torsdag 10 april 2008

Steroider för hjärnan

Mitt hem består i skrivande stund av två akademiker i slutfasen av sitt avhandlingsarbete, två barn under 7 år med återkommande virus/bakterie-attacker, och en katt som kan börja löpa mitt i natten och besluta sig för att DU är kattkillen hon drömt om hela sitt liv...
Att kombinera doktorerande med barnaskapande är inte helt ovanligt, akademiker är inte bortskämda med fasta anställningar - eller anställningar över huvud taget. Så doktorandtjänsten kan vara första tillfället att skrapa ihop den hett eftertraktade föräldrapenningen som innebär att man inte behöver sitta på socialen och be vackert om lite pengar för ungens blöjor.

Därmed kombineras en av de mest pressande, stressande och knäckande uppgifterna i ens liv med, ja, med en minst lika pressande, stressande och knäckande uppgift att ta hand om ett litet barn. Det är inte utan att man efter återkommande anfall av kollektiv magsjuka, influensa, förkylningar och barnkalas, samtidigt som man jonglerar förtroendeuppdrag, undervisning, handledning, stipendieansökningar, artikelskrivande, korrekturläsning, konferensförberedelser, arbetskonflikter och forskarkurser en sen söndagskväll på jobbet där man försöker koncentrera sig på den där avhandlingen man egentligen borde ha gjort halvfärdigt vid det här laget, önskar att det fanns bättre hjälp att få än emaljfrätande idrottsdrycker och koffeintabletter. Och eftersom vetenskapen alltid förutser våra behov så finns det naturligtvis. Mediciner som egentligen är utformade som ett hjälpmedel för folk med diagnosticerade koncentrationssvårigheter som ADHD.

Jag minns min studietid med en blandning av rosaskimrande nostalgi (som bara ett decenniums avstånd kan ge), och djupt ärlig lättnad att aldrig behöva ta en tenta till (nästan). Samtidigt har jag satt mig själv i rävsaxen helt frivilligt med att insistera på det här med doktorerande, där jag rent idealiskt borde kombinera 150 års arkeologisk forskningshistorik med total insikt i lipidanalyser, C14-dateringar, isotopstudier, keramikanalyser, lösfyndsspridning, ritualteori, etnicitetsteori, kognitionsforskning, osteologi, nätverksmodeller, paleobotanik och polsk, finsk, rysk och baltisk stenåldersforskning.

Oja. Jag måste erkänna att om jag bodde i ett land som USA där pillerknaprande ses som en specialiserad hobby och inte ett bevis på djupa personliga problem, så skulle jag vara väldigt, väldigt, väldigt lockad att ge en portion av mitt studiemedel till studentkorridorens officiella langare/medicinstuderande. Vilket troligen sätter mig fullständigt i torrbollskategorin: droger för att plugga bättre!!! Patetiskt...

Det som alltid avhållit mig från allehanda droger, från nikotin och uppåt, är den totala insikten om min egen bristande karaktär. Ge mig minsta chans att bli beroende av något och jag kommer säkerligen kunna hitta på varenda ursäkt som finns under solen att fortsätta. Jag kan inte sluta äta saltlakrits för guds skull - hur tusan skulle jag klara något värre? Tyvärr har inte alla den självinsikten, eller så bryr de sig helt enkelt inte, för tydligen är det ett växande problem inom universiteten med studenter och forskare som använder receptbelagda mediciner olovligt för att hjälpa de små grå på traven. Över 10% av Nature's läsare har tagit Ritalin och även om många uttrycker oro över tanken på att ungdomar under 16 använder dessa medel, så svarade 34% att om andra ungar fick bättre betyg på grund av att de tog pillren så skulle de känna sig pressade att låta även sina egna barn få tillgång till dem.

Jag betvivlar att det var dessa preparat Björklund och Alliansen hade i åtanke när de ville införa drogtester i skolorna. Vågar man gissa att det kommer komma underhandsinstruktioner inom snar framtid att inte låta testerna visa förekomst av dessa hjärn-steroid substanser...

Man brukar ju säga att Sverige är ca 5 år efter USA i det mesta. Så ungefär när min dotter börjar mellanstadiet så kommer skolrummen vara fulla av överproducerande hyperfokuserade plugghästar. Som hänger på sina föräldrar för att de ska köpa ut smart-piller till helgens hårdplugg inför provet. Nästan så man önskar att folkölsfyllan kom tillbaka på modet...


Andra bloggar om: , , , ,

3 kommentarer:

Pierre sa...

Ja hur gör man? Hur kombinerar man familj med två barn och hektiska doktornadstudier?? Jag tycker allt är stressigt som det är med barn och familj och hus och jobb och ändå lyckas klämma in lite arkeologiande på min blygsamma nivå.

ArchAsa sa...

Jag återkommer med klargörande när vi faktiskt lyckats blir klara med en av avhandlingarna (förhoppningsvis i maj...)
;-)

kai sa...

Hjärnpiller, ja. Var jag garanterad 100% bättre koncentrationsförmåga och 20 poäng högre IQ skulle det inte vara nåt snack om att avstå. (”Du som är sån renlevnadsmänniska!” utbrast en chockerad kollega. Vadå, sprit och knark blir man ju dum av.)

Jag har vänner i USA som höll på att få panikångest när de inte kunde få tag på Ritalina under en Europa-sejour, de ansåg sig inte kunna klara av ens ett snabbköpsbesök utan den hjälpen att hålla ihop tankarna. Hur mycket av det som var placebo-effekt törs jag inte uttala mig om. (Men, placebo-effekter är verkliga nog, att man sen kan få fram dem med sockerpiller är ju närmast en fördel :-)

Och sen, lycka till med avhandlingen, jag ser fram mot ett ex.