Kreativ forskning

Det kom en inbjudan på Facebook. Johan Carlström, återkommande bidragare till K-bloggen på Riksantikvarieämbetet och administratör på Arkeologiforum, knackade mig digitalt på axeln och bjöd in mig att stödja Creative Commons (Sverige). Det är en icke vinstdrivande organisation som skapat en möjlighet för allehanda personer att skapa en licens för sina verk (må det vara musik, forskning eller foton) som samtidigt medger användning och spridning. Det finns olika nivåer av licensiering, från att bara medge vissa rättigheter, till att frivilligt släppa lös sin skapelse i det digitala nätverket. CC grundades i USA 2001 och håller nu på att spridas till ett flertal länder, däribland Sverige. Organisationen försöker hitta metoder att motverka den extrema upphovsrätts-lagstiftningen som i nuläget drivs av flertalet vinstfokuserade företag, utan att för den delen frånta individer alla rättigheter till sina kreativa skapelser. Som det uttrycks på hemsidan:

Too often the debate over creative control tends to the extremes. At one pole is
a vision of total control — a world in which every last use of a work is
regulated and in which “all rights reserved” (and then some) is the norm. At the
other end is a vision of anarchy — a world in which creators enjoy a wide range
of freedom but are left vulnerable to exploitation. Balance, compromise, and
moderation — once the driving forces of a copyright system that valued
innovation and protection equally — have become endangered species.

Jag blir allt mer oroad över den extrema polemik som förs inom copyright-debatten. I nuläget påhejas många lagstiftare (ett flertal av vilka som knappt vet hur man skickar epost) av marknadskrafterna att skydda specialintressen som skönmålas som skydd åt enskilda artister. Det kan vara att den aspekten behöver mer juridiskt skydd - men i polariseringen verkar det som om alla involverade är ute efter att tjäna pengar direkt på sina verk. Vi är inte alla romanförfattare eller tavelmålare. En stor andel som är verksamma på nätet idag är forskare, studenter, vetenskapsmän (och kvinnor).

Vi står på tröskeln av att för första gången i världens historia ha möjlighet att göra kunskap och förmedling demokratiskt i oanade proportioner. Inte längre behöver man vara bosatt i en storstad i Västeuropa eller USA, inte längre behöver man vara inskriven på ett elit-universitet för att få tillgång till all den samlade kunskapen, eller nya färska rön. Även om det fortfarande är en monetär fråga (tillgång till dator och internet) är det ändå potentiellt möjligt för långt fler, i helt skilda delar av världen att inte bara tillgodogöra sig kunskap - utan sprida den. Ge alternativa tolkningar och analyser som kan nå miljoner av människor.

Paradoxalt nog håller ny lagstiftning på att förhindra detta på en nivå som aldrig förekommit tidigare inom vetenskaperna eller forskarvärlden. Där man tidigare hade tillåtelse att reproducera bilder, illustrationer, diagram mot ett ärligt angivande av ursprungskälla, kräver nu förlag som aldrig bekostat forskningen till att börja med, att de ska ersättas för att de distribuerat den. I vissa fall har det gått så långt att t.o.m. dikter copyright-skyddas så att litteraturvetare måste betala för att få återtrycka dem i sina vetenskapliga verk. Forskare i allmänhet, inte bara humanister, tjänar inga pengar på sitt arbete annat än den lön de möjligen upphåller vid ett lärosäte (ibland inte ens det). De får inte ett öre för att skriva artiklar till tidskrifter annat än i extrema undantagsfall. Att sprida kunskap och information är vårt syfte. Information måste kunna delges i bilder och illustrationer, texten i sig är inte nog. Att jurister och lagstiftande församlingar inte tar sig tid att säkerställa forskningens och universitetens rätt att fritt sprida information om resultat och tolkningar är en skam, och ett hot mot oss alla. Att universiteten i Sverige verkar sova, eller bara ducka för frågan, gör inte saken bättre.

Stater och stiftelser betalar och bekostar forskning runtom hela världen. Att lämna över de rättigheterna till resultat som tagit många människor åratal att sammanställa, till de förlag som råkar distribuera dem i slutändan - det är rent vansinne och orättfärdigt på alla plan. Det är en sak om man i en populär bok tjänar pengar på försäljningen, att använda sig av andra människors skapelser. Men att dra nytta av dem för att stödja kunskapsutvecklingen, med ärlig referering till upphovspersonen, den rätten måste fastslås i internationell lag.

Fram till dess kommer jag iallafall att tillgängliggöra mina fotografier och illustrationer via Creative Commons.


Andra bloggar om: arkeologi, forskning, vetenskap, upphovsrätt, creative commons