Keramikmöte på skånska lerslätten

Den gågna helgen sågs ett antal milt bortkomna individer från alla landsändar virra runt på slätten utanför Landskrona. Det var dags för en ny sammankomst för keramiktokiga arkeologer av alla de slag, för att mötas upp och förnya banden i det löst hållna nätverket. Förra mötet gick av stapeln på Keramiska Forskningslaboratoriet i Lund, och då liksom nu var en av organisatörerna Torbjörn Brorsson. Torbjörn har numer en egen liten firma, Kontoret för Keramiska Studier, vilket huseras i den gård han och familjen har utanför Landskrona. Därav mötesplatsen denna gång.

Torbjörn Brorsson presenterar bronsålderskeramik från Gasenprojektet i Bohuslän

I regn och blåst och under blygrå himmel kom vi fram till Landskrona, jag, Fredrik Hallgren och Thomas Eriksson från Uppsala-institutionen, Niklas Stenbäck från grävkontoret SAU och Britta Kihlstedt från grävenheten UV-Mitt. Vi hade blivit meddelade att kliva in i en svart minibuss med mörkfärgade rutor för färd till en relativt ospecificerad ort - och det är väl en indikation på vår tillit till våra medmänniskor att vi också gjorde detta. Vi spekulerade lite i vad som skulle hända om allt detta var en komplott för att göra sig av med rivaler. Om ett attentat skulle utföras mot mötet skulle konsekvenserna bli katastrofala för keramikforskningen inom svensk arkeologi! Man törs inte ens tänka tanken...

Platsen var som sagt Torbjörn och Cecilias gård, där kontoret inhysts i en f.d. vapenaffär med egen skjutbana. Helt klart en av de mer exotiska konferenslokalerna jag varit i. Ganska mysigt medan vinden tjöt kring knuten och havet syntes i fjärran. Här samlades ett 20-tal keramik-tokar för att diskutera allt från mesolitiskt keramikhantverk hos jägare-samlare i Finland, till klass- och kvartersskillnader i keramikanvändning i Göteborgs stad under 1600-talet, från tecknade rekonstruktioner av kärl till tunnslip för att utreda val av lera och magring. Äldsta deltagaren var laboratoriets grundare, Birgitta Hulthén, nu 90 år gammal och rent läskigt klar och pigg i knoppen. Och fortfarande fylld av entusiasm och nyfikenhet.

Lunch i Torbjörns och Cecilias vackra matrum. Längst fram syns Niklas Stenbäck (SAU) i samspråk med Annika Jeppsson (UV Syd), och Kristina Carlsson (UV Väst) i diskussion med Emma Grönberg (KFL).

Framförallt var det en möjlighet att i informell och trevlig miljö träffas och prata och utbyta erfarenheter. Och en chans att hålla ett föredrag som inte behövde inledas med 5 minuters propaganda för att övertyga om att keramik är mer än bara bulkmaterial som tar upp plats i magasinen. Vi diskuterade även lite kring kommande möten, att försöka göra detta till en återkommande händelse vartannat år, och vad man då kan fokusera på. Diskussioner kring registrering, metodik och databasbehandlingar efterfrågades av flera. Man får inte smartare svar än frågorna man ställer, helt enkelt.

På lördagen sken solen och på eftermiddagen for fredrik och jag in till Malmö för att övernatta hos vår vän i förskingringen, Morten Steineke vid Malmö Kulturmiljö. Vi tog en pizza och några öl och diskuterade dåtid, nutid och framtid med min gamla kursare Olle Heimer, numera på Wallins privata grävfirma. På söndagen var det vackert marsväder i Malmö, men väl hemma i Uppsala på kvällen var det cykelfärd genom snömodd och smådugg. Man vet att man är desperat när man t o m uppskattar sådant väder pga snön.

Andra bloggar om: arkeologi, keramik, forskning, vetenskap