torsdag 8 maj 2008

Förhistorien som ett främmande land

David Lowenthal publicerade 1985 en inflytelserik bok: The Past as a Foreign Country. I den diskuterade han hur historiker måste bli medvetna om den mentala bild allmänheten har om vad historia är, hur det förflutna var och hur det skapat samtiden. Denna mentala bild påverkar och filtrerar helt hur de tar åt sig ny information och uppfattar forskningsresultat - eller inte alls uppfattar dem. Vad som gäller för historiker gäller tiofalt, hundrafalt, för arkeologer. De flesta historiker kan börja sin diskussion utifrån en högstadie- och gymnasienivå, arkeologer måste inleda på lågstadienivå. "Man bodde i hus - med tak", "De kunde tala med varandra". Detta eftersom den undervisning vi får i förhistoria ofta inskränks till de allra första åren i skolan och mycket lite därefter. För varje program eller artikel om förhistorien, finns hundra om Strindberg, eller Gustaf III, eller 2:a Världskriget.

Jag har under de senaste 48 timmarna funderat en hel del på vad som verkligen gjorde mig så ovanligt förbannad med Vetenskapsmagasinet i tisdags. Det var många, många detaljer naturligtvis. Framförallt ska det vara konfliktbetonat - en enkel konflikt med ont vs. gott, svart mot vitt. Inga gråtoner. Annars är ingen intresserad. Påstår dom. Jag undrar om dessa journalister någonsin brytt sig om att verkligen undersöka vad populärvetenskapligt intresserade människor vill ha, för de flesta jag känner föredrar att inte bli behandlade som småbarn. Reportage-strategier som är logiska för dokusåpor borde inte få gälla för vetenskapsprogram. Men det var kanske främst för att det var som att se Stanley på frammarsch i djungeln med sin vita mans börda. Civilisationsbärarna mot de enkla och efterblivna och exotiska stackarna som gick under på det naturliga urvalets altare.

När kolonialmakternas upptäckare gav sig ut på mörka kontinenter iklädda vita linnekläder, så var det med tydliga mål och syften.
Att sprida den Sanna Civilisationens budskap.
Att hitta de primitiva stammar som påvisade den evolutionära utvecklingen fram till skapelsens krona: den vita européen.
Att skriva spännande och kittlande reseberättelser för hemmamarknaden så att man kunde bekosta sina resor
Att hitta naturresurser som man kunde exploatera för egen vinnings skull

Allt detta ovan gäller för en hel del "upptäckare" av förhistorien idag. Kontinenterna må sakna vita fläckar, med förhistorien kan man appropriera för att göra precis samma sak: Hävda överlägsenhet, skapa en linjär evolutionär utvecklingslinje till skapelsens krona (vita européer), göra sig en slant på fantasifulla berättelser - och exploatera folken för sin egen vinnings skull.

De folk och grupper som såg sina ting rövade och förvanskade på muséer, som blev uppmätta i rasbiologiska böcker, som blev beskrivna i nedsättande termer - de kunde till slut göra sig hörda. De har en åtminstone teoretisk chans att protestera och kritisera. De folk vi arkeologer studerar är döda. De är stumma. De kan aldrig föra sin egen talan. Därför är det hundrafalt viktigt att behandla dem med respekt och ge utrymme för nyanser. Bara för att de är döda så har vi inte rätt att utnyttja dem för vår egen ekonomiska, karriärsmässiga och politiska vinnings skull.

Jag kan inte tåla och fördra detta - jag kan inte ha överseende med det som en rolig grej. för mig är detta verkliga människor, inte dockor i ett spel, inte teater, inte något som är till för vårt eget höga nöjes skull. För hundra år sedan målade vi upp afrikaner och lät dem dansa och spela för att roa oss. Vi skapade karikatyrer av dem för att kunna spegla oss mot dem. Vi talade om dem som känslosamma, musikaliska, opålitliga, ointelligenta, barnsliga. Nuförtiden är det inte möjligt att göra detta i rumsrena sammanhang. Varför ger vi oss rätten att bete oss så mot de döda?

Förhistorien är inget skämt för mig, den är verklig. Jag håller dessa människors ting i mina händer - jag håller deras ben!
Skäms på mig om jag ser dom endast i ljuset av vad de kan göra för mig och mina intressen. Skäms på mig om jag endast ser dem som underhållning för stunden.

