Ett djur med kultur som skövlar natur

Ibland blir jag så insnärjd i utländska val och internationella vetenskapsnyheter att jag glömmer bort att kolla upp mer lokala debatter i UNT. Det är klart, det faktum att Uppsala Nya Tidning är märkligt selektiv i vilka debatter, kommentarer och artiklar de gör tillgängliga på nätet försvårar för mig, fattig akademiker utan prenumeration. Usel sökmotor gör det inte lättare heller att hitta saker i efterhand... Daniel som är mer välinformerad gjorde mig i förra veckan uppmärksam på en debatt som florerat mellan framförallt Carl-Gustaf Ribbing, professor i 'det fasta tillståndets fysik' (poetiskt!) och Göran Ågren, professor i ekologi. Med insändare från kritiker och beundrare som extra brasved (från 3/10 till 17/10).

Ribbing är en uppvärmnings-skeptiker. Han är extremt kritisk till en del av de diagram över klimatförändringar under de senaste årtusendena som lagts fram som bevis för global uppvärming. Framförallt anser han att de inte tar med de tydliga klimatvariationer som bevisligen förekommit, t ex den lilla istiden (1400-1850), eller att mätningar på Grönland visat på temperaturer motsvarande dagens under vikingatid och tidig medeltid. Ågren kontrar med att kritiken av Michael Manns temperaturkurva för de senaste 2000 åren inte längre är relevant, för bättre mätmetoder, mer data och mer avancerad forskning har visat att trenden för global uppvärmning är korrekt.

I helgen kunde vi också läsa en stor och intressant artikel om Sahara i DN Vetenskap som tar upp det faktum att delar av det som idag är öken (inte allt märk väl) under perioder varit bevuxet och grönskande. Perioder av grönska har avbrutits av ökenperioder och vice versa, vilket inte minst gravar vittnar om. Är inte detta också ett tecken på att klimatvarningarna bara är hysteriska överreaktioner på normala svängningar? Jag tror inte det.

För det första så kan studier över 100.000 år, eller 100 miljoner år naturligtvis ge exempel på extrema skillnader. Det är inte poängen. Jorden överlever, vissa arter överlever alltid (ta i trä), frågan är bara om VI överlever, eller våra civilisationer. Det är klart att om 5000, eller 10.000 eller 100.000 år från nu så kommer jorden se ganska annorlunda ut ur vårat gräsrotsperspektiv. Problemet vi ställs inför är att vi genom våra handlingar, där vi hugger ner enorma ytor skog, pumpar upp grundvatten och bränner tonvis med fossilt bränsle varje minut aktivt bidrar till att förvärra dessa svängningar.

Arkeologi är faktiskt bra lämpad som vetenskap att studera just hur den mänskliga påverkan över en längre tidsperiod påverkat och ändrat vår miljö på ganska omvälvande sätt. Där geologerna rör sig med miljoner år och historikerna med ett par tusen på sin höjd, fokuserar arkeologer på de senaste 500.000 åren ungefär - den tid vi kan räkna med människan som en faktor.

Minnesmärke över "ismannens" fyndplats. Då infrusen i isen, nu ett kargigt snöfritt område en stor del av året.

Ötzi, ismannen funnen infrusen i en glaciär i Alperna är ett sådant exempel. Han dödades i de snötäckta bergen för lite över 5000 år sedan och täcktes av snö och is. Sedan den stunden har inte så mycket som ett lillfinger tittat fram och tinat under årtusendena, för då hade den ruttnat bort inom ett par veckor. De skidåkare som snubblade över den halvt framtinade mumien 1991 hade extrem tur (och vi med). Vad som är skrämmande är att se bilder på minnesmärket över fyndplatsen idag - 17 år senare: Hela området, inklusive större delen av bergstopparna, är totalt snö- och isfria. Även om det är sommar så ändrar inte detta det faktum att en kompakt glaciär som inte försvunnit på över 5000 år nu är helt puts väck. Och det är bara en av många.

Vår bild av Mellanöstern, Gamla Testamentets land, av Grekland och antikens värld, är av en till större delen torr, dammig och stenig region. Men för bara 2000 år sedan, och än mer för 5000 år sedan, fanns det stora områden av skogar, betesmarker, grönskande lundar. 10.000 år av intensivt jordbruk, skogsbruk och boskapsbete har i kombination med klimatet resulterat i närmast ökenliknande områden. Klimatförändringar sker alltid, vare sig det gäller 10-årsperioder eller 100.000-åriga perioder. Vad vi måste fråga oss är i vilken mån vi vill spela på casino med vår egen existens, med våra liv och våra samhällen. Ska vi dricka och festa upp våra tillgångar i förhoppningen att vi kommer hitta mer bakom nästa krök? Eller ska vi öppna våra ögon och se att mänskligheten påverkar hela planeten dagligen, i stort så väl som smått.

I slutändan kommer nog vår jord överleva oss, kanske t.o.m. tillräckligt med liv för att börja om från början. Vi talar alltid om att vi ska bry oss om vår jord - det ska vi. Men vi borde nog börja bry oss om något långt mer bräckligt - oss. Hur mycket mer ska ödeläggas, fördas och utplånas innan vi inser att det har gått så långt att det är bortom räddning? Varför spela rysk roulette med våra barns och barnbarns framtid?

Torsken, tidigare en extremt viktig bas för Skandinavisk ekonomi och handel under vikingatid och medeltid, är numera representerad av enstaka små exemplar i Östersjöns vatten. (Foto: Joakim Roos, copyright).

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, klimat, global uppvärmning, Ötzi, ismannen, klimatförändring