Matnyttigt för arkeologer

Fördelen med att vara bosatt i Uppsala är att man har nära tillgång till inte bara en, utan två arkeologi-institutioner - dubbelt kul!! Med ojämna mellanrum tar jag därför tåg och tunnelbana ut till arkeologens "nya" lokaler i gamla Wallenberglaboratoriet vid Frescati. En märklig trend breder tydligen ut sig att placera humanister och särskilt arkeologer i naturvetarnas ratade lokaler när de får nybyggt. Läget för stockholmarna är dock inget att klaga på, alldeles vid Brunnsviken, med betande rådjur, sniffande rävar, skuttande ekorrar och hoppande harar rakt utanför fönstret.

Igår höll Elin Fornander ett forskarseminarium. Hon är doktorand på Forskningslaboratoriet som applicerar naturvetenskapliga metoder på förhistoriskt material. Det finns en uppsjö roliga analyser man kan göra av allt från ben, till keramik, till koproliter som avslöjar en hel del nytt och intressant. Elin håller på med några av mina favoriter: stabila kol- och kväveisotoper och strontium.

Allt levande innehåller kol, mer specifikt olika isotop-varianter av kol. C14 är instabilt och med dess sönderfall kan vi studera hur lång tid det gått från att det organiska dog, till våra dagar. Det sköter man om hos jonfysikerna i bland annat Uppsala. Men stabila kolisotoper faller inte sönder över tid - de finns kvar i den halt de hade då det organiska materialet de lagras i blev till. Av speciellt intresse för arkeologer är C13, eftersom den halten skiljer sig åt mellan landlevande djur och växter, resp havslevande. C13 lagras längre i havet, så de djur och växter som lever där får en högre halt och de som lever på mycket marin föda lagrar i sin tur mer C13. För kväve är det N15 som är intressant i första hand, den halten ökar med tre enheter för varje steg i näringskedjan. Växter som lever på solljus och jord ligger nära botten, djur som äter växter får +3, djur som äter djur som äter växter får ytterligare +3 osv. Eftersom marina djur har längre näringskedjor blir halterna av N15 här som mest markant. Genom att kombinera värdet av C13 och N15 kan man komma ganska nära ett resultat av vad den generella dieten för en människa (eller hund för den delen) varit under de senaste sju åren (bencellerna byts ut med det intervallet).

Mycket grovt kan det uttryckas så här:
Hög C13 - hög N15 = säl, valkött o dyl
Hög C13 - halvhög N15 = marin fisk
Låg C13 - hög N15 = sötvattensfisk
Låg C13 - halvhög N15 = kött från landlevande djur
Låg C13 - låg N15 = vegetarian

Genom att studera detta kan man jämföra djurbensmaterial och pollenanalyser med vad folk faktiskt levde av. Hur dieten förändras under vissa skeden, huruvida olika grupper hade olika diet, osv. Extra kul blir det om man kan jämföra tänder med ben hos samma individ. De permanenta tänderna bildas i käken medans vi är barn, och den diet vi har då avgör vilken C13/N15-halt de får. På så vis kan man studera hur dieten ändrats i olika skeden av livet hos en enda människa. Hos små barn med mjölktänder kan man studera ungefär när man slutade amma dem (N15 tar en djupdykning...).

Relationen mellan Sr87/Sr86 (strontium) används numera för att försöka utröna människors bosättnings och migrationsmönster. Den är en ofarlig produkt som lagras i kroppen utifrån berggrundsstrålningen. Olika berggrunder har olika halter och för att kunna använda sig av denna metod krävs en hel del studier av nutida Sr-strålning i många olika regioner. Precis som med de stabila isotoperna kan man jämföra halter i tänder som bildades hos den unga individen, med benen som bildats under de senaste sju åren.

Elin och ytterligare ett gäng labb-arkeologer håller nu på och undersöker framförallt öländska skelett från sten- och bronsåldern. Efter att ha fått en förhandstitt på den kommande artikeln vågar jag påstå att studierna kommer att inte bara avgöra vissa svåra kontroverser inom svensk arkeologi, men också - vilket är bättre, öppna nya och oväntade frågor och utmaningar.

Analysera mera!


Andra bloggar om: arkeologi, vetenskap, forskning, diet, stockholms universitet, Öland