måndag 21 januari 2008

Ötzi: Stenåldersdiet i verkligheten

Passionerat intresserad av neolitikum - och särskilt mellanneolitikum, dvs ca 3400-2400 f.Kr. - som jag är, så får man acceptera det faktum att icke-arkeologer (och även en del arkeologer) betraktar ens intresse som både obskyrt och oförståeligt. Men jag har ett par ess i armen som t.o.m vikinga-arkeologer har svårt att klå: Stonehenge och Ötzi - ismannen. Båda dessa fångar både forskares och allmänhetens intresse flera gånger om året, och ger upphov till ett antal artiklar i pressen. Nu senast en bra sådan i DN.

Ötzi som är Europas äldsta mumifierade individ (välbevarad), levde ca 3300 f.Kr. Som de flesta som är det minsta intresserade av förhistoria vet så är mumifieringen i detta fall inte medveten, utan ett resultat av nedfrysning i Alperna efter döden. Från början drog arkeologerna den ganska naturliga slutsatsen att mannen överraskats av ett oväder och att döden var en olyckshändelse. Men fördjupade analyser av rättspatologer med röntgenfotografering visade på förekomsten av en projektil, en stenpil, i ena skulderbladet och vad som troligen är en förtorkad blodsutgjutelse runt denna. Med andra ord, han blev skjuten kort tid innan dödsögonblicket.

Än mer intressant för arkeologerna (jo faktiskt) är att man lyckats analysera en del av maginnehållet med den sista måltiden som intogs runt åtta timmar innan döden på hög höjd i Alperna mellan Österrike och Italien. Här hittades rester av en bröd av enkorn (Triticum monococcum) bland annat. Vid denna tid hade stora delar av Europa börjat med jordbruk, det har pollenanalyser från våtmarker och fynd av förkolnade sädeskorn på boplatser visat sedan tidigare. Enkorn är en av de allra ursprungligaste sädessorterna odlad av människor, framavlad i Mellanöstern flera tusen år tidigare och spridd via människor till resten av Europa. Även här i Norden odlades enkorn under neolitikum, en av våra första biologiska importer. DNs artikel är bra, men undervärderar jordbrukskulturen i Skandinavien lite. Runt 3300 f.Kr hade odling och tamboskap varit etablerade i Sverige under 600-700 år, upp t.o.m. Dalälven. I samtliga kulturer i Europa var naturligtvis jakt och fiske fortfarande viktiga näringsgrenar, jordbruksförekomst är inte detsamma som att bara leva på bröd och oxstek. En insikt i vilken sorts bröd man faktiskt producerade av sin säd (och att man inte använde allt till att göra jästa rusdrycker) är mer än guld värt för arkeologer - långt mer!

Minnesmärke över fyndplatsen för ismannen i Ötztal. Numera finns inte mycket kvar av den snö och is som måste täckt området mellan tiden för hans död, till tiden för hans upptäckt.

En intressant upptäckt botanisterna också gjorde var förekomsten av pollen bland maten, pollen från avenbok, ett värmekrävande lövträd som blommar mellan mars och juni. Om det stämmer som forskarna tror att detta pollen nådde magen genom att det föll på maten när mannen intog sin sista måltid, då ger det oss en bra uppfattning om ungefär när han dog. Men en märklig sådan - sen vår. För en kropp att bevaras så väl som Ötzis så måste nedfrysningen sätta igång ganska omedelbart. Särskilt om han dog av ett sår från en pil. Kroppar med sår där insekter och bakterier kan komma åt blir snabbt septiska och kan i vanliga omständigheter brytas med ordentligt inom några dagar. Ötzi måste ha varit omgiven av kyla och täckts av snö och is ganska omgående efter döden, och definitivt inte utsatts för upprepad framsmältning innan hans mirakulösa upptäckt 5000 år senare. Jag var personligen lite skeptisk till pollen-resultatet när jag först hörde om det, eftersom pollen är otroligt beständigt, bestående av kiselhölje som det gör. Denna beständighet är en förutsättning för att pollen blivit så otroligt viktigt för arkeologer, eftersom under rätt omständigheter kan det bevaras i flera tusen år. Pollen är dessutom mikroskopiskt. Vad var det som sa att detta pollen inte bara varit kvar i mannens påse där maten legat? Dr Oeggl (underbart namn) som ledde analysen har naturligtvis tänkt på detta. Det avgörande är att pollenkornens frömjöl faktiskt också är bevarat. Detta är långt mer känsligt för nedbrytning än själva höljet, och indikerar därmed att pollenet också måste vara relativt nytillblivet.

I förbigående kan nämnas att den tid som i Sverige kallas mellanneolitikum i Centraleuropa var känt under beteckningen kalkolitikum - dvs kopparstenåldern. Eftersom allt fler nu började lära sig att framställa och gjuta koppar. I Sverige och Danmark förekommer enkla kopparyxor av Centraleuropeisk import redan under sent tidigneolitkum, inte många, men de finns. Under mellanneolitikum är paradoxalt nog koppar långt mer svårt att få tag på i Skandinavien, det dyker bara upp som små, små smycken. Det dröjer till bronsets intåg i samhället, runt 2000 f.Kr innan metallåldern når Skandinavien på fullt allvar.

Fram till mitten av mars kan man kolla in rekonstruktioner av Ötzis utrustning och en kopia av hans kropp på Historiska museet i Stockholm.

Läs mer:

Om Dr Oeggl och analyserna av maginnehållet. Det finns även vetenskaplig artikel.

Om Lennart von Post, den svenske kvartärgeologen som lade grunden till palynologin - pollenanalys för att utröna forntida växtlighet. En dold hjälte.





Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: