Vetenskapsmagasin under all kritik

När jag skriver detta sitter jag på mitt arbetsrum på arkeologiska institutionen. Klockan är 22.10 och mitt huvud är på väg att explodera. Jag har nyss tittat igenom Vetenskapsmagasinet på SVT, som trevligt nog ligger ute på nätet för oss som kvällsjobbar. Ett program jag sett fram emot i flera veckor då det skulle ta upp de nyligen publicerade DNA-analyserna av neolitiska skelett och dessutom visa bilder från min gode vän Ludvigs grävningar på Öland (som var det enda jag uppskattade med programmet). Innan jag skriver vidare vill jag klargöra två saker:

1. Jag älskar och hyllar de bidrag de naturvetenskapliga metoderna gett forskningen i allmänhet och min i synnerhet. Jag är på inga vis en motståndare till naturvetenskap - tvärtom.
2. Professor Anders Carlsson är min totala motsats i allt vad som gäller tolkning och uppfattning om neolitikum. Alla som känner mig vet att jag stadigt hållit mig till "motståndarlaget".

Vetenskapsmagasinets program om den neolitiska kontroversen var bland det sämsta jag sett i populärvetenskaplig väg någonsin. Det gör mig ont i själ och hjärta att känna att jag skulle vilja störta in på Evolutionsbiologen här i Uppsala och fråga Anders Götherström, en forskare jag alltid respekterat och beundrat, vad de håller på med och hur de tror att det kan kallas god vetenskap!? Jag talar inte här om DNA-analysen, som jag säkert tror är korrekt utfört med en utvecklad metod de bör ha all heder för. Men man kan inte basera en helhetstolkning av neolitikum enbart på huruvida analysmetoden är korrekt. Hans och Anna Linderholms extremt bristande kunskap om den tid som de sade sig studera, är pinsam på gränsen till kriminell, med tanke på det de påstår sig kunna bevisa.

I dessa program är det alltid ett problem att inte veta i vilken mån forskarnas åsikter felrepresenteras av reportern, som i detta fall heter Martin Widman. Att han tagit tillfället i akt att brassa på alla kanoner och pukor och ta i så att revbenen nästan spräcks är tydligt. En extremt förenklad och på flera vis totalt felaktig bild av den arkeologiska debatten målas upp med bredaste och bjärtaste penseldrag. För er som tittade och ej är arkeologer kan jag bara förtvivlat försöka upplysa om att hans redogörelse var ungefär lika balanserad och korrekt som Sverigedemokraternas omtolkning av Selma Lagerlöf som nazi-sympatisör. Fienden, (för här talar vi inte om några värdiga ens ett uns respekt av programmakarna) i detta fall "traditionella" arkeologer som bara bryr sig om pilar och krukskärvor och som räds och fruktar allt vad som kan kallas naturvetenskap, är totalt endimensionell i gammal hederlig polemik-tradition värdigt ett politiskt väckelsemöte - inte Sveriges Televisions vetenskapsmedia. Widmans uppblåsta retorik är klart över gränsen för det acceptabla och helt inne på det närmast ärekränkande. Inte minst den totala nations-chauvinismen, som om ingen annan hållit på med DNA och alla ute i Europa darrande väntat på just detta resultat, blev ofta ofrivilligt skrattframkallande. Om den inte hade varit så olustig.

Det finns så många problem och platta fall i den bild som målas upp att jag inte vet var jag ska börja. Här är bara lite:

1. Retoriken som används är inskränkt och närmast främlingsfientlig. Man talar om de "mystiska gropkeramikerna" från öst. Det talas om två folk, som vore de statiska enheter, där endast den ena kan vara "våra förfäder" (tänk om INGEN är "våra" förfäder...?). Som om Sverige blev till av ett rasrent folk någon gång på bronsåldern, som minsann skydde all sammanblandning med oliktänkande.

2. Både Götherström och Linderholm verkar sakna grundläggande kunskap om den tid de säger sig studera - kronologi inte minst. Trattbägarna - ja, de talar om representanterna för detta "folk" i samma termer som vore de ting. Notera detta kära kollegor: Trattbägare = en sorts keramisk bägare, inte en typ av människa. Det är sådant som inte skulle accepteras i en tenta på A-nivå.
Iallafall - Trattbägarkulturen, dvs de materiella ting som sammantaget fått den beteckningen, FÖRSVINNER från våra material runt 3000 f.Kr. Gropkeramikerna FINNS KVAR fram till ca 2300 f.Kr. Med andra ord, hela idén att de senare är en "parentes" (Widmans term) som undanträngs av de högstående jordbrukarna med stenkammargravar faller på det faktum att GRK finns kvar i 700 år efter det att TRB försvunnit!!!

3. I Mälardalen finns TRB väl representerat under flera hundra år. Allt eftersom ökar kontakterna med åländska och finska områden - detaljer i keramiken förändras, yxtyper dyker upp som är nya osv. Under Mellanneolitikum A, ca 3400 f.Kr, efter 600 år av en ekonomi av kombinerad säljakt och jordbruk (ben, sädeskorn etc), börjar den domesticerade delen av ekonomin sakta försvinna. Gradvis. Samtidigt som man alltså börjar bygga megalitgravar i söder - och märk väl att TRB inte är synonymt med megalitbygge (det kom först efter 500-600 år), så ändras den materiella kulturen i Mälardalen. Keramiken har samma teknologi, märk väl, men blir allt mer olik den sydländska och mer och mer östliga drag förekommer. Liksom mer och mer föremål från den Sydnorrländska skifferkulturen.
Övergången till "ren" GRK några hundra år senare är på inga vis dramatisk - boplatser vi hittar innehåller både de äldre typerna och senare de mer typiska gropkeramiska kärlen. Mellanformen av keramiken förekommer alltså dels på TRB-lokaler, dels på GRK-lokaler. De förra är bevisligen äldre (C14), de senare bevisligen yngre (C14 + höjd över havet). Runt 300 f.Kr. ser vi hur ekonomin specialiseras, från att ha haft boplatser i kustbandet med en del tamdjur (främst grisar), vilda landdjur, och säl och fisk, så förekommer nästan bara ben av säl och fisk - i mindre utsträckning gris och landdjur.

Det kan på inga vis beskådas ett brott, en invasion, i vare sig bosättningar eller i ekonomi eller teknologiskt i keramik och yxor och stenredskap. Och var ska dessa gropkeramiker ha kommit ifrån? Vi VET vad som finns i Finland och det är INTE gropkeramiker - däremot en inte helt snarlik jägarkultur vi kallar kamkeramiker - med annan keramik och andra redskap och annan teknologi. Inte heller finns de någon annanstans runt Östersjön, så om de inte kravlade upp från havets botten är hela den modellen av komplett invandring fullständigt vansinnig. Vad vi ser, tydligt, är att kontakterna mellan Östra Sverige och Finland-Baltikum var långvariga och aktiva från åtminstone 4000 f.Kr och framåt, med stor gemensam påverkan åt båda håll. Att det förekommit många giftemål emellan grupperna under dessa århundraden är helt säkert. Hur detta över tid kan ha påverkat den genetiska uppsättningen i dessa områden med ganska små populationer överlämnar jag åt en statisitiker att diskutera.

4. Det allvarligaste felet de intervjuade forskarna begår, är vetenskapligt. De har utifrån 60 (!)skelett från olika platser och från olika tider - utan direkt koppling mellan dem i de flesta fall, och vi talar tidsperioder över tusentals år här - dragit extremt långsökta slutsatser. Jag upprepar - 60 individer. För det första, de har inte analyserat en enda TRB-individ från Mälardalen. Av den anledning att vi inte har bevarade obrända skelett från dem där. De kan alltså inte alls uttala sig om de gropkeramiker som finns där 3000 f.Kr är släkt eller ej med TRB-grupperna, eller mesolitiska grupper!!! Att i det läget dra de växlarna på materialet måste nog grundas i en förställning om att Sverige är Sverige även under stenåldern och att de som bor i Västergötland eller på Öland ska vara allmänt giltiga även för de som finns i Mälardalen.

Vårt material är hopplöst fragmenterat och utspritt. Att inte ha den källkritiska integriteten att ta hänsyn till detta är på gränsen till en kriminell handling - särskilt när man så självsäkert står i TV och säger sig ha bevisat en gång för alla att en efterbliven jägargrupp invandrat till Sverige under neolitikum från Finland, bara för att gå under under övermakten från jordbrukarna. Det är sån här hybris som ger naturvetenskapen ett oförtjänt dåligt rykte inom andra forskningsgrenar och jag förväntade mig bättre. Tänk om de tog ett blad från sin egen bok och inte uttalade sig om saker de saknar grundläggande kunskaper i - jag skulle aldrig våga tala om DNA, lipider eller strontium utan att faktiskt sätta mig in i det långt mer än de verkar ha tillgodogjort sig kunskap som varenda A-student i arkeologi bör ha.

Jag upprepar igen, hur de förklarar det faktum att TRB försvinner långt innan GRK undgår mitt förstånd.

Jag är helt och hållet för en intensiv och skarp debatt om denna högintressanta tid. Men tolkningar som saknar grundkunskaper om de mest elementära fakta, total brist på källkritik och polemiska rallarsvingar som hör hemma inom pseudovetenskapen, är inte värt den digitala rymd de upptar.

Nu går jag hem och tar en stor whiskey och sätter mitt hopp till Elin Fornanders kommande avhandling istället. Och till BBC, för efter detta bedrövliga Vetenskapsmagasin kommer jag inte tro på ett ord de säger i framtiden. Skäms!


Andra bloggar om: arkeologi, vetenskap, forskning, DNA, vetenskapsmagasinet, neolitikum, Öland, Martin Widman, Anders Götherström, Anna Linderholm