10.000 BC - mammutar är aldrig fel

Jag har haft semester ett par dagar. Det innebär på doktorandmamma-språk att vi skickat barnen till farmor och farfar för att jag och sambon skulle kunna roa oss med att:

1. Arbeta ostört
2. Sovmorgon
3. Arbeta lite till
4. Göra ärenden
5. Äta god middag i lugn och ro.

Den fina planeringen sprack lite av den anledning att jag lyckades med konststycket att bli dunderförkyld igen och tillbringade första dagen utan barn i en miserabel hög på soffan med varm mjölk med honing. Är nu nästan frisk och ungarna har återlämnats under eftermiddagen. Så mycket jobb blev det inte, men bra med vila så att förkylningen gav med sig och åtminstone en god middag som jag hade smaklökar nog att uppskatta.

Men igårkväll begav vi oss iallafall iväg till en bio tillsammans för första gången sedan december. Den gången såg vi Beowulf, vilket var pengar i sjön i min mening, om man inte räknar den ofrivilliga humorn. Så det kan tyckas märkligt att vi denna gång tog chansen med 10.000 BC, med tanke på de ganska förödande recensionerna. Men ska man se sådan film så är det väl på storbildsduk och det fanns inga tydliga konkurrenter just nu.

Med tanke på att jag steg in i salongen med oerhört lågt ställda förväntningar så blev upplevelsen riktigt positiv. Ja, dialogen kunde varit skriven av en 14-åring som förläst sig på dålig fantasy-litteratur - men allvarligt talat, var det någon som förväntade sig annat av en Emmerich-film? Berättarrösten var lite väl ihärdig och ödesmättad ibland också, men den var lätt att ignorera. Filmen ska absolut INTE ses som någon realistisk skildring av Mellanöstern runt år 10.000 före Kristus (för detaljer om detta se nedan). Bara geografin är helt omöjlig och fauna och materiell kultur från allt från 1 miljon BC till 2500 BC blandas hej vilt. Men som en skröna, en saga, är den helt okej såsom matiné-upplevelse i en biosalong med bra ljud och bild.

Protagonisterna lever i ett litet mammutjägarsamhälle i en bergig och småkylig del av världen och de är föredömligt blandade i utseende och hudfärg, på ett sätt som mycket väl kunde ha förekommit under denna tid, i denna del av världen. Inte ett blont hårstrå så långt ögat kunde se, med ansikten som hör hemma i allt från Östeuropa, till Sibirien till Nordafrika. Även om regissören gärna verkar vilja ge filmen en patina av Stort Epos, så är det en ganska vanlig ung-man-ska-finna-hjälten-i-sig-själv historia, men i exotisk miljö. Vad som fungerar makalöst bra är framförallt mammutjakten som är det mest hisnande användandet av datorgrafik jag upplevt sedan T-rex i Jurassic Park, marken skälver under deras fötter, man hukar sig i biostolen för den svängande snabeln. De känns verkliga filmen igenom och jag får faktiskt påminna mig själv om att de tyvärr inte går att beskåda på en safari till sibirien. Utan att avslöja för mycket är faktiskt jaktscenen av betydelse för händelser i slutet av filmen.

Om bara om vore...
Om manuset hade passerat händerna på en äkta författare, som kunde ha vävt in lite mer karaktärsfördjupning hos andra än hjälten, en skribent som vet hur man skriver dialog.
Om man hade haft förstånd nog att skapa en kvinnlig huvudroll som inbegrep mer än att spärra upp ögonen och kämpa för sin dygd.
Om Emmerich hade nöjt sig med att vara producent och låtit en regissör med förmåga att ta fram äkta agerande från sina skådespelare.
Ja, då hade nog filmen haft potential att nå upp till de stora matinéfilmerna som kommit det senaste årtiondet. Som Mumien och Pirates of the Caribbean. I nuläget får man nöja sig med en helt okej spelfilm, några i sanning underbara actionsekvenser och en hel del transportsträckor och grovhuggna sekvenser, inklusive ett fåtal sant pinsamma. Jag ångrar inte utgiften för biobiljetten iallafall, jag hade KUL. Men det hjälper nog att ha låga förväntningar.


***************VARNING: SPOILERS*******************


Felaktigheter ur arkeologisk synvinkel:

1. Mammutar finns visserligen kvar i mindre populationer i Ryssland 10.000 f.Kr, men inga spår av mammuthjordar som tämjda hjälpredor i högkulturerna söderut förekommer.
2. De första storsamhällena dyker visserligen upp runt 10.000 f.Kr., men det dröjer ytterligare 6000 år innan verkliga städer med religiösa och politiska stormakter uppstår i Mesopotamien, av den typ som framställs i filmen.
3. Pyramiderna byggdes runt 2500 f.Kr. Innan dess fanns visserligen ziggurater i de ovan nämnda mesopotamiska stadsstaterna, men de var trappstegsbyggnader och inte med släta lutande väggar.
4. Sabeltandad tiger fanns i många olika arter i Asien, Europa och Amerika. Homotherium fanns kvar i Eurasien till för ungefär 10.000 år sedan, men dess storlek var kanske hälften av det monster som förekommer i filmen. Smilodon i Nordamerika kunde nå som mest 400kg i storlek, men det var vanligare med runt 300kg för hanarna. Det betyder att den var ungefär av samma storlek som den sibiriska tigern idag.
5. I slutet av filmen "räddas" jägarfolket av gåvan av jordbruk från sina sydliga grannar. Som stenåldersarkeolog kan jag bara beklaga denna villfarelse att jägare inte kunde klara sig utan jordbruk...särskilt i snöiga kalla trakter. I verkligheten finns det fortfarande jägra-samlargrupper som klarat sig utmärkt, om inte bättre, än sina jordbrukande grannar.
6. Påsen som överlämnas innehåller majs! Vet inte om det var en vinkning till det osannolika i historien, eller om Emmerich verkligen är så obildad. Majs är en framodlad kulturväxt från Mesoamerika, och nådde Europa först iochmed Columbus. I Mesopotamien odlades framförallt vete, som först förfinades som kulturväxt i Levanten.

Andra bloggar om: arkeologi, film, 10000 BC, stenålder, paleolitikum