Pundare på stenåldern

Människans förhållande till rus och droger har länge, av förståeliga skäl, varit en kontroversiell del av studiet av förhistorien. Särskilt om diskussionen görs i samband med religiösa upplevelser. När det gäller "naturfolk" är det sällan kontroversiellt att diskutera användandet av hallucinogena substanser i ritualer och ceremonier, men börjar vi blanda in de stora monoteistiska religionerna så åker ofta skygglapparna upp.
Nu har en israelisk professor i kognitiv psykologi i Jerusalem lagt fram en teori om att de gamla patriarkerna och profeterna kunde ha använt sig av dekokter av akacia-träden för att uppleva "blixt, dunder och änglatrumpeter". Användandet av akacia nämns tydligen då och då i de gamla texterna och nutida studier av substansen visar att den är en hallucinogen drog (Guardian: Moses was stoned). Jag hoppas Benny Shanon har en trevlig och frispråkig arbetsplats, annars kommer de kommande veckorna bli lite tunga för honom, för detta är precis den sortens vetenskapliga artiklar som snabbt får spridning och enorm uppmärksamhet i världspressen. Eftersom han enligt egen utsago baserar sina studier delvis på "first hand experience" kanske han inte lägger så stor vikt vid vardagens små bekymmer...

Inom Europeisk arkeologi är Andrew Sherratt för evigt den som är förknippad med denna forskningsgren. Med underbart återhållen brittisk humor har han skrivit ett litet men extremt inflytelserikt antal artiklar om införandet av alkohol under stenåldern och användandet av opiater. En hel del argument var hypotetiska, eftersom få organiska rester har funnits kvar att studera, men för bara ett par år sedan lyckades t ex danska forskare visa att beläggningen inuti ett närapå 5000 år gammalt keramikkärl var från jäst korn - troligtvis rester av ett sorts sädes-öl.

Kärlet tillhörde den danska regionala varianten av den snörkeramiska kulturen, del av det så kallade bägarkultur-komplexet som inbegrep stora delar av Europa under 2000-talet före Kristus. Det var just denna kulturgrupp, där vackert formade små dryckesbägare följde med i gravarna, som Sherratt lyfte fram som i mycket koncentrerad på dryckesceremonier av diverse alkoholhaltiga vätskor.

En av mina favoritartiklar av Sherratt är "Cups that cheered: The introduction of alcohol to prehistoric Europe". Ursprungligen från 1987, men också återtryckt i hans antologi Economy and Society in Prehistoric Europe från 1997. I den diskuterar han bland annat den uråldriga användningen av cannabis i de Skytiska områdena i Sydryssland. Dels utifrån arkeologiska lämningar i gravar, dels utifrån följande berättelse av Herodotus (Histories IV):

"On a framework of tree sticks, meeting at the top, they stretch pieces of woollen cloth. Inside the tent they put a dish with hot stones on it. Then they take some hemp seed, creep into the tent, and throw the seed on the hot stones. At once it begins to smoke, giving off a vapour unsurpassed by any vapour bath one could find in Greece. The Scythians enjoy it so much that they howl with pleasure."

Med karakteristisk brittisk torr humor kommenterar Sherratt: "Poor Herodotus: he thought it was an alternative to washing."

Det finns som sagt en hel del mer att reda ut om mänsklighetens långa passionerade förhållande med diverse mer eller mindre verklighetsförändrande substanser. Och om de stora tänkarna och profeterna skulle ha klarat av en trafikkontroll i dagens samhälle...


Andra bloggar om: arkeologi, religion, alkohol, stenålder, droger