Fantasy-fantast som jag är sedan barnsben kom jag ändå aldrig in i Drakar & Demoner-sekten. Dels för att jag var tjej och allvarligt talat, många av 80-talets äventyrsscenario som innehöll tjejer baserades lite väl mycket på Red Sonja. Som självmedveten 12-åring var det svårt att ta det på allvar utan att rodna upp till hårrötterna, trots kompisen Kristoffers försök att inkludera mig. Jag nöjde mig med böcker, serier och enstaka filmer. Sen blev jag i vuxen ålder ihop med en dungeon-master (true story) - och roade mig ibland med att kolla igenom hans spelmagasin. Lägg till det en rollspelande lillebror (fast han gillade futuristiska scenarior för mycket för min smak).Även om man inte själv aktivt varit spelare är det svårt om inte omöjligt att inte ha blivit delvis influerad av den rörelsen så länge man fortsatte köpa fantasy-litteratur, där många av författarna tillbringat nätterna åt att med ökande grad av desperation slå konstigt formade bjärta tärningar i ett försök att undkomma spelledarens senaste demoniska plan att förinta sina kamrater i syra, lava eller allehanda grymma fällor. I datorspelsåldern föll jag huvudstupa för diverse rollspel såsom Baldur's Gate och Icewind Dale o dylikt. Det bästa av två världar - dels öva geniknölarna med att lösa massa gåtor och svåra uppgifter, dels ta ut alla mina undertryckta aggresioner på monster och skurkar...
Så det var med visst beklagande som jag läste nyheten att en av skaparna bakom Dungeons & Dragons och rollspelsreglerna gått hädan, Gary Gygax (tro det eller ej, efternamnet är autentiskt - inte taget).
Nu tipsar Aardvarchaeology om att Lore Sjöberg på Wired har skrivit en liten kort version av en av de klassiska modulerna "The Tomb of Horrors". fast såsom den hade utspelat sig om rollspelarna hade varit arkeologer istället för fighter, ranger, wizard, dwarf osv. Hysteriskt rolig och alldeles för korrekt.
"Both good and bad news. The good news is that we have discovered an actual
Frummosh-dynasty-spiked, poisoned pit trap in the dungeon! The bad news is that Bill's bodily fluids have tainted the find. I will be adding a stern reprimand
to his posthumous evaluation." (Alt Text)
Kommer ni förresten ihåg de där bedrövliga "rollspels"-böckerna, där man fick bäddra till olika sidor beroende på vilket val man ville göra: gå in i det hemliga rummet, eller ta till vänster vid demon-statyn? Oftast blev man för splittrad och ofokuserad för att ta sig till slutet - hur det nu var.
Andra bloggar om: arkeologi, rollspel, dungeons & dragons, drakar & demoner, humor,
fantasy
2 kommentarer:
Kommer ni förresten ihåg de där bedrövliga "rollspels"-böckerna, där man fick bäddra till olika sidor beroende på vilket val man ville göra: gå in i det hemliga rummet, eller ta till vänster vid demon-statyn? Oftast blev man för splittrad och ofokuserad för att ta sig till slutet - hur det nu var.
Nu har jag aldrig ens försökt att spela/läsa dem, men mitt intryck efter att ha bläddrat i dem är att det mest bedrövliga vanligtvis var hur de var skrivna.
//JJ
Jag älskade soloäventyrsböcker i 10-14-årsåldern. Som i alla genrer finns det bra och dåliga exempel. Ensamma Vargen hade underbara illustrationer av Gary Chalk. Många var dock halvdant översatta. Att följa äventyret till slutet var verkligen inget problem för mig och mina nördiga kompisar!
Bibliotekstjänst publicerade en recension som blivit berömd: recensenten fattade inte principen utan läste boken i sidnummerordning, med ett lätt förvirrande resultat.
Ensamma Vargen kan man förresten spela on-line.
Skicka en kommentar