DNA från stenåldern - nya svar, fler frågor

Spenderade helgen med näsan i Anna Linderholms avhandling, som nått oanade höjder av "snackis" för en arkeologisk publikation som inte ens genomgått disputation ännu. Rent generellt kan jag säga att ur mitt eget snäva intresse är boken en gottispåse fylld med roliga karameller av information och analysresultat som jag kommer återkomma till vid upprepade tillfällen under min egen forskning. Men jag har samtidigt en del invändningar mot tolkningarna av dessa resultat.

Detta är en sammanläggnings-avhandling och består alltså av ett antal samproducerade artiklar, varav vissa fortfarande inte är tryckta i en tidskrift ännu, samt en sammanfattande "kappa" av doktoranden som inleder. Naturvetare gör allt baklänges - de inleder med en sammanfattning. Det positiva med detta är att läsaren snabbt får en överblick av resultaten, det negativa att man inte riktigt kan bedöma grunden för tolkningarna förrän efter man läst igenom en samling ganska disparata artiklar. Idealiskt ska artiklarna bilda en sorts trappstegseffekt, eller test av diverse hypoteser. I verkligheten är det svårt att vara så stringent inom ett delvis humanistiskt ämne. Som läsare blir det dock enkelt att hitta fram till de olika analyserna och dess resultat. Man kan säga att det är en smaksak.

Förutom kappan består Linderholms avhandling av hela 7 artiklar:

I: Studerar olika sorters haplogrupper i mitokondrie-DNA (som ärvs via mödernet) hos nutida och förhistorisk befolkning för att utröna vilka likheter och skillnader det finns - särskilt mellan jordbrukande respektive jagande neolitiska grupper. Resultaten pekar på påtagliga skillnader mellan de kustlevande jägar-grupperna jämtemot neolitiska och bronsålderstida bönder i samma område. De senare avviker inte nämnvärt från nutida Sydskandinaver. En jämförelsegrupp med letter hade likheter med både bronsåldersgrupperna och jägar-samlarna. Sammanlagt jämförs 31 gropkeramiker (Gotland 25, Öland 6), med 7 trattbägarkultur-individer (Öland 2, Västergötand 5) och 15 bronsåldersskelett (Öland).

II: Dietstudie över 123 människor från Öland, från ett antal lokaler daterade mellan mesolitikum till järnålder. Dessutom har man analyserat inte bara benen (som representerar diet i vuxen ålder), utan även olika tänder som återspeglar dieten hos individen då de bildades, i barndoms- och ungdomsåren. Benen är alla C14-daterade. Fullpackat med oerhört intressanta resultat. En mycket tydligt marin diet förekommer hos mesolitiker och gropkeramiker, en mer terrest diet med inslag av fisk hos samtida neolitiska jordbrukare, samt en mycket enhetligt terrest diet i bronsåldern. Ett romartida gravfält hade gravlagda som haft ett stort inslag av färskvattensfisk i dieten.

III: Metodartikel om problem med att få fram okontaminerat DNA ur förhistoriska människoben.

IV: Artikel om förekomst av laktostolerans under neolitikum och bronsålder. Möjligheten att tillgodogöra sig mjölk efter spädbarnstiden är vanligt förekommande i Sverige, men mindre vanligt i SV Europa och t ex Finland. Troligen är denna genetiska förmåga starkt kopplad till neolitiseringen här i norr (men inte ett måste, andra folk klarar sig bra utan den). 29 individer har man lyckats analysera. 14 gropkeramiker från Gotland, 4 individer i gånggriften Gökhem i Västergötland, samt 11 daterade individer från gånggriften Resmo på Öland (MN A: 4, MN B: 4, BRÅ: 3). T-allelen som ger laktostolerans förekom i 3 av 14 gropkeramiker, men i hela 5 av 8 neolitiska skelett i Resmo och 3 av de 4 skeletten i Gökhem, samt i samtliga 3 bronsåldersskelett.

V: Analys av 30 individer från gånggriften Rössberga i Västergötland. Dels dietanalys, dels en studie av Svavelisotopen 34 som kan ge indikationer på om de begravda bodde lokalt i trakten eller var inflyttade relativt nyligen i sina liv. Hälften av benen är daterade, de flesta faller inom MN A, ett par inom MN B resp bronsålder. Alla har haft en mycket likvärdig diet, framförallt bestående av vegetabilier, kött från gräsätare och sötvattensfisk. Inga tecken fanns på att individerna gravlagda i stenkammaren flyttat på sig nämnvärt från trakten.

VI: Dietstudie av vikingatida gravar i Birka, korrelerade med gravgåvorna i dessa gravar, och typ av grav, samt kön. Många mycket intressanta resultat dels utifrån påtagliga skillnader i diet, samt variation i svavel-värden som indikerar att människorna kommit från flera olika platser, eller tillbringat en hel del tid på andra platser än Birka. Accepterad för tryckning i Antiquity.

VII: Analys av gravmaterial från den tidigmedeltida kristna gravfältet i Björned, Ångermanland, jämfört med icke-kristna gravar i området. Dieten verkar inte variera nämnvärt mellan kristna och icke-kristna, men framförallt de äldst daterade skeletten i Björned visar i svavelhalten på att de flyttat in i området relativt nyligen.

Det är mycket i avhandlingen som är informativt, men i min mening saknas alltför många pusselbitar i nuläget:

Representerar gropkeramisk kultur ett nytt invandrat folk?
Man har inga DNA-analyser av mesolitiska eller tidigneolitiska ben över huvud taget, det går alltså inte att avgöra om den är GRK-generna som är "uppdykande" eller TRB-generna.

Utgör gropkeramikerna en egen biologiskt separat folkgrupp?
Man har inga analyserade gropkeramiska skelett från fastlandet, som kan bevisa att de analyserade individerna inte rör sig om speciella ö-populationer. Det framgår inte helt klart i texten om det öländska och gotländska sinsemellan är identiskt.

Försvinner gropkeramiska haplotyperna hastigt och abrupt efter mellanneolitikum?
Det finns inga analyserade skelett från senneolitikum eller bronsålder från vare sig fastlandet eller Gotland som man kan jämföra med, bara Öland. Man ska också komma ihåg att man bara studerar mitokondrie-DNA, som enbart ärvs på mödernet och där faderns mtDNA "sållas bort" vid varje ny generation. Det finns indikationer på att gropkeramikernas haplogrupp är ovanlig, men det rör sig inte om utomjordingar eller en annan art.

Min åsikt är att det behövs mer ben, mer analyser och mer källkritisk diskussion kring de kategorier av kulturgrupper arkeologerna "skapat" för ungefär hundra år sedan. Allt detta ser jag fram emot med förväntan.

Det som inte fått sin nyfikenhet mättad kan med fördel kolla in Laktos-projektets hemsida LeCHE, en samlingsplats för de forskningsprojekt som rör kartläggningen av laktostoleransens spridning och kronologi under stenåldern i Europa.


Andra bloggar om: arkeologi, vetenskap, forskning, DNA, stenålder, bronsålder, järnålder, vikingar, Birka, diet, migration, laktostolerans, laktosintolerans