tisdag 29 januari 2008

Att vakna på rätt sida - bokstavligen

Sitter just nu dränkt i diagram över magringsmaterial och leror i neolitisk keramik inför kommande workshop i Landskrona till helgen. Har inte ens påbörjat föredraget, som måste vara färdigt torsdag kväll. Så istället för att fokusera så slirar min överhettade hjärna runt på alla möjliga sorts stickspår. Som t ex det här med den givna platsen i en säng. Sover du på höger eller vänster sida? Gör det någon skillnad? Klart det gör säger du, man har sin plats i sängen och håller sig till den. Fast vad är det då som avgör vilken som blir "din" plats, om det är mer än en i sängen?

Jag och min nuvarande sambo blev ihop samma år som jag flyttade till Uppsala - men det dröjde ett antal år tills vi gick från särbo till sambo. Dels för att vi var unga och uppskattade vårt personliga utrymme, dels för att studentrum med fri hyresmånad på sommaren var det enda ekonomiskt möjliga alternativet länge, länge. Efter ett tag insåg jag att vi visserligen alltid hade vår givna plats i sängen, så var den inte bestämd av höger/vänster - utan av besittningsrätt. Hos Fredrik så låg alltid jag innerst, hos mig låg Fredrik innerst. Detta oberoende av var sängen var placerad. Samma sak vid besök hos respektive föräldrar: Fredrik låg i "skyddat läge" hos mina, och tvärtom hos hans föräldrar...

När vi flyttade ihop till slut, i den studentlägenhet han fick tag på, började vi sakta men säkert binda oss vid en plats i förhållande till varandra. Nu kom funktionella aspekter in i ekvationen: vem lade sig vanligtvis sist på kvällen? Vem besökte toaletten mest på natten? Vem gick upp först?. När dottern föddes flyttade jag lite fram och tillbaka eftersom dels amningsposition till hennes sovkorg, dels närhet till badrummets skötbord, fick vara avgörande. För nästan exakt ett år sedan flyttade vi till ny lägenhet i Uppsala. Märkligt nog placerades Fredrik innerst i sängen, trots att han då hamnade på "andra" sidan om mig mot vad vi var vana vid, utan att det var någon medveten planering bakom - vad han sa iallafall. På detta sätt var jag närmast dörren om ungarna ropade... Fast å andra sidan kan jag sova så djupt att Fredrik varit uppe och bytt lakan i nedkissad säng, duschat unge och bäddat ned dom i vår säng, utan att jag för den skull återfått medvetandet.

Nu senast hemma hos min mamma noterade jag med viss förvåning att Fredrik, som lagt sig först, låg ytterst på den något smala dubbelsängen - och att jag hamnade i "skyddat läge" därmed. Trots att detta är "fel" ur hemmapositionen sett. Antingen beror detta på att han nu är helt till freds med att vara hos svärmor, eller så beror det på att det vanligen brukar vara ett barn innerst i den sängen, medan den andra sover på madrass med det andra barnet. Så att han helt enkelt tog "sin" plats per automatik. Eller så är förklaringen funktionell: Genom att ligga på kanten kommer han lättare åt sitt glas med vatten som han gärna vill ha i närheten när han vaknar.

Outgrundliga äro människans sängvanor.


Andra bloggar om: , , , , ,
,

2 kommentarer:

Martin sa...

Lysande inlägg!

Jag & frugan sover i regel med henne till höger om mig och ytterst. Jag tror det beror på att hon till skillnad från mig springer omkring om nätterna (pinka, jobba morgon). Jag hör dock gnylande ungar mycket bättre än hon, så jag brukar klättra över henne när kidsen behöver undsättning.

Ett tips för alla småbarnsföräldrar är att ta bort sängbenen så att ungarna inte slår sig om de ramlar ur.

Ett ytterligare tips är att besökande unge kan sova på tvärsen nedanför den kortare förälderns fötter, så blir det inte så trångt.

ArchAsa sa...

Bra tips! Ytterligare tips är att omge sängen med kuddar om natten, eller att förälder #2 vänder sig skavfötters när barn 1 o 2 dräller in på småttimmarna. God fothygien rekommenderas dock...

Som Stefan Sundström så vacker sjöng:
"Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar..."