fredag 2 maj 2008

Silvermasken

När ens jobb går ut på att läsa, läsa och läsa lite mer så är läsning för det höga nöjets skull en tveeggad känsla av njutning och skuld ("borde jag inte istället..."). Min kvällslektyr faller numera i två kategorier som är sinsemellan mycket olika. Å ena sidan Fantasy, där en god episk berättelse som utspelar sig i en verklighet helt väsensskild från min vardag är välbehövd eskapism. Lite känslostormar mellan risk för total undergång och lycka när allt fixar sig (bara för att vara upptakten till nåt än värre), är också välbehövd katarsis. Å andra sidan populärvetenskap inom ämnen som inte direkt är mitt eget. Från kemiska problem kring livets uppkomst, till historiska berättelser och samhällspolitisk utveckling. Medan fantasy ofta resulterar i nattlånga läspass, så har populärvetenskapen den fördelen att man ofta kan läsa kortare partier och fortsätta en vecka senare utan större problem.

Nu senast har jag tagit mig igenom Peter Englunds Silvermasken från 2006. Den utmärker sig för att vara kort (c 180 sidor), vilket inte precis är vad man tänker på när man hör Englund nämnas i samma andetag som 1600-tal. Så är den liten speciellt tillkommen: Det är en biografi - eller levnadsteckning vore bättre - över drottning Kristina, skriven på uppdrag av Svenska Akademien (ledamöter där ska tydligen teckna levnadsbeskrivningar då och då). Att Englund som skrivit om både Kristinas far och hennes efterföljare borde intressera sig även för denna regent är knappast konstigt, inte heller att han fram tills nu hållit sig ifrån henne annat än i sidospår: Få regenter har varit så beskrivna och utforskade som Kristina.

För Englund så har regenterna framförallt fungerat som fokus för den stora berättelsen, den om tiden, folket, händelserna, mentaliteterna, förändringarna i både det stora och det lilla. I den mån han diskuterar "huvudpersonen", såsom Karl X i "Den Oövervinnerlige", är det inte för långtgående djuppsykologiserande och minituös detalj om dennes beslut och förehavande. Det är mer hur personen ifråga både uppfattas och efter hand uppfattar sig själv, i ljuset av sin samtid. Personerna är verkliga, men blir framförallt en spegel i vilken vi kan se en reflektion av en svunnen tid.

När det gäller Kristina tar Englund det smarta och intressanta greppet att nästan helt fokusera på tiden efter abdikationen. De som likt jag mest läst om henne i skolan vet att hon ur svensk synvinkel faller av kartan vid detta tillfälle. Samma sak med de flesta filmatiseringar - abdikationen blir ett klimax och ett avslut. Det intressanta är att för Kristna så var det tvärtom: Hon såg detta som det första steget ut ur det isolerade och kalla Norden och in på den heta världspolitiska scenen. Bokstavligt talat, för hennes förmåga att ikläda sig roller, att medvetet utveckla idén av sig själv som något Annat, varken kvinna eller man, varken monark eller medborgare, konvertit men inte andlig, är extremt intressant. man förstår att generationer av forskare, från de genialilska till de tarvliga, haft enorma problem med att förstå och diskutera denna otroligt makalösa individ.

Englunds skrift är rolig och intressant som en introduktion till denna aspekt av Kristina, han reder ut en del problem jag själv haft med bilden av monarken som överger makten för den rätta Tron, med bilden av den egensinniga autokraten som levde rövare i Rom. Med vår protestantiskt färgade bild av inkvisitionen och rättegången mot Galilei glömmer vi ofta bort att det var i det katolska Europa som mycket av de litterära, konstnärliga och inte minst vetenskapliga landvinningarna gjordes under 1600-talet.

