Tankar kring människan, tingen och teknologin

I går eftermiddag gästades Humanistiska fakulteten här i Uppsala av Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet. Han var inbjuden av kulturantropologiska institutionen som gästföreläsare för både grundkurs och på avancerad nivå. I ett utfall av gott förstånd hade man gjort semnariet öppet, med informationslappar uppsatta runtom jättekomplexet vi alla huserar i. Hornborg, som skrev sin avhandling i Uppsala på just antropologen, och har hjälpt till att lansera ett ämne som verkligen ligger rätt i tiden, i den globala ekonomins och miljöförstöringens tidevarv. Med antropologisk blick analyseras det globala samhället dels utifrån historiska och kulturella förutsättningar, dels utifrån ekologi och ekonomi. Eller som man själva beskriver sitt ämne:

Humanekologi är studiet av förhållandet mellan människa och natur i olika
kulturer. En grundläggande fråga är hur människors kulturella föreställningar om
naturen påverkar och påverkas av deras samhälle och försörjningssätt. För att nå
en helhetsbild krävs ett integrerat synsätt som överskrider de traditionella
gränserna mellan humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap och teknik.

Seminariet hette Technology/Economy/Ecology as Culture vilket kan kittla även arkeologers intresse. En trevlig förändring överlag inom flera grenar av antropologin är nämligen dess ökade intresse dels för studier med tidsdjup (inte bara synkronistiska studier av nutida relationer), för att förstå mänskligt samhälle och människors beteenden. Dels det ökade intresset för materiella studier, analyser som tar förhållandet mellan människans och hennes skapade och upplevda värld, från hushållsproduktion av vardagsting till storskaliga ekologiska omvandlingar. Under lång tid har materiell kultur setts som något ovidkommande, mer ett symptom på något mer grundläggande och essentiellt hos människorna. Detta var en reaktion på den nästan extrema fokuseringen på hantverk och smycken under framförallt 1800-talet, när främmande folk lyftes fram som exotiska, primitiva och annorlunda. Konst utan kontext.

På 1900-talet växte en mer socialt och kulturellt inriktad antropologi fram, där det var tankemönster, social organisation, kosmologi och ekonomi som sattes i fokus. Eftersom arkeologin har en förmåga att ligga 10-15 år bakom de teoretska strömningarna inom antropologi och sociologi så har ett visst förakt för materialstudier numera etablerat sig ganska hårt på många ställen inom ämnet. Vilket kan verka märkligt när arkeologi i grund och botten inte är något annat än studiet av skriftlösa, utdöda samhällen där tingen är allt som återstår (med undantag för sporadiska skriftlämningar hos några av högkulturerna). Som hängiven anhängare till den materiella aspekten av arkeologi är det med en blandning av förtjusning och uppgivenhet som jag ser den allt mer framväxande centrala roll studiet av materiell kultur får inom både etnologin och antropologin. Jag känner för att släpa en del professorer och myndighetspersoner i örat till dessa seminarier.

Hornborgs seminarium handlade i mångt och mycket om de kategorier vi använder oss av när vi portionerar upp vår samtid, såsom teknologi, ekonomi och ekologi. Dessa är i grund och botten inte verkliga kategorier, utan kulturellt definierade och avgränsade. I sina böcker har Hornborg redan tidigare velat visa vilken chimär det är att vi i dagens internationella diskussioner separerar teknologi från ekonomi, och ekonomi från ekologi, osv. Han lutar sig här på en hel del kritisk antropologi som utfördes under framförallt 80-talet, med avstamp i Marshall Sahlins verk "Culture and Practical Reason" från 1976 (borde vara obligatorisk läsning!). Andra viktiga forskare som han radade upp var Taussig, Gudeman, Godelier och några av mina personliga favoriter (förutom Sahlins): Arjun Appadurai, Jonathan Parry och Maurice Bloch. Vad som förbinder de flesta av dessa var att de var starkt påverkade av marxismen - i sin sociologiska utformning snarare än sin politiska. Man kan diskutera mycket om Marx politiska slutsatser och ideal, men hans historie-materialism har fört med sig ett antal viktiga insikter som än idag är extremt viktiga att ta hänsyn till oberoende av personlig politisk åskådning. Som att se till ojämlikheterna i systemet, den interna dynamiken som uppkommer pga detta (system är inte som biologiska organismer i perfekt balans), och den ideologiska överbyggnaden som kan förvanska och förvränga ett skeende så att de som utnyttjas och förlorar inte uppfattar detta, eller ser det som oundvikligt.

Hornborg tar fasta på detta när han analyserar hur resurser och handel sker på dagens globaliserade marknad. Är de ojämlika förhållanden vi ser oundvikliga? Är de en övergående fas som kommer rätta till sig bara vi producerar mer, konsumerar mer, och utvecklar allt mer sofistikerad teknologi? Finns det överhuvudtaget en möjlighet för fattiga länder att "hinna ikapp" och etablera likartade ekonomier, eller är systemet helt beroende av att det finns producenter av råmaterial som exporterar detta till producenter av varor och produkter? Kategoriserar vi pengar som vore det en objektiv och naturvetenskapligt grundad enhet som står över kulturella normer, när pengar i själva verket är en rent symbolisk och subjektiv värdeform baserad på verkliga människors arbetsinsatser?

Det var ett intressant och tänkvärt seminarium, även om naturligtvis många i publiken hade mer eller mindre uttalade invändningar mot resonemangen. Personligen uppskattar jag professorer som verkar styrkta av en tillförsikt om att deras forskning är mer än bara navelskåderi, utan ett medel att ifrågasätta och förändra världen.

Den vite konsumentens börda
Artikel av Hornborg i DN 080128


Andra bloggar om: uppsala universitet, humanekologi, antropologi, Alf Hornborg, ekonomi, rättvisa, globalisering, marxism