Vårens första seminarium här på Uppsala-institutionen gick av stapeln nu på förmiddagen. Annika Larsson som disputerade på vikingatida textilier förra året gjorde en återkomst och berättade om nya rekonstruktioner som hon håller på med av kvinnodräkten under vikingatid. För den som är det minsta intresserad av den tidsperionden så finns det en känd och etablerad rekonstruktion av kvinnoklädseln. Linnesärken som övertäckts av en sorts högt fästat förkläde, med de ovala spännbucklorna placerade lite blygsamt i skulderbladshöjd. Den bilden och varianter av den återskapas i allt från vetenskaplig litteratur, till barnböcker och på museer. Men hur säker är den? Inte så säker alls, enligt Annika, som inledde sin yrkesbana på verkstadsgolvet i diverse textilföretag.Problemet är att vi endast har lite textilrester kvar runtom och i metallbeslagen, i de gynnsamma fall då metallens kristaller kunnat bevara de känsliga tygbitarna. I kombination med mer eller mindre stilistiska avbildningar av kvinnor (eller valkyrior, eller disor) i metall och på bildstenar, har en bild av klädedräkten växt fram. Annika har redan i sin avhandling ifrågasatt en del av den gängse bilden, framförallt har hon påpekat den framträdande roll brickanden och silvertrådsbroderier hade, och deras östliga ursprung, snarare än ett Sydeuropeiskt. Många andra fynd i framförallt Mellansvensk vikingatid påvisar även de varaktiga och konsekventa kontakter och influenser mellan Sverige och Ryssland. I en kammargrav i Ryssland, daterad till 900-talet, har man nu hittat riktigt stora tygstycken i samband med övrig smyckesuppsättning som överensstämmer med samtida kvinnosmycken i Sverige - inklusive den ovala spännbucklan. Pskov ligger i västra Ryssland, nära Estland, och omnämns i Nestorskrönikan. Det är inte förvånande att hitta sådana här gravar och smycken i detta område, men bevaringsförhållandena och den noggranna utgrävningen och konserveringen är något att fira. Mycket är dokumenterat på den ryska hemsidan, med många fina fotografier.
Utifrån de tygresterna, en hel del i siden av östlig härkomst, anser sig Annika kunna omvärdera de fynd vi redan tidigare har från gravarna i Birka bland annat. Hon gör detta också genom studier av de avbildningar som finns, där släp och mönster spelar en långt större roll. Utifrån den faktiska placeringen av spännbucklorna i gravarna och utifrån rekonstruktioner och försök med tyger, föreslår hon en delvis annorlunda kvinnodräkt. På den är "förklädet" mer av ett mantelliknande plagg fästat i ryggen och framtill med hjälp av spännbucklorna - i bröstposition. Vilket nog är mer logiskt, om det inte är så att man är en något pryd akademiker från 1900-talets början... En hel del andra detaljer har också ändrats. Det var en hel del livaktiga diskussioner på seminariet, men de flesta där är överens om att kvinnodräkten definitivt förtjänar att utredas bättre och mer förutsättningslöst.
Det första försöket till en ny sorts rekonstruktion kommer presenteras på Museum Gustavianum i Uppsala från och med den 8:e februari. Annika pekar själv att detta är under utveckling och att hon kommer fortsätta undersöka olika aspekter och detaljer av kläderna. Bland annat hoppas hon snart kunna besöka Pskov och studera textilierna i verkligheten. Jag ser fram emot vad det kommer leda till.
Nu har även media börjat uppmärksamma detta (DN)
Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större, att tänka om är störst.
Andra bloggar om: arkeologi, forskning, vetenskap, järnålder, vikingar, vikingatid, Ryssland, kläder, textilier, kvinnodräkter, Annika Larsson, Museum, Uppsala universitet, Uppsala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar