tisdag 18 november 2008

Komplexa familjeförhållanden på stenåldern

Populärvetenskap, liksom de flesta andra sorters journalistik, handlar om att sälja. Det betyder en evigt vinglig balansgång mellan information och kunskapsspridning å ena sidan, och kittlande drama och konflikter å den andra. På Vetenskapsradion P1 idag kunde man höra ett inslag om att man med hjälp av DNA identifierat den första "kärnfamiljen" i en tysk grav från 2600 f.Kr. Samma nyhet kablades även ut av diverse andra medier under dagen, så låt oss ta en närmare titt på detta. Jag har ett personligt intresse i nyheten, för den arkeologiska kultur som familjegraven kopplas till är den snörkeramiska kulturen (Corded Ware culture), ett kulturkomplex som med tydliga regionala variationer förekommer över stora delar av norra och centrala Europa under 2000-talet f.Kr - inklusive Sverige där det går under beteckningen stridsyxekultur/båtyxekultur (se gårdagens inlägg) - mitt forskningsämne.

Den vetenskapliga artikeln är tillgänglig online på tidskriften PNAS trevligt nog, så jag har tillbringat eftermiddagen försjunken i den. På det hela är det en gedigen, bra och högintressant studie av fyra troligtvis samtida gravar som sammanlagt innehöll 13 individer: 3 kvinnor, 2 män samt 8 barn i åldrar från ½ till 10 år gamla. Det ska direkt sägas att detta inte är "normala" gravar för kulturen ifråga - vanligen begravs de döda enskilt i en grav, i vissa fall i dubbelgravar. Små barn är ganska ovanliga i gravarna på gravfälten. Troligen krävde man att individer uppnått en viss ålder och officiell invigning i gemenskapen för att de skulle få en egen grav i vanliga fall. Dessutom, i vanliga fall dör inte vuxna och barn vid samma tillfälle. Spår av slag och skador på skallar och armar, samt i ett fall en pilspets inbäddad i en ländkota (måste ha skjutits med sådan kraft att pilen passerade hela bålen fastnade djupt i benet), visar att individerna dödats i någon form av överfall. Som författarna noterar är människor i tonåren och 20-årsåldern frånvarande - vilket kan bero antingen på att de rövades bort eller att de var borta vid tillfället. Någon har iallafall ordnat ordentliga gravar åt de döda i mestadels kulturellt korrekta positioner - positioneringen av de döda var inom snörkeramisk kultur styrd efter rigida regler.

Ett gott samarbete mellan laborativa och 'reguljära' arkeologer har resulterat i en högintressant studie. Man har lyckats få fram en del DNA ur framförallt två av gravarna:
Grav 99: Man (40-60 år) och kvinna (35-50 år) samt två pojkar (4-5, resp 8-9 år). Mitokondrie-DNA visar att pojkarna troligtvis var söner till kvinnan, medan kärn-DNA indikerar att mannen också var släkt med dem - men inte med kvinnan (utifrån mtDNA).
Grav 98: En kvinna (30-38 år) som höll ett litet barn runt ½-1 år i sina armar. Bakom henne låg en pojke (7-9 år) och en flicka (4-5 år). De två äldre barnen var troligen syskon, de bör ha haft samma mor, men det var inte kvinnan i graven.
Grav 93 innehöll en vuxen man och två små barn, medan grav 90 hade en kvinna och ett litet barn. Här lyckades man inte få ut okontaminerat DNA.

Artikelförfattarna gör en ganska stor sak av att man bevisligen identifierat en "äkta kärnfamilj" i grav 99. Jag förstår deras vilja att förklara abstrakta resultat i mänskliga termer, de kan t.o.m. vara korrekta i sin tolkning, och det är tydligt utifrån genomslaget globalt att detta är precis vad media vill ha (googla Eulau + DNA). Samtidigt är det synd, för det finns många problem med att använda detta begrepp i det här sammanhanget.
1. Gravarna representerar en extrem och unik händelse, en plötslig våldsam död av en grupp människor.
2. I en av de fyra gravarna finns en grupp som motsvarar det vi anser vara en kärnfamilj (mamma, pappa, barn). I en annan förekom barn tillsammans med en kvinna som uppenbarligen inte var deras biologiska mor. Kvinnan och de äldre barnen låg inte vända mot varandra, det är sant, men de var ändå nedlagda tillsammans.
3. Författarna argumenterar för, och jag håller med, att de gravlagda troligen dog vid samma tillfälle. Det innebär att vi ser en lokalt bosatt grupp som uppenbarligen inbegriper en hel del barn och vuxna, vilka bara delvis är släkt med varandra. Vi vet arkeologiskt att bosättningarna bara brukar bestå av ett eller ett par långhus vid denna tid, där man troligen bodde tillsammans.

Det mest intressanta ur min synvinkel är strontium-analysen de gjort av 12 av de döda. Strontium är ett svagt radioaktivt ämne som förekommer i markens bakgrundsstrålning. Den absorberas av ben- och tandceller och genom att analysera tänder som bildas i barnaåren, och därför visar i vilken omgivning man bodde som barn, kan man ibland avgöra om indvivider är inflyttade i ett område. I detta fall indikerar dentinet att samtliga tre vuxna kvinnor kommer från ett annat område. Åtminstone en av männen, troligen båda, är mer lokalt förankrade. Samtliga barn har bott i området sedan tidig ålder. Med andra ord ett imponerande bevis på patri-lokalitet och exogami - dvs män har gift sig med kvinnor från olika områden som sedan flyttat till sin mans boplats. Det finns en uppsjö olika släktskaps- och giftemålssystem runtom i världen, och det är enormt givande att få en inblick i kontaktvägar, nätverk och individuella migrationer under stenåldern. Extremt viktigt även för DNA-tekniker att förstå och kalkylera med graden av mänsklig kringflyttning och genetisk blandning - mänskliga förhistoriska samhällen var allt annat än isolerade.

Tyngdvikten på "kärnfamiljen" blir ganska missvisande i detta fall, där vi har en grupp människor vars lilla bosättning består av flera lokala män, flera inflyttade kvinnor, samt en stor grupp barn. Ja, resultaten pekar på att det troligtvis funnits ett begrepp om en grundläggande familjeenhet av mamma, pappa, barn (förutsatt att man inte vara polygama - vilket grav 98 lika väl kan indikera). Personligen finner jag det extremt intressant och förbryllande att kvinnan i grav 99 var så pass gammal - 35-50 år. osteologiskt sett är det extremt svårt att åldersbestämma individer ver 20 mer exakt, särskilt om de levt i ett förhistoriskt samhälle med hårda arbetsförhållanden. Men även om hon var 35 indikerar det att hon fick de två barnen i åldern 25-30. Normalt för vår tids förhållanden, men påtagligt sent i en tid då vi förutsatt att de flesta kvinnor fick barn runt 15-25 års ålder. Kvinnan i grav 98 var över 30 och hade ett spädbarn, kvinnan i grav 90 var 30+/-5 år och hade en 5-åring med sig. Antingen är åldersbedömningen vi använder oss av inte korrekt för neolitiska människor, eller så visar detta att kvinnor i detta samhälle kunde vänta riktigt sent med att få barn. De kan ha haft äldre barn också som undkom attacken eller togs till fånga. Isåfall visar det på bra förhållanden om kvinnorna överlevt ett flertal födslar ända upp i 30-årsåldern.

Jag förstår vikten av att få uppmärksamhet för forskning, men i det här fallet tycker jag att gruppen hade så mycket intressant att lyfta fram att denna märkliga fokusering på "den första kärnfamiljen" var både onödig och potentiellt missvisande. I denna tid av Moralens Väktare och Familjens Försvarare tycker jag det är onödigt för både media och forskare att kasta olja på lågorna. Särskilt när det som i detta fall på inga vis var påkallat. Den första kommentaren från allmänheten på Vetenskapsradions hemsida var naturligtvis en uppmaning att utifrån detta bevis ta mer allvarligt på kärnfamiljen som institution...



