris Gosden den tjommen hoppade av i sista stund. Om Polly Wiessner (min husgudinna) också uteblir kommer jag sitta och tjura på mitt rum.

Boendet verkar faktiskt bli häftigt, med jacuzzi och utsikt mot Akropolis. Tycker jag förtjänar det efter kackerlackor i Helsingfors. Fast Akropolis kommer tyvärr vara skymd av jättelika lyftkranar som håller på att förflyttar diverse klassiska statyer occh konstverk till den vid bergets fot nybyggda museet med liiiite bättre skydd mot frätande avgaser.

Så ciao och good-bye på en vecka, för på söndagen är det jag som tillbringar hela dagen med att via Frankfurt (eller var det München) ta mig ned till den sällan besökta småstaden Athen. Vilket man lätt kan tro eftersom det är snudd på omöjligt att få tag på direktflyg som inte går a) mördande tidigt eller b) två dagar i veckan bara. Makalöst! Dubbelkollade med antikarna i korridoren att jag inte gravt missuppfattat något, men nej, så här är de sade de med trött och luttrad min.

På tal om Akropolis, det nya museet lägger naturligtvis fler träd på elden kring vad som ska hända med Parthenon-friserna i British Museums ägo. För någon dag sedan skrev Stephen Moss på Guardians nätupplaga och ställde sig i nej-lägret, efter att tidigare ha varit i ja-lägret.
Vad finns det för åsikter därute - återlämna de tjuvade konstverken till den plats och kontext där de hör hemma, eller lämna de hos britterna som tog hand om dom och skyddade dom från den skadegörelse som drabbade många andra klassiska lämningar?

(Undrar om det finns trådlöst bredband på hotellet, så jag kan kolla bloggar och vad som händer på min facebook...?)


Andra bloggar om: arkeologi, akropolis, forskning, facebook