Vi bör närma oss förhistorien som ett främmande land med ett främmande folk. Men inte såsom kolonialstaternas imperiebyggare, utan som intresserade och respektfulla besökare som vill lära sig något nytt. Som är villiga att lyssna. Deras berättelser och liv är hundra gånger mer intressanta än de simpla äventyrsberättelser vi kan knåpa ihop på vår kammare.


Andra bloggar om: , , , , , ,

8 kommentarer:

Martin sa...

Skäms på mig om jag endast ser dem som underhållning för stunden.

Jag håller med om att distinktionen mellan historisk fiktion och det vetenskapliga studiet av det förflutna är viktig. Däremot anser jag att arkeologin och den äldre historien faktiskt spelar samma slags roll i samhället som skönlitteratur och annan konst. Vår forskning saknar praktiskt värde. Samhället finansierar oss för nöjes skull.

Jfr astronomi (som är oanvändbart) och science fiction (som är oanvändbart). Båda är kul. Jag är arkeolog för att det är kul.

ArchAsa sa...

Föreställningen om det som varit, hur vi varit, och hur mänskligheten och civilisationer utvecklats, vad som driver förändring, vad som är "normalt" resp exceptionellt - allt detta drar argument utifrån en uppfattning om förhistorien. Att folk inte reflekterar över vad de baserar sina dagliga föreställningar på gör inte arkeologi mindre viktigt - bara mer så.

Jag går inte en dag utan att stöta på talrika exempel på hur bilden av vad som är gammalt resp nytt, manligt resp kvinnligt, svenskt res osvenskt, osv, är baserad på idéer om förhistoriska förhållanden. Det påverkar allt från stora politiska beslut, till relationen mellan förälder och barn.

Arkeologi kan utmana och fördjupa och problematisera dessa föreställningar. Arkeologi är dunderkul - och livsviktigt.

Vidugavia sa...

ArchAsa, det du just sa i din kommentar ovan är bland det bästa jag läst på länge.

Visst är kunskap om den äldre historien kul, men att det saknar praktiskt värde går jag inte alls med på.

Med vetenskapens hjälp kan vi gå till strid mot samtidens myter kring vårt ursprung och bereda vägen till en bättre framtid!

ArchAsa sa...

Tack! Dessutom Martin, om det var så att arkeologi bara var till för att det var kul så skulle det inte vara viktigt om tolkningarna var korrekta eller ej - bara de hade nöjesvärde. Akta så du inte blir stämplad som po-mo-förespråkare ;-)

Adam sa...

Vad är mer att-låta-människorna-tala-för-sig-själv än att så okomplicerat som möjligt presentera genetiska data? Ofta upplever jag att det är ytterligare tolkning av all möjlig data som är komplicerad och hänsynslös, inte premissen att genetiska markörer enkelt och effektivt avslöjar de mönster vi letar efter i den materiella kulturen.

ArchAsa sa...

1. Detta är inte okomplicerad presentation av genetiska data. Om du hade läst studierna hade du sett att det rör sig om ett mycket litet urval av individer, från olika regioner, och ofta helt olika tider.

2. Datan är inte så konsekvent avgörande som det framställs i Vetenskapsmagasinet. Det finns olikheter i mitokondire-DNA, men det finns inga jämförande prover från skelett äldre än 3400 f.Kr. Det moderna jämförelsematerialet inbegriper ett hundratal sydskandinaver, en mindre grupp samer och en del letter.

3. Den främsta frågan är inte huruvida det finns olikheter mellan GRK och TRB - det finns det helt klar. Utan vad dessa isåfall beror på. Analysen kan inte avgöra i nuläget huruvida GRK representerar något nytt, eller ifall det är TRB som gör det. Inte heller om de skillnader som finns på östersjö-öarna kvarstår på fastlandet. Inga GRK från fastlandet har analyserats.

Som du säget - det är den vidare tolkningen här som är problemet, inte grunddatan. Problemet är att forskarna själva sprungit åstad med extremt långdragna tolkningar utifrån en allt annat än vetenskapligt gedigen jämförelsegrupp.

Och jag upprepar - vi talar om jämförelser mellan ett 20-tal gropkeramiker från Gotland, med två (2) samtida TRB-individer från Öland och fem (5) möjligen samtida från Västergötland.

Vidugavia sa...

I slutändan så ser jag dock inte detta som en fråga om respekt, de har ju varit döda hur länge som helst. Jag ser det som en fråga om bra och dålig vetenskap.

ArchAsa sa...

Errata - det rör sig om 4 samtida TRB-skelett från Öland - varav två är laktostoleranta och två inte är det.

mea culpa