måndag 5 maj 2008

Torsk på vikingar

Global uppvärmning i all ära, men inget just nu skrämmer mig mer än det stadigt minskande antalet fiskar i våra hav. Det är en så påtaglig upplevelse, något som accelererat inom min egen livstid, som är helt och hållet beroende på mänsklig rovdrift, och som trots de enorma konsekvenserna får fortsätta nästan ohejdat i Marknadskrafternas Heliga Namn. Som barn följde jag med på den lilla fiskebåten i Junibosand utanför Sundsvall, där både lax och torsk drogs upp i stora omfång och fördes tillbaka till hamnen och rökeriet. Vi åt lax under dessa sommarveckor så att man inte ville se åt rosa resten av hösten. Det känns som en annan värld. Torsk brydde jag mig knappt om, det var dussinfisk som man åt när man till slut tröttnat på laxen. Idag går jag förbi den frysta torsken i mataffären och vågar inte köpa den, jag undrar om mina barn ens kommer att få äta torsk någon gång. Jag undrar om deras barn kommer att ha råd att äta fisk över huvud taget.

Den enda torsken, pekfingerstor, som fångades i vår i forskarnas trålare utanför Lysekil. Artikel i DN 2008-04-07.

Rovfisket idag slår alla rekord med de jättelika glupska trålarna som dammsuger våra hav på allt i fiskväg. Men kommersiellt fiske har många hundra år på nacken och har varit en extremt viktig del i utvecklingen av européernas fartygsteknik. I sin bok Fish on Friday diskuterar Brian Fagan hur sökandet efter allt större fiskfångster i förlängningen ledde till upptäckten av Amerika. Nu har forskare i bland annat Cambridge med hjälp av naturvetenskapliga analyser av torskben från vikingatid, visat hur man redan på denna tid hade en etablerad och långväga handel med torsk som fiskades upp utanför Norge. Torskben i flera delar av Nordeuropa, från York i England till polska inlandet, har visat sig härstamma från de fiskerika vattnen utanför Nordnorges kust. Resultaten är tryckta i Journal of Archaeological Science.

Hypoteser om torskens vikt som handelsvara har tidigare formulerats utifrån osteologiska analyser, där man påvisat en övervikt av fiskhuvuden i fiskelägren i Norge, och en klar undervikt av desamma i andra europeiska städer. Nu har teamet alltså applicerat analystekniker framtagna för moderna fiskeriundersökningar på förhistoriskt material. Som jag skrivit om tidigare i bloggen kan man lära sig en hel del utifrån isotoperna C13 (kol) och N15 (kväve). Östersjön är för liten för att analyseras som annat än en sorts region, men Atlanten är desto större, och det är skillnad på Kattegatt och Nordsjön i termer av kol-halt och näringskedjor.

Så den imponerande bilden av den väldige vikingen som svassar runt i York som självklar krigsherre får sig en liten törn, en hel del var nog fiskhandlare med en lagom fin odör som följde dem i spåren. Men det säger också en hel del om fiskets betydelse för vår ekonomiska utveckling. Jag hoppas mina barn kommer få uppleva en framtid då fiskebåten än en gång lägger till i hamnen med lasten full av stora, feta, extremt fula fiskar.



Andra bloggar om: , , , , , , ,

5 kommentarer:

Göran Larsson sa...

Känner som du. Ännu mer så efter att ha lästa "Tyst hav" av Isabella Lövin. En bok att rekommendera. Är väldigt trovärdig när det gäller att reda ut de ibland komplicerade orsakskedjor av dålig praktik och politisk feghet som lett till dagens akuta läge.
Om jag får låna Silvermasken av dig kan du låna Tyst hav av mig.

Pappsen

ArchAsa sa...

Accepteras. fast jag har bävat för Lövins bok sedan jag hörde talas om den - finns stor risk för att den kan få mig att hoppa i sjön...

eldrimner sa...

Hej, har du några bra källor på dels fiskhuvudena i Norge, samt analyser som påvisar Nordsjötorsk i York. Skulle vara intressant med tanke på den plats jag just nu håller på med mina experiment.

eldrimner sa...

Missade såklart en del av de länkar du hade lagt in.

ArchAsa sa...

Eldrimner - jag har tyvärr inga mer länkar att tipsa om. Men du kanske kan söka vidare på "Google Scholar" med namnen på de som författade artikeln jag utgår ifrån. Nya verk kan ha refererat till den.