Kränkningar, men vem bär ansvaret?

En sak är säker - det lär vara en intressant dag på Stockholms lärarhögskola idag.
Efter Zarembas start på sin nya artikelserie igår (Först kränkt vinner), som nästan konkurrerade med melodifestivalen i det intresse den genererade hos bloggarna, om den märkliga tolkning lagen om rätten till likabehandling fått på sagda högkskola. Och så del två idag som skjuter in sig på vissa självutnämnda queer-teoretiker (med minst sagt pinsam kunskapsgrund).

Jag har bara ett par kommentarer till en artikelserie jag tycker är intressant och relevant - om än något hårdvinklad och kanske lite felfokuserad.
Rätten att få en andra examinator när man blivit underkänd på ett prov har inget att göra med denna lag. Det är en av mycket få säkerhetsventiler som finns för studenter i de fall de anser sig blivit orättvist bedömda (och det finns åtskilliga skräckhistorier från alla våra universitet). Det är dessutom en säkerhet för läraren och institutionen just för att förhindra att minsta tenta dras inför domstol. Den rätten ska inte inskränkas det minsta. Däremot är den helt beroende på att det finns en ryggrad och kompetens hos bedömarna och deras chefer. Att vika sig inför hot om dålig PR visar på en skrämmande brist på kvalitetstänkande. Vilket leder mig till vad jag efter två av tre artiklar i serien finner vara mest besvärande.

Det är inte den förhållandevis lilla klick rättshaverister och mini-påvar som försöker utnyttja ideologiska påkar för att få sin vilja fram. Dessa förekommer alltid, i alla skepnader, på alla sorts arbetsplatser men kanske i visst övermått på universiteten. De kan vara stalinister, neo-liberaler, nazister, amerikanska patrioter, vad som helst som för stunden ger makt att undkomma sitt personliga ansvar. Det skrämmande är när de myndigheter och institutioner som borde värna om rättssäkerhet, kvalitet, vetenskaplighet och etik faller som ett korthus. I vilken mån det beror på att de är karriärs-byråkrater utan egna åsikter eller moralisk kompass som faller för årets ledord i sin rädsla att göra bort sig och förlora sin post, eller sin nästa chans att stiga i graderna, kan jag inte uttala mig om i det här fallet. Undfallenheten hos ledningen på Stockholms lärarhögskola är minst sagt skrämmande - inte minst för de lärare som känner sig överkörda, övergivna och utlämnade. Var är stödet?

Att mini-påvar som student Nilsson i dagens artikel uppenbarligen inte kan skilja på queer-teorins grunder och ett dasspapper förbättrar inte läget. Är detta den sortens argument som sätter skräck i ledningen? Har de själva ingen koll överhuvudtaget? Som Zaremba påpekar finns det oerhört mycket intressant och givande inom queer-teorin, som belyser hur språk, bilder och matriell kultur skapar och befäster sociala normer. Om det ändå finns en grund i en biologisk verklighet - att det finns honor och hanar som dras till varandra, men inte att det finns något som är essentiellt honligt resp hanligt - är en annan debatt. En som pågår för fullt och måste få pågå eftersom hela grunden för en demokrati och vetenskaplig strävan är att bemöta och ta till sig andra tankesätt och kritik. Om man tror att högre studier går ut på att lära sig ett rätt sätt att tänka och slippa kritik och ifrågasättande, hör man hemma på lågstadiet. Eller en fascistisk diktatur.

Personligen hoppas jag att ett gäng queer-teoretiker samlar ihop sig och går till lärarhögskolan för att skipa rätt! (med ett sjuhelsikes humör, men kanske inte med knogjärn och med påkar). Det är just den här sortens ideologisk pucko-retorik som underminerar ett helt forskningsfält och kan leda till att alla de senaste årens landvinningar inom mänskliga rättigheter rullas tillbaka i ett huj.

För övrigt hoppas jag att ledningen för Stockholms lärarhögskola byts ut mot ryggradsdjur med tankekapacitet. En liten klick huliganer ska inte få löpa amok bland de övriga oemotsagda. Kalla mig naiv, men jag trodde att en viss del av utbildningen till att bli lärare gick ut på att lära sig motverka detta på skolorna.

Uppdatering 080227: Åsa Linderborg har skrivit ett långt och tänkvärt inlägg i Aftonbladet om en del av svagheterna i Zarembas artikelserie.

Andra bloggar om: kränkt, lärarhögskolan, Zaremba, lärare, utbildning, queerteori, universitet, vetenskap