Allt är inte guld som glimmar för arkeologen

Vad är ett värdefullt fynd? Guld, ädelstenar, svärd? Naturligtvis, men allra värdefullast för arkeologer är ändå kanske det allra mest sällsynta: Förgängliga material såsom trä och textilier. En liten bit av en åra och ett fragment av ett tygstycke kan orsaka större glädjeyttringar bland arkeologer än aldrig så många guldstatyer i Inca-tempel. Det förgängliga är så sällan tillgängligt, även om vi rent rationellt vet att större delen av den materiella kulturen under förhistorien bestod av trä, tyger, läder, ben etc. Mitt totala favvo-fynd från grundkursen i arkeologi var ett par fantastiska träpaddlar från mesolitikum funna i Danmark, med inskurna mönster. Skidorna funna i våtmarken Kalvträsk utanför Skellefteå visar dessutom att detta färdsätt var känt och etablerat redan för över 5000 år sedan. Vikten av den upptäckten går nästan inte att överskatta.

Fick ett mejl i veckan från Ludvig Papmehl-Dufay, keramik- och stenåldersfanatiker likt mig själv och numera verksam vid Kalmar länsmuseum. Han hade följande att berätta om en tung och blöt utgrävning han utfört på Öland under hösten:

"Jag gjorde en liten rutinmässig utredning i höstas, i Kolstad mellan Borghom och
Köpingsvik på Öland. Ett stort stycke åkermark, ca 500 x 200 m stort, ska
eventuellt bebyggas, och sedan tidigare var två boplatser registrerade i området
med fynd som antydde senneolitikum / äldre bronsålder (skafthålsyxor, löfkniv,
etc). Det kom lite anläggningar under ploglagret och vi kunde konstatera om än
sparsamma lämningar efter de båda boplatserna. I nederkanten av den ena fanns
ett igenväxt vattendrag eller någon form av våtmark, det var som en långsträckt
mörkfärgning i åkern i en svacka som löpte runt södra och östra kanten av den
ena boplatsen. Inget särskilt med det, tänkte vi, men sista dagen när vi bara
skulle fylla igen schakten tänkte jag att det nog är bäst att schakta igenom
våtmarkslagret iallafall, bara för att vara säker. På ungefär en meters djup dök
det upp mängder med trä, extremt välbevarat, bland annat flera tydligt
tillhuggna plank. Vi schaktade vidare, och längst ner i botten (typ 2 m ner)
framträdde en cirkelrund mörkfärgning c 60 cm stor som efter sönderschaktning
visade sig utgjorts av någon slags träkärl, med en kärlvägg på ca 1-2 cm.

I förra veckan kom 14C från kärlet och en av plankorna. De är från
senneolitikum båda två."

Ser kanske inte mycket ut för världen, men betänk att detta är delar av träredskap som tillverkades för 4000 år sedan. Det är detta och inte guld som får det att flimra framför arkeologernas ögon... från rapporten om Kolstad.

Rapporten är nu tryckt, med föredömlig hast kan jag tillägga. Dateringarna infaller båda runt 2000 f.Kr. Att hitta träföremål från stenåldern är ganska unikt, inte bara i Sverige utan i Skandinavien över huvud taget. Finland och Danmark är lite bättre företrädda på det området, vilket bara delvis beror på naturförhållandena. Minst lika viktigt, om inte viktigare, är att våtmarker och mossar måste omfattas av arkeologiska undersökningar i långt högre grad än de hittills gjort i Sverige. Kostnaden och logistiken som involveras när man ska gräva i vattensjuka områden har avskräckt en hel del från att avkräva ansvar från exploatören. Att det lönar sig visar inte minst fyndet nu i Kolstad, utan även andra fantastiska lämningar, såsom det lilla kärret Skogsmossen utanför Örebro där dussintals nästan hela 6000 år gamla trattbägare av keramik påträffades, eller de makalöst många lämningarna från Hindby Mosse i Skåne, där människor offrat allehanda föremål under flera årtusenden.

Ludvig och museets enhetschef för arkeologi, Per Lekberg, efterfrågar nu information från sina kollegor landet runt om senneolitiska våtmarksfynd av kärl, eller träföremål. Hör av er!

Kalmar läns museum

Andra bloggar om: arkeologi, stenålder, senneolitikum, trä, offer, våtmark, Kalmar, Småland, Öland