Rent tekniskt tycker jag att det märks att Silvermasken är lite mer av ett hastverk än många andra av Englunds böcker. Inledningen i Spanien, där uppsättningen av Calderons pjäs om Krisitna ställs in är i ansats bra, men är dels för omständigt pratig, och följs för det andra upp ganska dåligt. När "svaret" på vad stoppet berodde på dyker upp en bra bit in i boken, sker det utan en känsla av uppenbarelse eller kittlande insikt. Tekniskt är det bra, dramaturgiskt skulle det behövs lite mer finslipning i min mening. Att berättandet följer mer tematiska än kronologiska tankegångar hos Englund är helt okej, och ganska roligt, men om man inte är väl insatt till att börja med kan det i längden bli lite frustrerande att inte riktigt komma ihåg vem som var vem, om hon redan varit på den platsen, eller om den händelsen skedde före eller efter det att den skandalen inträffat. Men det är petitesser. Lite mer problematiskt är att Englund uppenbarligen saknar ingående kunskaper och insikter i en av de mest komplicerade och vittomfattande maktstrukturer i Europas historia: Den katolska kyrkan. Intrigerna kring utnämning av kardinaler, påvar, påvliga sändebud, utfärdandet av bullor och trosskrifter - det som Kristina var mitt uppe i och mycket involverad i - det märks att det faller utanför Englunds specialisering. Inte märkligt, för denna internationella struktur är så komplex och mångfacetterad att den lägger krokben för de flesta. Synd dock.

I slutändan är även detta mindre viktigt för helhetsintrycket av den lilla boken, som jag varmt rekommenderar alla med det minsta historiskt/politiskt intresse. Den väcker lust och fascination att lära sig mer om inte bara Kristina, utan även den tiden och de stora europeiska händelserna. Framförallt visar den med all önskvärd tydlighet att när det gäller Krisitna sker det intressanta framförallt efter abdikationen, inte innan. Det är helt svindlande vilket människoöde det rör sig om.

Det märks också att Englund är en hängiven forskare, för han gör inte sken av att egenhändigt ha sammanställt relevant material. Dels återger han i texten de viktigaste forskargärningarna som gjorts på området, dels har han längst bak i boken en epilog där han nämner och diskuterar de som enligt honom skrivit mest och bäst om Kristina och hennes tid. Man behandlar andra utifrån sig själv - Englund känner till och respekterar den slit och möda forskare har lagt ned på att ur arkiv och samlingar sammanställa en bild av människor och skeenden. Det kan kontrasteras med de amatörhistoriker som skriver sina verk utifrån att ha snabbläst vad andra gjort och sedan bakat samman det, som om allt man behövde göra var att åka till närmaste bokhandel, utan analys eller källkritik.

Så, slutbetyg för mig är 7 av 10. Anledningen till att det inte blev mer är bara för att jag håller Englund till en så hög standard. Ett plus till förlaget som bekostat tryck av färgbilder även till den lilla pocketupplagan, men varför har man bytt ut framsidans originalbild av Kristinas dödsmask i silver (som gett namnet till verket), mot en vanlig tavla av henne!? Idiotiskt.


2 kommentarer:

Martin sa...

Kristina är en framträdande person när man jobbar med metallsökare på svenska åkrar. Förmyndarregeringen slog nämligen på 1630-talet en massa mynt i hennes namn. Och kvartsöresmynten är den äldsta mynttypen som är riktigt vanlig som metallsökarfynd -- vanligare faktiskt än någon regents mynt före Gustav V, tror jag.

Skälet är dubbelt. Dels slog Axel Oxenstierna och de andra enormt många kvartsöresmynt. Dels är de idealiskt skapta för att trigga en metallsökare: stora till ytan och tunga till massan. Därför finns Kristinas signatur i nästan alla svenska åkrar som brukades på 1600-talet.

ArchAsa sa...

Och av detta drar man lärdomen att det som lämnar mes efter sig materiellt, inte alltid är det som var mest långvarigt, eller hade störst påverkan (lokalt ialalfall)...

Kul uppgift