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Jag kan inte annat än hålla med om din analys av artikeln. Av förståeliga skäl har jag bättre koll på de rent biologiska/genetiska delarna av studien, medan alla referenser till olika tidsåldrar och kulturer inte fungerar på en arkeologiskt illitterat person som jag själv. Som agronom är jag dock ohejdat positiv till geggamoja, något som jag tror mig dela med arkeologkåren.

Jag vänder mig emot kärnfamiljstolkningen av samma skäl som du, p.g.a. den stora moraliska/etiska extrapolering av resultaten som forskarna gör. Ordet "kärnfamilj" är i sig ingenting att oja sig över. Att kalla gruppen i den ena graven för en kärnfamilj fungerar bra om det används beskrivande, för att relatera fynden till dagens samhälle. Men det går inte att hävda några tydliga kulturella och/eller moraliska ställningstaganden av de begravna, på det sätt som framställs i artikeln.

Nej, de skulle ha tryckt mer på alla de biologiska data som de har samlat in. Och det var en hel del, precis som du noterar i ditt inlägg. Här har de ju en möjlighet att jämföra mellan individer från samma tid, samma kultur och i flera fall samma familj. Jag hade hellre sett en separat, strikt populärvetenskaplig, version av artikeln i t.ex. Illustrated Science eller New Scientist, och låtit PNAS-peket vara en lite torrare framställan. Nu blev det en sirligt broderad tumme på en i övrigt grå lovikkavante.

Leif Häggström sa...

Jag kommer direkt att tänka på _frånvaron_ av reaktioner när Gert Magnusson lyfter fram de 10 viktigaste resultaten från E22 grävningarna förbi kalmar.....

Ett av de resultat som han framhåller som viktigast är just kärnfamiljer. Han trycker hårdare på detta resultat (märk väl, han kallar det resultat inte tolkning) i den populära boken "När själarna räknar bilar" än i slutrapporten "Möre historien om ett småland".

Martin sa...

Tack för sammanfattningen!

De gamla kvinnorna i gravarna är säkert inte barnens mödrar. Grav 98 är av genetiken att döma snarast mormor och morfar med några barnbarn tillkomna via en dotter, och de som grävde graven var barnens föräldrar. Eller deras pappa då, om grannstammen rövat bort mamman.

Radioaktivt strontium finns i berggrunden och bidrar till att orsaka bakgrundsstrålningen. Däremot kan inget grundämne "ingå i bakgrundsstrålningen".

ArchAsa sa...

Du har så rätt Martin, jag var slarvig i hur jag uttryckte mig om strontium.

Åldersbedömningen av kvinnorna är problematisk, men den kan ändå indikera att det rör sig om mödrar och inte mormödrar OM:

1. Det yngsta i det antagna åldersintervallet är korrekt, dvs 30 resp 35 år. När det rör sig om neolitiska kvinnor är dagens referensmaterial inte helt giltigt. Kvinnorna var dels lite grövre och hade dessutom mycket tyngre uppgifter vilket resulterar i grövre muskler etc. Åldersbedömning utifrån skallens suturer är ökänt osäker. Så det kan vara så att de faktiskt är lite yngre än de verkar rent osteologiskt.

2. Om de är runt 30-35 kan de defintivt vara mödrar åt de unga barnen, men bör isåfall ha flera äldre barn som hunnit upp i tonåren, som de fick när de själva var i tonåren. Att dessa isåfall saknas i gravarna beror på den "osteologiska paradoxen" - vi ser dödspopulationen, inte livspopulationen i gravarna. Antingen var de juvenila bort någon annanstans när attacken inträffade, och är ansvariga för begravningen, eller så blev de bortrövade av de attackerande.

Men som sagt, en tredje tolkning är att det rör sig om mor- och farföräldrar i gravarna. Blev inte klar på om det kunde avgöras av det bevarade DNAt.