Indiana Jones IV och dödskalledoktoranderna

Idag hade nya Indiana Jones-filmen premiär för oss vanliga dödliga - eftersom okunniga filmbolag inte har vett att ge arkeologer sin egen förhandsvisning. Jag kan svara för att det i Spegelns bio i Uppsala satt åtminstone 8 arkeologer bänkade i spänd förväntan. Våra krav var lågt ställda, vi ville ha humor, action och demolerade fornminnen. Jag måste säga att vi fick alla våra förväntningar upfyllda...och en hel del mer. Surmagade recensenter med filmskole-ambitioner borde hålla sig borta från biograferna vid dessa tillfällen. Sådana här filmer riktar sig till filmälskare, inte förlästa konstvetare.
För de av er som inte vill få uplevelsen förstörd av vissa mindre spoilers kan jag bara säga - det ÄR en matinéfilm, det ÄR en Indiana Jones-film, det ÄR Spielberg på lekhumör - och det ÄR kul!!! Helt klart sevärd och en genuint trevlig filmupplevelse.

Arkeologiska pluspoäng:
Den obligatoriska föreläsningsscenen på universitetet innehåller en hel del info om de neolitiska bosättningarna på Skara Brae, Orkney. Inklusive helt korrekta avbildningar av keramiken på svarta tavlan. 4 skärslevar

I en scen i biblioteket på campus besvarar Jones en elevs fråga med att rekommendera Vere Gordon Childes böcker om kulturteorier. 5 skärslevar
Childe är onekligen en av arkeologins främsta teoretiker och en av hans mest berömda bedrifter var utgrävningen och publiceringen av Skara Brae.

Omnämnandet av Childe i en film som delvis berör kommunistskräcken i USA som ett tema är dessutom en händelse som nästan ser ut som en tanke (av konsulterade arkeologer?). Childe var nämligen den första västerländska arkeolog som på ett seriöst och givande sätt drog nytta av Marx historie-materiella teorier.

Så, för er som inte störs av några mycket små spoilers:

Filmen innehåller en klassisk blandning av ondsinta ideologiskt hjärntvättade skurkar (kommunister denna gång) och helt enkelt moraliskt vankelmodiga individer. Cate Blanchett är genomgående lysande som iskall sovjet-kämpe och verkar njuta av rollen. Efter de ganska bleka blonda hjältinnorna i film 2 och 3 är det balsam för själen att se inte bara Blanchett som kallhamrad brunett, utan även Marion Ravenwoods återkomst - och med den äran! Karen Allen har alla kvalitéer som borde krävas av en motspelare till Indiana, inklusive ett underbart leende och en manisk glimt i ögat.

Indiana har blivit till åren även i filmens värld, en gammal man vars familj och vänner inte längre finns kvar i livet. Som balans - och möjligen som framtida uppbärare av denna franchise - introduceras Shia LaBeouf som tidigare spelat huvudrollen i den alldeles utmärkta actionfilmen Transformers och som där visat behövlig komisk talang. Den får utvecklas till stor del i filmen, utan att han för den delen blir för flamsig eller töntig. En svår balansgång, men jag gillar honom.

Bra actionsekvenser med rejäla doser hederligt filmhantverk matchat med totalt otroliga sekvenser (eeeh, atombomb...). En story som inte precis lägger tonvikt vid detaljerna i berättandet eller historien, eller logistiken, eller miljöerna. Transportsträckorna är det viktiga, inte vad som sker väl där. Inledningen är lite svag, men sedan känns det som om Spielberg hittat formen som gör honom bekväm.

Enda protesten från arkeologgänget - som tar hårdhänt demolering av tempel, krasst förstörande av mänskliga lämningar och total brist på respekt för verkliga förhistoriska skeenden med gott humör och viss djävulsk förtjusning - är närvaron av utomjordingar. Hellre dödsstråleskjutande gudsmaskiner och hjärntvättar-sekter till ondskefulla gudinnor. Utomjordingar hör hemma i rymden, inte på en utgrävning. Suck. Man kan inte få allt.

Slutsats: Rekommenderas varmt. På bio i glada vänners lag. Lämna litteraturvetarna och filmvetarna hemma. Njut.

Kom ihåg: "Archaeology is the search for fact... not truth. If it's truth you're looking for, Dr. Tyree's philosophy class is right down the hall."
(Från Indiana Jones III)

Andra bloggar om: arkeologi, film, indiana jones, kingdom of the crystal skull